Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2017-12-08, 14:24
  #1
Medlem
Ettrosatangentbords avatar
Har varit deprimerad i stort sett hela livet och alltid haft svårt för att skaffa vänner. Idag är jag ganska ensam, har en vän jag umgås med en gång i månaden kanske.

Jag tror att första steget till lycka är att kunna skita i vad folk tycker om en. Den rädslan har gjort mitt liv fruktansvärt begränsat och jag vill verkligen bli av med den men så fort jag får en känsla av att någon inte gillar mig så tar jag det extremt personligt och får ännu sämre självförtroende.

Fatta vad skönt att kunna skita i vad folk tänker om en och kunna slappna av och vara sig själv bland folk.

Har ni några tips på hur man kan tänka för att övervinna denna rädslan?
Citera
2017-12-08, 14:30
  #2
Medlem
FreeBirdSeeds avatar
Jag skiter fullständigt i vad folk tycker om mig har ingen anledning att umgås med folk som inte accepterar mig för den jag är.
Citera
2017-12-08, 14:58
  #3
Avstängd
Skulle säga att det är en åldersfråga.
Citera
2017-12-08, 15:08
  #4
Medlem
Ettrosatangentbords avatar
Citat:
Ursprungligen postat av FreeBirdSeed
Jag skiter fullständigt i vad folk tycker om mig har ingen anledning att umgås med folk som inte accepterar mig för den jag är.


Har du några tips då? Har du alltid varit en sån person som skiter i vad andra tycker?
__________________
Senast redigerad av Ettrosatangentbord 2017-12-08 kl. 15:11.
Citera
2017-12-08, 15:13
  #5
Medlem
shadow666s avatar
Tror det där har med ålder och uppbyggnad med självförtroende att göra. Så det är det du måste bygga på, ju självsäkrare du är, desto mer är det "skiter i" vad folk tycker o tänker, fast i vissa fall får man ju ta hänsyn.
Citera
2017-12-08, 15:15
  #6
Medlem
Ettrosatangentbords avatar
Citat:
Ursprungligen postat av shadow666
Tror det där har med ålder och uppbyggnad med självförtroende att göra. Så det är det du måste bygga på, ju självsäkrare du är, desto mer är det "skiter i" vad folk tycker o tänker, fast i vissa fall får man ju ta hänsyn.


Är ju ändå 25+ så det känns som att man borde vara där redan
Citera
2017-12-08, 15:54
  #7
Medlem
Klas-Vegass avatar
Ja du har rätt. En stor del av lycka kommer av att strunta i/inte jämföra sig med andra. Jag föreslår att du googlar "How to not giva a fuck" istället för att fråga vad vi tycker.
Citera
2017-12-08, 16:07
  #8
Medlem
shadow666s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ettrosatangentbord
Är ju ändå 25+ så det känns som att man borde vara där redan

Okej, sa dock inte att åldern gjorde allt, men det kan vara en del av att sluta bry sig. Du får försöka fokusera på att hitta självförtroendet, kanske du behöver byta hår frilla, nyare kläder, motionerna ner en vikt?
Citera
2017-12-10, 19:13
  #9
Medlem
Tänk på att du en dag ska dö, precis som alla andra, så vad spelar det för roll vad andra tycker om dig? Jorden är ett litet dammkorn som flyter omkring i universum, fokusera på det som gör dig lycklig för precis allting kommer ta slut en dag. Se saker ut lite större perspektiv.
Citera
2017-12-10, 19:16
  #10
Medlem
Luxuss avatar
Folk som går ut hårt för att ”skita i vad alla andra tycker”, brukar bli mer isolerade.

Det handlar om självförtroende. Självförtroende fås genom bekräftelse. När du fått bekräftelse i tillräcklig möngd inser du att du duger som du är. Om inte får du väl försöka ändra på något.
Citera
2017-12-11, 00:29
  #11
Medlem
Enligt mig. Ifall du vill bevis att du skiter i vad andra tycker (tills du vill få andra att tycka) så ska du göra saker då och då för att påminna dig själv om det faktumet.

