Tänker då främst på asiatiska kök som kinarestauranger, men också mexikanska (även om just denna har blivit mer o mer genuin på sistone, i alla fall i Göteborg).
Hur började det hela med att man skulle göra kinesmat osv, men ändå inte?
Strimlad biff i sojasås och bambuskott, överfriterade räkor i nån sötsliskig sötsur sås osv. är ju stapeln på vilken svennebanankineskrog som helst, men varför finns det så få som är i alla fall mer autentiska?
Här i Göteborg kommer jag bara på två restauranger som är någorlunda, eller ÄR autentiska, och det var Canton House (som numera är nedlagt, R.I.P. Det var en grym restaurang. Älskade deras ångade kyckling med torkade liljor.) och Hing Wa med sin kinesiska meny.
Jag åt faktiskt på Hing Wa igår, uppskattad som alltid, och tog en titt på deras kinesiska meny och jag ser verkligen inget som på något sätt kunde skrämma iväg svensken för "främmande smaker".
Gung Paos kyckling som jag tog? Friterad kyckling, fast inte friterad på vanligt sätt (vet inte riktigt hur de gjort, kändes som bara mjöl), med en annan form av sötsur sås som var mer åt det syrliga hållet, vitlök och ris. Sjukt gott iaf och jag åt upp allt trots att kycklingen med lätthet hade räckt till två personer, haha.
Char siu - Söt kinesisk barbecuesås med grillat fläskkött special. Borde heller inte vara särskilt läskigt för genomsnittssvensken.
Falsk soppa - Kinesisk soppa med strimlat grissvål, fiskbullar och Tofu. Tofu låter läskigt, men det smakar ju ingenting, eller snarare smakar det som det det ligger och gottar sig med.
Fiskhuvud i gryta. Denna förstår jag kanske låter läskig, men som jag förstår det äter man inte huvudet utan bara det runt omkring?
Så vad är grejen? Ingen av de rätter jag listade från kinesiska menyn är ju särskilt främmande eller läskiga. Så hur kom det sig att kinesrestauranger började försvenska sina menyer?
Och sen om vi tar upp mexikanen lika gärna, så tog det säkert flera decennium innan det började ploppa upp mexikanska taco- och burritobarer med mer autentiska ingredienser än vanlig jäkla köttfärs i tacon.
Hur började det hela med att man skulle göra kinesmat osv, men ändå inte?
Strimlad biff i sojasås och bambuskott, överfriterade räkor i nån sötsliskig sötsur sås osv. är ju stapeln på vilken svennebanankineskrog som helst, men varför finns det så få som är i alla fall mer autentiska?
Här i Göteborg kommer jag bara på två restauranger som är någorlunda, eller ÄR autentiska, och det var Canton House (som numera är nedlagt, R.I.P. Det var en grym restaurang. Älskade deras ångade kyckling med torkade liljor.) och Hing Wa med sin kinesiska meny.
Jag åt faktiskt på Hing Wa igår, uppskattad som alltid, och tog en titt på deras kinesiska meny och jag ser verkligen inget som på något sätt kunde skrämma iväg svensken för "främmande smaker".
Gung Paos kyckling som jag tog? Friterad kyckling, fast inte friterad på vanligt sätt (vet inte riktigt hur de gjort, kändes som bara mjöl), med en annan form av sötsur sås som var mer åt det syrliga hållet, vitlök och ris. Sjukt gott iaf och jag åt upp allt trots att kycklingen med lätthet hade räckt till två personer, haha.
Char siu - Söt kinesisk barbecuesås med grillat fläskkött special. Borde heller inte vara särskilt läskigt för genomsnittssvensken.
Falsk soppa - Kinesisk soppa med strimlat grissvål, fiskbullar och Tofu. Tofu låter läskigt, men det smakar ju ingenting, eller snarare smakar det som det det ligger och gottar sig med.
Fiskhuvud i gryta. Denna förstår jag kanske låter läskig, men som jag förstår det äter man inte huvudet utan bara det runt omkring?
Så vad är grejen? Ingen av de rätter jag listade från kinesiska menyn är ju särskilt främmande eller läskiga. Så hur kom det sig att kinesrestauranger började försvenska sina menyer?
Och sen om vi tar upp mexikanen lika gärna, så tog det säkert flera decennium innan det började ploppa upp mexikanska taco- och burritobarer med mer autentiska ingredienser än vanlig jäkla köttfärs i tacon.
__________________
Senast redigerad av Nihenna 2017-12-09 kl. 13:06.
Senast redigerad av Nihenna 2017-12-09 kl. 13:06.