Inte runka under 2018! Join in fram till 31/12 - "NoFap"

Jag hade fått en sjukskrivning och ssri om jag pratat med psykiatrin... Men hur lång tid det hade tagit innan dess orkar jag inte tänka på ens... Aldrig varit i kontakt med de överhuvudtaget.

Flertalet personer prata om olika saker som anvvändes som flyktmedel i vardagen.... Där ni prata om att undvika musik..

Jag har aldrig ens kunnat tänka tanken..

Däremot mått så pyton att tanken på att lyssna inte infunnit sig på ett tag... Visst har satt på nånting ibland men det har bara kännts gråaktigt o intetsägande o inte berört nämnvärt

Men nu ikväll så kände jag för att lyssna..
Och vilken härlig kvällsavrundning... Jag är insvept i härlig teknisk metal och det är inget jag hört innan så jag lyssnar nyfiket och det är intensivt... Alltså jag gapar stort och skrattar åt hur häftigt det är om vartannat..

Nä ni som undviker o lyssna musik som att det vore nåt dåligt... Jag vet inte... Såklart ger det här mig ett rejält dopaminpåslag men det kan knappast va nåt negativt... Man kan säkert få abstinens utan musik... Men det måste verkligen va lindrigaste sortens... Mer en känsla "nu skulle jag gärna ha lyssnat på musik"

Nä jag är inte asketisk nog för att avstå musiklyssnande... Där går gränsen

Äsch, ibland går saker till överdrift. Att lyssna på musik kommer jag alltid att göra och jag spelar även lite själv. Att lyssna på musik är lite andligt i sig, man kan sitta o få gåshud när man hör någonting man gillar.

Jag föredrar det faktiskt att ha det tyst för det mesta och när jag väl lyssnar, så brukar jag lyssna. Att ha någon bakgrundsmusik för att fly undan tystnaden är inte tilltalande för mig. Jag är övertygad om att jag inte skulle få någon abstinens av att gå utan musik i exempelvis en vecka.

Om man väljer att leva ett strikt asketiskt liv så är det nog ärligt talat bättre att flytta till ett kloster eller liknande. Man får helt enkelt välja att plocka bort de saker som är skadliga för en och musik tycker jag snarare förgyller min tillvaro och jag känner mig inte tom efter att ha lyssnat på något.

Det enda man kanske ska se upp med angående musik är väl om den innehåller alltför dystra lyrics. Känns lite onödigt att upprepa ett negativt mantra!

Precis så tycker jag också... Musik lyssnar man aktivt på, och det är nåt som förgyller

Och texter är jag ointresserad av... Nog tur det för en hel del ganska aggressiv o kanske neråt aktig musik blir det, men tycker man det låter skönt så höjer det en oavsett.

Nåt klosterliv blir det aldrig för mig.

Hur ser folk i tråden på psykedelia... Psilocybin tänker jag lite på.. Det har man ju hört att de har ändrat folks mående o liv bara genom en "upplevelse"

Jaha, då var dagen 63 här då även Koffeintolerans fallit till skuggorna. Känner en märklig form av lättnad konstigt nog. Nåväl, får kämpa vidare.

Jag har fallit. Hände i söndags. Var alldeles för kaxig i början då jag var heelt säker på att minst klara 3 månader utan problem Grejen var att jag var och reste i Asien och Sydamerika och då var det inga större problem. Var dessutom något av en andlig resa där jag var på ett ayahuasca retreat för flera ceremonier plus en san pedro ceremoni. Under resans gång så kände jag att mycket hände med mig. Blev mycket mer självständig, kändes lättare för mig att connecta med andra människor och tyckte för första gången på flera år om att umgås med mig själv. Detta gav mig både bättre självkänsla och självförtroende.
Tyvärr så blev det svårare än jag trodde att komma hem. Kom in i gamla mönster och gamla negativa tankegångar vilket gjorde att jag kände mig väldigt besviken på mig själv att jag inte kom hem som den nya människan jag kände hade kommit fram under resan.
Detta bidrog till att jag har tröstätit konstant sen jag kom hem. Plus börjat kolla porr och dra i snabeln flera gånger om dagen.