Jag har själv faktiskt försökt att uppnå en nivå av "i don't give a damn". Men det jag märkte var att jag kunde säga precis vad jag ville och göra vad jag ville men det började sakta men säkert att bli obegripligt över vad jag sa och gjorde det enbart för att jag ville bevis att jag skit i vad andra tyckte.

Ex: Jag pratar med någon och plötsligt säger jag "katter är bäst på att rulla joints men speciellt när dem är med en körskole lärare". Asså det är obegripligt och konstigt. Visst så sket jag i vad personen jag pratade med tyckte men personen såg på mig som om jag vore en tom maskin. Alltså ingenting. Så jag noterade det för att jag tyckte att det var relativt intressant.

Så med tiden insåg jag att jag var tvungen att ge skit och ta skit för att inget gick endast åt ett håll.

Vad jag gjorde mer var en fysisk aktivitet. Så typ 5 armhävningar i stans största bibliotek eller i tågstationen. Jag fick alltid en rolig blick eller en kommentar av en person. Dock så var det 1 på 150 pers. Hur vet jag det? Jo för att när man gör 5 armhävningar kl 7:35 i Jönköpings tågstation och människor passerar en så börjar man inse att ingen orkar bry sig så långt, alla har större problem än att hjälpa den där ungdomen som inte vet bättre än att göra fem armhävningar på tågstationen i fina kläder en morgon.

Det fick mig att inse att vi människor har det alltid tråkigt. Vi andas, vi är uttråkade, vi skiter, vi är uttråkade etc.

Men under dem ögonblicken som människor reagerar så gick dem ifrån den sociala tomheten och började skratta för att "den där killen gör armhävningar i bibblan" "gymmet är åt andra hållet...".

Du hajar.

Att ge och ta skit är något man måste hantera. Är du kaxig så måste du vara beredd på att få den kaxigheten tillbaka. Vill du vara kaxig och kan göra så att det blir positivt och roligt i slutet i vilket fall så fungerar det. Gäller ju hur man än är men du förstår min princip.

När det kommer till att skaffa nya vänner. Hitta nya klubbar, typ en för tennis, helst en ny klub inom något som du skulle kunna tänka dig dominera för att då har du ett socialt överläge och känner dig mycket mer bekväm i att vara social med andra för att du kan känna dig nöjd över din insatts och därmed socialt kompetent.


Hjälpte, hjälpte inte, spelar ingen roll. Kom du ner hit så har du åtminstånde läst.

(Är dyslektiker så stavfel kan förekomma).
Citera
2017-12-11, 00:39
  #12
Avstängd
F.Hansens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ettrosatangentbord
Har varit deprimerad i stort sett hela livet och alltid haft svårt för att skaffa vänner. Idag är jag ganska ensam, har en vän jag umgås med en gång i månaden kanske.

Jag tror att första steget till lycka är att kunna skita i vad folk tycker om en. Den rädslan har gjort mitt liv fruktansvärt begränsat och jag vill verkligen bli av med den men så fort jag får en känsla av att någon inte gillar mig så tar jag det extremt personligt och får ännu sämre självförtroende.

Fatta vad skönt att kunna skita i vad folk tänker om en och kunna slappna av och vara sig själv bland folk.

Har ni några tips på hur man kan tänka för att övervinna denna rädslan?

Alla tycker si och så. Folk tycker hit och dit. Alla har uppfattningar om saker och ting. Det relevanta är väll faktiskt när någon tycker något som är relevant om något, vilket är sällan.
Man kan lyssna på vad folk tycker och vad de har att säga. Sen kan man notera det och låta sin hjärna analysra om det var bra eller dåligt, utan att man blandar in sig själv eller behöver älta det.
Jag brukar lyssna på vad folk har att säga, det kan ju vara intressanta saker, men jag noterar det i mitt huvud, och sen om jag tänker att det var väll värt att reflektera över så gör jag det. Om inte så vem fan bryr sig.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback