Studieångest

Jag var en av dom som gjorde som dina vänner och skaffade mig ett jobb efter gymnasiet. Hade kul under tiden, kunde resa, festa och hade tid över till annat med istället för att ha näsan i böckerna.

Har precis fyllt 30 och nu är det inte så jävla kul längre att ha ett kneg och se alla som har skaffat sig en intressant utbildning som de trivs med och har som intresse med.

Jag börjar läsa upp några kurser bl.a matte i höst på Komvux för att skaffa mig en högskoleutbildning alternativt KY-utbildning inom något intressant som ger lite bättre betalt men som framförallt stimulerar en. Att ha ett kneg gör en nästan dummare och desto längre tiden går desto svårare känns det att komma ur bekvämlighetsbubblan.

Mitt råd är att du biter ihop, struntar i att du inte passar in bland dina klasskamrater för när det väl är över tror jag du kommer vara nöjd med ditt beslut till skillnad från om du hoppar av och kanske vaknar upp som jag i slutet av 20-års åldern och känner att det kanske inte var ett klokt beslut. Du verkar ju tycka att läraryrket är intressant och något du brinner för.

Alternativt tar du en paus ett år och jobbar, tjänar lite pengar och kanske kommer till insikt att detta är inte något du kan tänka dig att syssla med och fastna i resten av ditt liv. Man blir nämligen ganska bitter av att knega och ångra sina beslut

Det känns som det bästa att göra. Jag tror som sagt att ämnesstudierna blir mer stimulerande. Men sen måste jag också berätta att omställningen från gymnasiet till universitetet har gått hyfsat bra för mig, men kanske inte att den gör det för alla... Jag är både arg och besviken på trots att jag fick toppbetyg i gymnasieskolan inte blev bättre förberedd för riktiga akademiska studier och allt vad det innebär.

Jag jobbar just nu på att förfina min studieteknik, och det går bra så här långt. Att ta en paus innan jag ens fått känna av ämnesstudierna känns bara dumt.