Något som gör mig ännu mer stressad är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med livet. Känner att jag inte byggt upp någonting stabilt för framtiden och den osäkerheten som jag känner av det ger mig en sån enorm ångest.

Sorry för mitt självömkande men kände att jag behövde få ur mig det

Vet i stort vad jag behöver göra. Göra något varje dag som tar mig framåt. Inte sitta still och låta livet flyga förbi mig, läste en kommentar någonstans "Just get going, not even God can steer a parked car".
För mig innebär det att ta tag i träningen vilket i mitt fall främst kommer bli thaiboxning, plugga upp några ämnen, äta nyttigt, ha rent hemma och dessutom göra det riktigt hemtrevligt, läsa en språkkurs, läsa lite varje dag osv osv. Det jag främst behöver tänka på är att möta mina rädslor. Har en farlig tendens där jag undviker sådant som ger mig obehag vilket leder till att jag missar mycket som är nyttigt och roligt i livet vilket i sin tur ger mig ångest. Sen måste jag sluta titta tillbaka för mycket i backspegeln och känna ånger för saker jag önskar jag gjorde annorlunda. Detta ger mig en stor klump i magen som är väldigt jobbig att leva med. Så ja, börja leva i nuet

Tack för denna gång.

Dag 51 snart avklarad:
Vad hände med februari månad? Va det inte januari månad för bara nån dag sen?
Efter att ha klarat av den första jobbiga perioden på 3 veckor så går allt lekande lätt nästan.....kommit på mig själv med att abuse:a tinder. Inbillar mig att det är närmaste vägen till ligg. Jag är på jakt! Vet egentligen att går jag ut på krogen så stiger mina chanser avsevärt att få till det, har bara inte haft tid.

Känner inget sug efter porr längre. Alla porrbrudar som flög runt i skallen, så fort man tänkte på sex, är borta. Känner inget behov av att thaia heller. Nu finns det bara en sak som gäller och det är the real deal....snälla ske snart!!

Det enda som kan stoppa mig från att nå den där magiska gränsen på 3 månader är något riktigt omtumlande. Något som en riktig rejäl depression eller liknande.

Måste tyvärr meddela att även jag är ute, sedan ett par veckor tillbaka. Vet egentligen inte vad som ledde till det, det bara hände. Men som alla säger, man ångrar sig efteråt.
Nu är jag dock på banan igen!
14 dagar imorgon, känns helt okej, inte speciellt tufft hittills.

Minns inte exakt vilken dag det var, men tror det var i måndags, då kände jag mig verkligen som en halvgud i mänsklig form, jävlar va bra jag mådde! Hade en riktigt produktiv söndag och allmänt bra feeling, tror det hade med det att göra.
Känns inte riktigt lika grymt nu men förhoppningsvis kommer den där formen tillbaks, har ju trots allt bara gått två veckor.

Fortsätt kämpa ni som är kvar, ni är grymma!

Tyvärr grabbar, jag är ute efter 53 dagar.

Till er alla, det är inte värt det.

vad är det som händer?

har moralen droppat totalt i leden?

ni faller ju som flugor??

nä ni måste jobba hårdare på disciplinen och viljan.

jag är nyss hemkommen från iskall morgonpromenad och har börjat ett lättare träningspass medan en protein och fettrik frukost står på spisen. Sängen är bäddad kan meddelas !!


Skärpning !!!

Jag är kvar i andra vågen. En relapse förra månaden annars har händerna varit i styr. Jag har en riktig energidipp men träning, meditation och kallduschar får lösa biff. Dag 28, sjuk flatline, men ett driv infinner sig att ta upp det här med nätdejting bara checka marknaden lite. Snart har jag slagit pb i antal dagar, alltid något att glädjas åt i denna tid av nedstämdhet och hjärnåterställning av pornografisk misshandel.

Hehe kan inte säga emot men jag börjar om idag. Är alltid jobbigt att komma igång igen efter ett nederlag men det är bara att bita ihop med vetskapen att snart är man tillbaka i matchen igen.