Fusion?

Storlek är inte ett viktigt problem. Reflektorerna kan sväva i tyngdlöshet. Där kan den reflekterande ytan vara nästan hur tunn som helst utan att gå sönder. Automater kan rulla ut såna folier med perfekt precision. Stödstruktur behövs knappt alls. Rymden är en ganska ostörd byggarbetsplats.

Sen finns det säkert en massa problem också förstås!

Det beror ju självklart på hur mycket bränsle du skall värma upp. Det är en sak om du vill värma upp hela sfären (hur mycket det nu finns i den) och en annan om du bara vill värma upp en deuterium- och en tritiummolekyl.

Jag vill fokusera solen mitt inne i den luft tomma sfären och där skjuta in micrometer stora deuterium-tritium pellets/vätepalladium kulor.

Kulorna ska vara så små som möjligt.

Man skulle också kunna tänka sig många stora paraboler som fokuserar in i ett spegelsystem som sedan reflekterar linjärt mellan speglar fram till vacuum sfären där det focuseras in i centrum.

På jorden tar vi emot ca 1000 w/m2.

Solarea?

Du tror allvarligt att någon kan svara på det här?

Jag frågar i en massa forum på eng/sv och chansar bara på om någon kan komma upp med något.

Nej då, vad händer om det kommer en liten asteroid eller ett litet "rymdskrot"...

Vill du ha fusion av deuterium/tritium behöver du en temperatur på ca 2-3 miljoner grader. Sandialaboratoriets Z-maskin har erhållit fusion (eller åtminstone termonukleära neutroner) med röntgenstrålning och en total effekt på ca 100-200 terawatt. I verkligenheten behöver du antagligen upp mot 1000 W för kontrollerad fusion.

Källa: http://www.sandia.gov/media/z290.htm

Antag att solstrålning (svartkropp 6000 K) fungerar lika bra som röntgenstrålning och att du lyckas fokusera strålningen lika bra (inom någon/några mm). Då behöver du 'bara' en area på ca

(100*10^12 W) / (1000 W/m^2) = 10^11 m^2.

Detta är ca 20 % av sveriges yta...

Möjligtvis kan du tjäna lite eftersom du kan köra din 'maskin' kontinuerligt men det är väl ändå 'starten' som är det stora problemet i detta fall. I vilket fall som helst verkar din designidé dömd att misslyckas.

JET behöver bara bråkdelen av den effekten i sin reaktor vilken är designad för kontinuerlig fusion.

Då blir det nog ett litet hål i folien, om inte rymdskräpet är riktigt jättelitet och så långsamt att det studsar eller fastnar!

Enligt evolute behövs det 10^11 m^3 reflektoryta.
Antag att folien kan göras 0,01 mm tjock. Med densiteten 2,7 t/m^3 krävs då 2 700 000 ton vilket bara är 10% av en världsårsproduktion.

Problemet är bara att få upp den massan i omloppsbana. Reflektorproduktionen kan nog ske genom att folien helt enkelt rullas ut av en farkost i bana krökt på rätt sätt. Olika aluminiumremsor behöver ju inte sitta samman som en parabol, bara de alla har fokus på samma plats.

Transportkostnaden är väl det som dominerar kostnadskalkylen. Frågan är alltså om projektet kommer att producera mer (sol)energi än det förbrukar (bränsle)energi.

OT
Man skulle ganska lätt kunna bygga en "death star" i rymden av lite folie! Aluminiumfolien producerar man pån nån astroid för gravitationens skull. Aluminium finns överallt och produktionsprocessen är ganska enkel.

Vad händer med en stad om 100 terrawatt solsken lyser på den en stund?

Angreppet skulle kunna genomföras från långt avstånd. Mycket långt. Det finns väl ingen gräns egentligen bara det råder fri sikt och det finns en stjärna i närheten av reflektorn och man kan hålla koll på exakt var målet kommer att finnas i framtiden och på relativistiska störningar som gravitationslinser och så...

JET är ju en helt annan design. Energin i plasmat alstras inte på samma sätt.

Det som magi vill göra är ju antändning genom extrema energitätheter och att stänga in den genom tröghetseffekter.

Skicka upp en stor solcellsplatta i rymden istället, det tjänar du nog mer på, och den blir nog stabilare än någon himla aluminium som kommer att böja sig och det är förstört.

Tröghetsinnesluten fusion är inte den man kommit längst med...

Det är svårare att fånga upp energin i en sådan konstruktion, särskilt om smällen sker i en enorm (öppen?) reflektor.

Strålningen har dessutom fel våglängd, solens genomsnittliga utstrålning är som evolute skriver ingen röntgen, vilket hade fungerat bäst att värma ett dylikt plasma. Energialstringen (om man nu trots allt skulle få det hela att fungera) skulle ske i pulser medans den inkommna strålningen är kontinuerlig. Icke optimalt...

Lägg till svårigheten att träffa en liten kula med fokus ifrån en så oerhört stor spegel, då strålningen är allt annat än koheren så blir fokalpunkten utsmetad över ett enormt område, vilket med nödvändighet gör spegeln så mycket större...

Ska man lagra solenergi i större skala så hade jag satsat på att hitta något sätt att termiskt reducera något som ger stor energi antingen när det förbränns eller oxideras i batteri.

Det har gjorts med Zink, men det är ovanligt på gubbenimånen. Hade det funkat med Al eller Mg eller något liknande som ligger i drivor överallt så hade man kunnat bygga en dylik reflektor av Al på månen för att ha som energikälla i stugorna däruppe under kalla månnätter.

Om det ska ligga i rymden så får man nog problem med att den gärna vill solsegla sin väg...