Hur länge tycker ni att en mamma minst måste vara föräldraledig?

Håller med Kung-Caligula.
Som sagt och skrivit. Vi får för lite föräldraledighet och vi borde få välja helt fritt vem som tar ut alla dagar.
Mamman borde vara hemma minst 2-3 år med barnet. Amning och närhet är väldigt viktigt för en bra start på livet. Finns studier som visar på både hälsosammare och smartare barn om dom får vara med sin mamma och amma modersmjölk som vi är biologiskt tänkta att göra.

Har flera barn. Känns som det är folk utan barn som har svårare att förstå detta.

Det är väl knappast viktigare att barnet knyter an till mamman än till pappan? Ett barn med två fungerande föräldrar bör knyta an till båda. Om man KAN amma är det bra att göra det i minst 3 månader.

Som i USA, två veckor efter förlossningen! Vill man vara hemma längre får man finansiera det själva! Är vansinne att folk ska gå och drälla i över ett år bara för man klämt ur sig en unge!

Mamman och pappan får lite olika roller till barnet i och med att 1.) Mamman är den som ammar barnet, 2.) Mamman var den som bar barnet i sin mage, vilket gör anknytningen från mammans sida lite mer "känslosam"

Detta ger mamman rollen av "den känslosamma beskyddaren", alltså den som alltid vill ta hand om sina barn och pappan får rollen som han som pushar på sina barn till att komma ut i världen och bli mer självständiga. Båda behövs och är väldigt vitala delar.

Om man skulle ersätta mamman med en pappa så behöver man ge pappan ett par bröst. Punkt två kanske man kan överkomma utan biologiska förändringar, även om man inte bör underskatta det mentala.

Missförstå inte detta med att "barnen inte knyter an till pappan lika hårt", det gör de visst, men bara på andra sätt.

Fast ja det är ju viktigt det där, det första året. Om ditt sätt kan ge bieffekten av ökad kriminalitet, vill du fortfarande ha det så? Sådant kostar samhället mer pengar.

Nu säger jag inte att det är garanterat att ett barn som inte har varit tillräckligt nära sin mamma kommer att bli kriminell, men risken ökar, och de fåtal procent som ökar gör ju stor påverkning i detta fallet. Sedan kan samhället komma till att behöva kosta på mer när det gäller psykologisk vård. Så även om det låter bra det du skriver så tror jag inte att det kommer att bli bra om man tänker till lite grann.

Nu vill jag gärna höra vilken idiot och hippiejävel jag är av dig, förväntar mig det

6 månader var min fru hemma pga studier. men det var lite tidigt men hellst skulle hon varit hemma 12 månader.

Att rekommendera bröstmatning från FN har att göra med att det är det bästa för bebisar i u-länder pga svårighet att få rent vatten i dessa.

Så detta är inte egentligen applicerbart hos oss men som vanligt kör man en rekommendation för alla för att inte ”peka ut svaga grupper” eller inte förvirra.

Jag har barn där bröstmatning inte funkade för mamman. Och det är inte problem att köra mjölkersättning från dag ett. Det enda problemet är gamla efterblivna barnmorskor som fortfarande inte fattat att FNs rekommendation inte gäller oss samt ”naturliga södra BB-barnmorskor” som försöker få igenom sin ideologi.

Dock så lär det ta längre tid för barnet att bygga upp sitt immunsystem med ersätning istället för bröstmjölk.

Så gör som ni vill och känner vad gäller maten. SEBs förra chef Annika Falkengren tryckte ut en unge en kvart innan klimakteriet och hon var ”hemma” i 3 månader.

För barnets bästa är det bröstmjölk och mamma hela tiden. Men det funkar inte i vår värld.

Jag vet inte, ett år kanske? För amningens skull och mammans återhämtning och kanske, kanske är det lättare för ett barn att knyta an till en person i taget. Men framförallt är det väl i regel mest praktiskt att mamman är hemma, ska det ändå ammas på nätterna och lite stup i kvarten så räcker det väl med att en förälder inte får sova ifred. Och pappor brukar överlag tjäna lite bättre, så bara där har man ju anledning.

Men om man bortser från allt det praktiska, så är jag så gammalmodig och insnöad att jag fortfarande tror att vi är lite olika som kön, och att kvinnor kanske har ett med trängande behov av att vara mamma på heltid.

Har du barn överhuvudtaget?

Folk i tråden yttrar sig fast de inte har några som helst referenspunkter.

Minimum är så länge mamman vill. Maximum är så länge mamman vill.
Så enkelt är det numera.

Det är ju vi själva som finansierar det, genom skatten. Vad trodde du egentligen?

Hur länge mamman alltid ska finnas där tycker jag beror på barnet, alla har olika behov.

När vårt första barn var litet så blev han väldigt mammig när han var trött eller ledsen, även om pappa var toppen att vara med när bebis var glad. Om vi härdat ut så hade det säkert blivit bättre, men eftersom vi båda tyckte det var hemskt att höra honom gråta hysteriskt och både tårar och bröstmjölk sprutade hos mig så bestämde vi att han skulle ha fri tillgång till mig tills han själv visade att det var ok att vara utan mig. Det funkade att låta honom bestämma eftersom jag pluggade och bara behövde vara på någon föreläsning ibland.

Jag blev planerat gravid ganska snabbt igen och under den föräldraledigheten startade jag eget och hade oftast barnen med mig när jag jobbade. De två minsta barnen (som kom till trots preventivmedel) har varit med mig och jobbat från dagen efter förlossningen, och det har funkat bra. Enda gången de inte varit med mig är vid korta möten med de kunder som troligen inte hade tyckt det var ok, och då har de varit med sin pappa nån timme istället.

Från 3 års ålder så har de gått på dagis på halvtid fram tills de börjat skolan, och eftersom mycket av mitt jobb kan göras var som helst så har barnen inte riktigt förstått att jag jobbat.

När vår äldsta började 1.an så hade barnen fått berätta vad deras föräldrar arbetar med. Han hade glatt berättat vad hans pappa jobbar som, men på frågan om vad jag jobbar med så hade han svarat att jag är mamma... När han kom hem från skolan så sa han: -Mamma, fröken säger att du har ett företag, jag trodde du bara var mamma! Trots att jag själv alltid känt att det här varit en jättebra lösning för barnen så kändes det skönt att få det bekräftat, eftersom jag ibland fått dömande kommentarer om moderskap och företagande.