Fusion?

Med solceller har ju tar ju bara tillvara max 20% av solenergin. En reflektor kan komma flera gånger högre. Dessutom så är prisskillnaden mellan aluminiumfolie och solpaneler helt enorm. Folien böjer sig nog inte eftersom det inte finns några krafter som verkar på den assymetriskt. Gravitationen och solvinden påverkar ju hela anordningen nästan exakt lika mycket.

Just det ja, det kommer jag ihåg att jag har läst någonstans. Men varför inte använda Kalcium då? Det lär ju lagra energi mycket bättre än solceller, och det är mycket billigt. Det fungerar väl så att Kalciummet bränns till Kalciumoxid (CaO) som man sedan tar ut elektricitet från och börjar om igen.
Då kan väl skicka upp en platta med nåt ton Kalcium med Nasas nästa rymdprojekt, och häma ner den sen.

Låg energidensitet är väl huvudproblemet isåfall, samt att vatten trots att det finns på månen ändock inte är så förbannat vanligt.

Redan konventionell kärnteknik har problem pga höga kostnader.

Och fusionen är en betydligt svårare historia än fissionen. OK för att man kanske om femtio år kommer att kunna bygga en apparat som ger mer energi än man stoppar in. Men kommer man att kunna göra det lönsamt? Högst tveksamt.

Varför utmålar fusionen som en oproblematisk historia ur radioaktivitetssynpunkt? I ett vanligt kärnkraftverk gör inducerad radioaktivitet att halva periodiska systemet åker runt i rören i form av olika kuliga isotoper. Eftersom fusionsenergin primärt kommer att frigöras som strålning lär inte de problemen bli mindre på en fusionsreaktor.

Även om det blir mer kortlivad aktivitet så kommer fusionsreaktorn att bli en ohyggligt radioaktiv historia.

Gaussbonnet: den där z-pinchartikel du gav en länk till verkar vara från slutet av 90-talet. Tack för skojig läsning. Har det hänt något roligt där sedan dess eller har hela projektet försjunkit i glömska?

GaussBonnet = Kemi
evolute = Fysik



Här har du nyheter om Sandias 'Pulsed Power'-program:

http://www.sandia.gov/pulsedpower/ne...ses/index.html

Jo det verkar så!

En länk/nyhet som kanske kan vara av intresse för fusions-intresserade:

http://english.people.com.cn/200601/...21_237208.html

Är det rätt uppfattat att man sedan länge känner väl till betingelserna för när fusionsreaktoner kan äga rum och att man känner till rätt bra hur man skulle kunna åstadkomma en fusionsreaktion som underhåller sig självt? Men att man ger fan i det för att det är alldeles för dyrt att göra?

Fusion har man lyckats med sedan 1900-talets mitt. Det kan man göra i en hembyggd lite fismanick, det svåra är att få ut mer energi än man stoppar in.
Det stämmer inte att man vet exakt hur man ska göra för att lyckas med det. Man vet "på ett ungefär" hur det ska göras och håller på att experimentera med det, det går långsamt frammåt.

Dock får man (rätt mig om jag har fel) en liten "bonus" i effektivitet om man gör hela grejen större, så i teorin hade man kunnat bygga en sju helvetes tokamak med dagens teknologi som hade kunnat ge ström, men med tanke på de miljarder som läggs ner i ITER så hade en sådan reaktor knappast kunna betala sitt konstruktionspris.

En fråga till forumets fysikkunniga:
Hur stor är sannolikheten för kärnreaktionen n(14,1MeV)+Li7--->2n+Li6? Den ska tydligen ha förvånat jänkarna rejält när de smällde sin andra vätebomb (Castle bravo), men är den tillräckligt sannolik vid nämnda neutronenergi för att ge ett stabilt flöde extra neutroner? Har de producerade neutronerna rätt energi för att genomgå den reaktion (med Li6) som föreslagits som tritiumkälla?

Annars ser det ju ut om att tritium-mängden minskar vid minsta lilla avvikelse ifrån 100%ig "neutronekonomi"

*Om Castle bravo, http://en.wikipedia.org/wiki/Castle_...gh_yield_cause

Ingen? Inte ens evolute?

'Sannolikhet' i detta fall mäts väl av spridningstvärsnittet. Man finner följande värden för 14.1 MeV

sigma = 70 +/- 6 mb = 70 +/-6 *10^(-31) m^2 (http://prola.aps.org/abstract/PR/v129/i4/p1771_1)

Sannolikheten för en reaktion (i ett tunt mål) under sträckan x blir väl då

p = n*sigma*x

där n är partikeltätheten.

Kanske vill du jämföra med en känd reaktion. För neutroner med energi 0.29 eV (ca 3400 K) som infaller på ett mål av 235 U är spridningstvärsnittet för fission av kärnan i två nästan lika stora delar

sigma = 2*10^(-26) m^2.

Hm, här kommer man tillkorta, har inte läst nån universitetsfysik, men försöker ändå:

Partikeltätheten för Li-6 är 75800mol/m^3, alltså 4,564*10^28.

Sannolikheten för att en neutron med energin 14,1MeV träffar en Li-6 kärna under sträckan 1m blir därför (4,564*10^28)*(70+/-6*10^-31) = Mellan 0,2921 och 0,3455?
Så sannolikheten ökar linjärt? Det blir en väldigt stor pool med flytande alkalimetall, särskilt med tanke på att de neutroner som i sin tur lämnar Li-7 har ännu lägre energi, och därmed mindre spridningstvärsnitt, tänker jag rätt?