Citat:
Ursprungligen postat av
Selannne
Varning för wall of text! Och det kan också bli rörigt,men jag skall försöka förklara läget,för jag behöver få åsikter. Tack!
Jag har varit tillsammans med min sambo i ca. 5år. Vi är båda 30+ och har inga barn. Jag träffade henne några månader efter att mitt ex dumpat mig för en annan. Jag var väldigt förstörd under den tiden,men jag gick i terapi å läste mycket böcker. Hursom så blev jag stört förälskad i henne och hon i mig,jag har aldrig tidigare sett nån människa älska mig så som hon gör än idag. Hon var helt underbar och sexet klickade perfekt från första början! Månaderna gick och vi flyttade ihop,så här efteråt när jag har tänkt så började jag redan under denhär tiden,alltså första året tillsammans börja må sämre igen,och nyförälskelsen börja väl att lägga sig också antar jag. Men vi har hållit ihop och inte grälat särskilt mycket alls under åren.
Men dom här senaste två åren så har jag nog själv gått in i nån jobbig livskris? 30 års kris? Jag har mycket ångest över allting! Vill jag leva mitt liv med henne? Är det så här det ska kännas i en relation? Vill jag ha barn med henne? Vill jag överhuvudtaget ha barn? Hon vill,det vet jag! Tänker och grubblar hela tiden och har svårt att sova! Jag har också tänkt tanken att jag kanske är deprimerad? Många tecken tyder på det.
Jag har också varit ut och festat allt för mycket senaste åren,själv med kompisar. Och då har jag ofta börjat stöta på nån annan kvinna osv. Det har även hänt att jag har varit otrogen. Vet inte varför jag gör sånt? För jag får bara en massa ångest efteråt,och väldigt dåligt samvete. För jag har en helt fantastisk flickvän,som dessutom älskar mig galet mycket,men det känns ändå som något saknas,eller så är kanske felet att jag inte kan älska en människa? För jag har själv haft en jobbig barndom med mycket mobbning vilket har resulterat i att jag har ganska så dålig självkänsla och självförtroende,har också en massa fobier.
Och,för ett halvår sen tog jag kontakt med en annan tjej,vi bor i samma stad. Jag sökte väl bekräftelse antar jag? Hon är några år yngre än mig. Och jag kände smått till henne från tidigare. Hon är väldigt vacker och sexig. Jag tänkte inte alls att det skulle kunna gå så långt som det har gjort. Jag har blivit kär i henne,eller nyförälskad? Och hon har också sagt att hon är lite kär i mig..
Det började med en massa messande,sen började vi också att ses i smyg. Mest för att prata och umgås,lite kyssar och så.
Hon har hela tiden sagt att jag måste göra slut med min sambo om vi ska kunna fortsätta ses/dejta,vilket jag förstår!
Men jag vet inte vad jag skall göra? Allt känns som en enda soppa!
Jag har verkligen lyckats ställa till det. Vi har en del kontakt fortfarande och hon väntar att jag skall komma fram till vad jag vill.
Jag är kär,men vågar man ta chansen/risken? Hon kommer från en ganska trasig familj med alkoholproblem och våld och sånt.
Jag har märkt att hon har lite daddy issues och sånt. Väldiga humörssvängningar verkar hon också ha,tyvärr! Har också tänkt tanken om hon har nån diagnos hon inte vet om,men jag kanske inbillar mig.
Hon har bara haft korta förhållanden tidigare också,det behöver ju förståss inte betyda att det är fel på henne? För jag känner till några av hennes ex,och de är väl inte några svärmorsdrömmar precis..
Hon säger själv att hon har ändrats senaste åren,mognat,vilket jag också tror på eftersom jag känner till att hon var rätt vild när hon var yngre.
Så vad tänker ni om allt det här?
Hjärnan min säger stanna med sambon,hjärtat säger go for it,gör slut,lev singel och fortsätta träffa den heta kvinnan och se vart det bär, men det är såååååå svårt val...
Tänkte ge dej ett seriöst svar på din text då du verkar väldigt lost och väldigt inne i dej själv.
Du skrev att du gick i terapi när du träffade din nuvarande flickvän. Du borde börja med terapin igen och göra slut. Det är det enda rätta. Allt annat är egoistiskt och elakt.
Du verkar ha en existensiell kris och behöver förmodligen bearbeta en massa saker ifrån din uppväxt. Det är väldigt vanligt men det rättfärdigar inte ett svinigt beteende och att så djupt såra och kränka den kvinna som älskar dej så mycket. Släpp henne fri så att hon kan få den kärleken tillbaka.
Jag tror verkligen inte att du är en ond människa i grunden men dina gärningar är hemska. Som Patrik Isaksson sjöng, "du får göra som du vill men inte förråda den som bryr sig".
Du säger nu att du är tveksam om den nya eftersom hon har en trasslig historia med dåliga killar etc. Ja att träffa en kille med flickvän är ju heller ingen kille att hänga i grane. Men som sagt, finns ju många grader i helvetet.
Dock så verkar ju du också ha en trasslig historia vilket kanske kan sporra er att ta tag i era problem tillsammans.
Jag kan inte svara på vad hennes avsikter med dej är men förmodligen så har hon nog känslor för dej. Frågan är bara om du är redo för något nytt så länge du inte bearbetat det du behöver jobba på.
Du ska absolut inte berätta för din flickvän att du varit otrogen. Det är en skam som du får leva med när du går vidare med ditt liv. Hon kommer garanterat isf snoka reda på vem den andra kvinnan är och sen jämföra sig med henne. Du beskriver ju henne som väldigt vacker så det kommer bli som ytterligare ett knivhugg i bröstet för henne. (Såg att du skrivit att du inte tänker berätta men tänkte ändå svara på det eftersom vissa har gett det rådet).
Lycka till med allt!
Ta tag i terapin, gör slut med flickvännen och bli inte ihop med någon förrän du kan klara av att vara i ett förhållande.
