Varning för wall of text! Och det kan också bli rörigt,men jag skall försöka förklara läget,för jag behöver få åsikter. Tack!
Jag har varit tillsammans med min sambo i ca. 5år. Vi är båda 30+ och har inga barn. Jag träffade henne några månader efter att mitt ex dumpat mig för en annan. Jag var väldigt förstörd under den tiden,men jag gick i terapi å läste mycket böcker. Hursom så blev jag stört förälskad i henne och hon i mig,jag har aldrig tidigare sett nån människa älska mig så som hon gör än idag. Hon var helt underbar och sexet klickade perfekt från första början! Månaderna gick och vi flyttade ihop,så här efteråt när jag har tänkt så började jag redan under denhär tiden,alltså första året tillsammans börja må sämre igen,och nyförälskelsen börja väl att lägga sig också antar jag. Men vi har hållit ihop och inte grälat särskilt mycket alls under åren.
Men dom här senaste två åren så har jag nog själv gått in i nån jobbig livskris? 30 års kris? Jag har mycket ångest över allting! Vill jag leva mitt liv med henne? Är det så här det ska kännas i en relation? Vill jag ha barn med henne? Vill jag överhuvudtaget ha barn? Hon vill,det vet jag! Tänker och grubblar hela tiden och har svårt att sova! Jag har också tänkt tanken att jag kanske är deprimerad? Många tecken tyder på det.
Jag har också varit ut och festat allt för mycket senaste åren,själv med kompisar. Och då har jag ofta börjat stöta på nån annan kvinna osv. Det har även hänt att jag har varit otrogen. Vet inte varför jag gör sånt? För jag får bara en massa ångest efteråt,och väldigt dåligt samvete. För jag har en helt fantastisk flickvän,som dessutom älskar mig galet mycket,men det känns ändå som något saknas,eller så är kanske felet att jag inte kan älska en människa? För jag har själv haft en jobbig barndom med mycket mobbning vilket har resulterat i att jag har ganska så dålig självkänsla och självförtroende,har också en massa fobier.
Och,för ett halvår sen tog jag kontakt med en annan tjej,vi bor i samma stad. Jag sökte väl bekräftelse antar jag? Hon är några år yngre än mig. Och jag kände smått till henne från tidigare. Hon är väldigt vacker och sexig. Jag tänkte inte alls att det skulle kunna gå så långt som det har gjort. Jag har blivit kär i henne,eller nyförälskad? Och hon har också sagt att hon är lite kär i mig..
Det började med en massa messande,sen började vi också att ses i smyg. Mest för att prata och umgås,lite kyssar och så.
Hon har hela tiden sagt att jag måste göra slut med min sambo om vi ska kunna fortsätta ses/dejta,vilket jag förstår!
Men jag vet inte vad jag skall göra? Allt känns som en enda soppa!
Jag har verkligen lyckats ställa till det. Vi har en del kontakt fortfarande och hon väntar att jag skall komma fram till vad jag vill.
Jag är kär,men vågar man ta chansen/risken? Hon kommer från en ganska trasig familj med alkoholproblem och våld och sånt.
Jag har märkt att hon har lite daddy issues och sånt. Väldiga humörssvängningar verkar hon också ha,tyvärr! Har också tänkt tanken om hon har nån diagnos hon inte vet om,men jag kanske inbillar mig.
Hon har bara haft korta förhållanden tidigare också,det behöver ju förståss inte betyda att det är fel på henne? För jag känner till några av hennes ex,och de är väl inte några svärmorsdrömmar precis..
Hon säger själv att hon har ändrats senaste åren,mognat,vilket jag också tror på eftersom jag känner till att hon var rätt vild när hon var yngre.
Så vad tänker ni om allt det här?
Hjärnan min säger stanna med sambon,hjärtat säger go for it,gör slut,lev singel och fortsätta träffa den heta kvinnan och se vart det bär, men det är såååååå svårt val...
Jag har varit tillsammans med min sambo i ca. 5år. Vi är båda 30+ och har inga barn. Jag träffade henne några månader efter att mitt ex dumpat mig för en annan. Jag var väldigt förstörd under den tiden,men jag gick i terapi å läste mycket böcker. Hursom så blev jag stört förälskad i henne och hon i mig,jag har aldrig tidigare sett nån människa älska mig så som hon gör än idag. Hon var helt underbar och sexet klickade perfekt från första början! Månaderna gick och vi flyttade ihop,så här efteråt när jag har tänkt så började jag redan under denhär tiden,alltså första året tillsammans börja må sämre igen,och nyförälskelsen börja väl att lägga sig också antar jag. Men vi har hållit ihop och inte grälat särskilt mycket alls under åren.
Men dom här senaste två åren så har jag nog själv gått in i nån jobbig livskris? 30 års kris? Jag har mycket ångest över allting! Vill jag leva mitt liv med henne? Är det så här det ska kännas i en relation? Vill jag ha barn med henne? Vill jag överhuvudtaget ha barn? Hon vill,det vet jag! Tänker och grubblar hela tiden och har svårt att sova! Jag har också tänkt tanken att jag kanske är deprimerad? Många tecken tyder på det.
Jag har också varit ut och festat allt för mycket senaste åren,själv med kompisar. Och då har jag ofta börjat stöta på nån annan kvinna osv. Det har även hänt att jag har varit otrogen. Vet inte varför jag gör sånt? För jag får bara en massa ångest efteråt,och väldigt dåligt samvete. För jag har en helt fantastisk flickvän,som dessutom älskar mig galet mycket,men det känns ändå som något saknas,eller så är kanske felet att jag inte kan älska en människa? För jag har själv haft en jobbig barndom med mycket mobbning vilket har resulterat i att jag har ganska så dålig självkänsla och självförtroende,har också en massa fobier.
Och,för ett halvår sen tog jag kontakt med en annan tjej,vi bor i samma stad. Jag sökte väl bekräftelse antar jag? Hon är några år yngre än mig. Och jag kände smått till henne från tidigare. Hon är väldigt vacker och sexig. Jag tänkte inte alls att det skulle kunna gå så långt som det har gjort. Jag har blivit kär i henne,eller nyförälskad? Och hon har också sagt att hon är lite kär i mig..
Det började med en massa messande,sen började vi också att ses i smyg. Mest för att prata och umgås,lite kyssar och så.
Hon har hela tiden sagt att jag måste göra slut med min sambo om vi ska kunna fortsätta ses/dejta,vilket jag förstår!
Men jag vet inte vad jag skall göra? Allt känns som en enda soppa!
Jag har verkligen lyckats ställa till det. Vi har en del kontakt fortfarande och hon väntar att jag skall komma fram till vad jag vill.
Jag är kär,men vågar man ta chansen/risken? Hon kommer från en ganska trasig familj med alkoholproblem och våld och sånt.
Jag har märkt att hon har lite daddy issues och sånt. Väldiga humörssvängningar verkar hon också ha,tyvärr! Har också tänkt tanken om hon har nån diagnos hon inte vet om,men jag kanske inbillar mig.
Hon har bara haft korta förhållanden tidigare också,det behöver ju förståss inte betyda att det är fel på henne? För jag känner till några av hennes ex,och de är väl inte några svärmorsdrömmar precis..
Hon säger själv att hon har ändrats senaste åren,mognat,vilket jag också tror på eftersom jag känner till att hon var rätt vild när hon var yngre.
Så vad tänker ni om allt det här?
Hjärnan min säger stanna med sambon,hjärtat säger go for it,gör slut,lev singel och fortsätta träffa den heta kvinnan och se vart det bär, men det är såååååå svårt val...
