Min son ligger alltid i sängen eller spelar.

Det det ända min 13 åring gör på dagarna är att sitta och spela eller ligger och kollar på youtube han säger att han inte har vänner i skolan eller nån som stöttar honom, jag stöttar självklart honom men det funkar bara ett tag sen så känner han sig nere igen. Han går på medicin (elvanse, setralin, mellatonin och haldol) Vi har sökt hjälp om en bättre skola för han klarar inte av skolan så han går inte dit för än han fått hjälp, hjälpen ska socialen fixa men det har gått ett tag nu och skol chefen vill att han ska vara kvar och gå för de fattar ju inte allvaret. Han dricker kaffe för att bli pigg och då får han också lust med lite iallafall som att gå ut lite eller nåt liknande. Annars går han aldrigut han försöker jätte mycket men inget händer jag har försökt hjälpa så mycket jag kan och försökt prata med skolchefen men de förstår ändå inget, det är inte mycket jag kan göra känns det som. Om inget händer så säger han att han ska dö för han vill få bra utbildning och bra jobb.

Klart som fan att han inte fungerar som andra barn när ni proppat i honom ett helt medicinskåp. Fan inget annat än barnmisshandel.

lägg av med medicinen! jag gick också på massa jävla skit när jag var runt 14 slutade sedan med detta och jag mådde genast bättre. Prova 2 veckor iallafall. Hitta på aktiviteter med din son det behöver inte betyda att åka och bowla. Ta med han när du ska handla eller vad som helst.

Lycka till!

Tragiskt samhälle vi har idag faktiskt, pumpa ungjävlarna fulla med droger, istället för att de ska leva i verkligheten och arbeta med sig själva.
Se till att han gör något vettigt, och sluta att misshandla barnet med alla dessa droger.

TS; har din son fått en ordentlig utredning? "Hjärna medicin" är inte godis. Han ska göra test hos en psykiater, om det är diagnos som ska utredes. Psykologen kan bara 'snacka'.

Din 13-åring är lat för att du har skämt bort honom. När det inte fungerade började du låta henne dricka kaffe och ta mediciner. Och nu är det socialen som ska lösa det åt dig. Eller Flashback. Eller skolan.

Jag tror att du blir kåt av att bråka med och få uppmärksamhet av myndigheterna, och bryr dig mer om det än din sons välbefinnande.

Se till att han får träffa psykiatriker så fort som möjligt för utredning och se över medicinen.

Att man mest sitter hemma och spelar spel, samt ser på klipp från nätet, skvallrar ju i sig om att det kan handla om stress, depression, problem med det sociala livet o.s.v. Något som TS även verkar bekräfta finns med i bilden.

Ett tips: om TS son inte har genomgått en neuropsykiatrisk undersökning, så kan de vara värt att begära det. T.ex. är Aspergers syndrom/högfungerande autism starkt kopplat till hög stressnivå, till att vara hemmasittare och att ha sociala problem (t.ex. att lyckas skaffa vänner). Det i sin tur kan leda till depressioner. Jag har faktiskt fått intrycket att just tv-spel brukar vara väldigt poppis bland just aspiesar, men det kan ju hänga samman med det andra.

Jag var mer välfungerande och hade vänner under hela uppväxten, men anade att det ändå vara något som inte riktigt stämde, så jag bad om en utredning (när min sambo tvingade mig att söka vård för en depression) och fick diagnosen Aspergers/högfungerande autism först när jag började närma mig medelåldern. Jag kan dock konstatera att diagnosen, samt medföljande kunskap från litteratur, tips och råd från t.ex. habiliteringen (föreläsningar) m.m. har gjort det lättare för mig att få livspusslet att gå ihop. Visst, hur jag har lyckats både före och efter har så klart även hängt samman med mina andra personliga egenskaper, som att jag alltid har varit rätt motiverad att vara social, har exceptionellt hög begåvning o.s.v. Det finns givetvis inga fixa universallösningar.

I början (när jag hade besökt den öppna psykiatrin) åt jag själv Sertralin och Buspiron mot stressen och ångesten (samt senare även mot depressionen), men när jag kom ur depressionen och började få ordning på saker, så kunde jag själv trappa ut medicineringen. Nuförtiden äter jag högst lite antihistamin när jag behöver något lugnande, men det är ju nästan ett naturligt ämne, så det är ju bättre än t.ex. valiumliknande preparat. Jag har haft livslånga sömnsvårigheter och Melatonin är det enda som verkar fungera (något som tydligen är vanligt just för personer inom autismspektrat). Men samtidigt är det ju ett naturligt ämne, så det är ju bara bra om man kan äta det istället för sömntabletter.

Medicinering är dock en fråga för er och vården och självfallet inte för de okunniga idioterna som kommenterar i tråden.

Edit: För min personliga del hade Sertralin och Buspiron fördelen att det verkligen drog ned på ångesten och stressnivån, speciellt vid sociala kontakter, utan att det samtidigt gav alltför jobbiga bieffekter. Men när jag började må bättre, så började jag ana att de samtidigt lite grann gjorde mig mindre koncentrerad och kvävde lite grann mitt "go", så det kändes ändå bäst att sluta med dem. Hur pass önskvärd medicineringen var hängde lite samman hur jag mådde annars.

I morgon slänger du i dig ett gäng av hans elvanse och en kvarting och sen tar du ett ordentligt snack med alla som behöver snackas med så de fattar!

Eller så slutar du knarka ned din son. Det är omöjligt att känna eller uppleva nåt alls på den där medicinkombon. Klart som fan han inte gör nåt.

För i ända in i h*vete! Dra iväg sonen på kampsport omedelbart.
4 dar i veckan kampsport.

Upp klockan 5:00 och ha morgonfys med honom. Armhävningar, sittups och löpning.

Du är hans förebild!

Laga ordentlig mat.

Sätt igång nu!

Han är lat för att också du är det. Agera!

Stäng av internet för honom och vänta. Det tar mindre än en vecka och han är talbar igen.

Din son medicineras för depression, vilket är en medicinsk diagnos. För det antar jag att han har läkarkontakt (BUP?), för uppföljning av hur medicinerna verkar. Prata med läkaren, eller ev psykolog, om en remiss till KBT-behandling. Din son ska vara "sjukskriven" från skolan tills han mår bättre, precis som en vuxen hade varit. Under tiden ska skolan, tillsammans med dig, skriva en åtgärdsplan för hur stödet för din son ska se ut. Kontakta bitr rektor, kurator och specialpedagog och berätta att du vill ha ett möte om detta snarast. Händer inget gör du en anmälan till Skolinspektionen. Det står på deras hemsida hur man gör det. Du och din son ska göra ett schema över hur hans dag ska se ut, utifrån vad han orkar just nu, och ligga i sängen och spela dator är inte OK hela dagarna. Det mår varken han eller du bättre av. En fast tid då han ska gå upp, äta frukost och klä på sig behövs och sedan ett rimligt antal sysslor som t ex diska, laga lunch, gå en promenad en viss tid osv. När han sedan ska gå tillbaka till skolan, den nuvarande eller en ny, bör det ske gradvis under några veckor. Jag önskar er båda allt väl, och en ljusare framtid! Det är inte hopplöst!