Studieångest

Hej,

Jag har börjat studera vid universitetet nu i höst till ämeslärare (gymnasieksolan) och har bitvis trivts bra med studierna. Dock har jag sedan jag började känt att jag inte riktigt passar in (tillhör inte bilden av den stereotypiska lärarstudenten) och jag har även i ett antal senare kurser blivit underkänd på ett fåtal moment (mest på grund av "dåliga relationer" till mina lärare)... kan dock komplettera upp dessa och komma vidare enkelt... Samtidigt känns det som att den akademiska världen är så avskild från verkligheten...

Jag vill notera att jag börjat studera direkt efter gymnasiet och till skillnad från många andra hanterade jag övergången ganska väl. Jag gick ut både grund och gymnasieskolan med toppbetyg och har alltid varit studiemotiverad.

Samtidigt blir man lite frustrerad när man ser gamla klasskompisar och andra som verkar ha betydligt roligare liv; välbetalda, enkla jobb, fester osv. Har faktiskt haft tanken på att känna av ämnesstudierna till våren och kanske eventuellt ta ett studieuppehåll eller lägga ner allt. Samtidigt så lockas jag till läraryrket och jag känner att jag skulle passa i den rollen. Ibland får man bara den där olustiga känslan av att leva livet "lite enklare"; skaffa ett jobb och låta tiden gå.

Samtidigt är jag orolig för att jag kommer tappa gnistan och inte återvända till den akademiska världen igen om jag gör detta... men samtidigt så vet jag också hur lite ekonomisk avkastning vi har på utbildning i Sverige och frågan är om det verkligen lönar sig... kanske ska man se en annan "väg"; hitta någon enklare utbildning som ger ett bra, relativt välbetalt jobb... Eller man kan ju också vänta och studera senare... ni ser, tankarna bara flödar!

Vad tycker ni? Hur hade ni agerat i min situation?

Läs till civilingenjör inom vilket ämne som helst, krydda CV:t med lite kurser i pedagogik och jag lovar dig att du kan få jobba som lärare på väldigt många skolor + att du öppnar 1000 dörrar till med en civilingenjörsexamen.

Tackar för tipset! Men jag är tyvärr inte direkt matematikintresserad.
Jag har slutfört flertalet kurser i pedagogik, men de känns inte direkt något vidare användbara; mycket flum...

Om jag har förstått dig rätt upplever du följande:
1. Det går bra med studierna men det har varit strul med vissa lärare (förekommande problem)
2. Du känner att du kommit in i studierna bra även om det kanske skiljer sig från din föreställning om hur det ska vara
3. Du är intresserad av att bli lärare
4. Du ser med viss avund på dina vänners livssituation sett till arbete, möjlighet till nöje osv.

Frågor som det kan vara värt att utforska:
1. Känner du att du vill bli färdig så fort som möjligt och börja arbeta som lärare?
2. Har du hört med dina vänner hur det faktiskt är att ha ett 9-17 jobb och allt vad det innebär.. det är inte alla gånger så kul.
3. Vad är det som gör att du vill söka dig någon annanstans?
4. Hur skulle du utvärdera din studietid hittills, känner du dig nöjd?
5. Är det här någonting du vill fortsätta att syssla med?

Min egen reflektion är följande. Jag har studerat på universitet närmare 6 år nu. Valde att byta från det första programmet som jag blev antagen till efter ett par terminer då jag insåg att det inte var vad jag ville syssla med. Det är väldigt kul att studera men också frustrerande som du nämner, få möjlighet att "unna sig" osv. Hade jag fått göra om universitetskarriären hade jag först försökt skaffa ett enklare jobb innan jag började plugga och syssla med det något år bara för att få uppehåll från studierna. Det finns ingen stress.

Jag gör inga anspråk på ett fullständigt svar.. bollar gärna lite.

Nej nej, självklart. Du ställer väldigt intressanta frågor. Gällande min studietid så här långt: kurserna har varit helt okej, men de känns ganska verklighetsfrånvarande och flummiga... men det är även mina kurskamrater överens om... Jag har inget intresse eller koppling till det sociala livet på universitetet... Jag skulle vilja arbeta som lärare; jag trivs i rollen som sagt... men samtidigt så känns det som att utbildningen på 5 år inte kommer ge mig så mycket tillbaka... inte enbart eknomiskt, utan även intellektuellt...

Men det tål att tänkas på: en paus kanske behövs! Ta ett år eller två att ventilera och fundera över vad jag verkligen vill göra... men risken finns ju då att man blir bekväm med sin inkomst och inte "orkar" återgå till studentlivet.

Snälla, bli inte lärare.

Du kommer få undervisa människor långt under den nivån du faktiskt är lärd till på grund av dagens gymnasie-lek-skolas låga nivå.

Det kommer vara galet frustrerande att ha gått 5 år för att i princip lära ut

I am
You are
He is
She is
It is
They are

och liknande. Räkna med en intersektionell analys över genus i språkstrukturen, dock inte på engelska. Dagens gymnasister är fruktansvärt lata eller så hamnar du i en skola där barnens nivå är toklåg och du märker att de har blivit "slussade" genom systemet och i slutändan sätter du ett tafatt E (eller vad fan G är nu för tiden) på dem för att bli av med dem.

Det finns många andra program att läsa om du nu har "toppbetyg". Det handlar heller inte bara om lönen, välj något som ger många möjligheter och där du inte "fastnar" vilket man garanterat gör på gymnasiet.

Vad är det från början som gjorde dig intresserad av läraryrket? Du säger att du skulle trivas i rollen som lärare, vad innebär det mer specifikt? Finns det andra ämnen som du är mer intresserad av som du skulle kunna studera istället? Politik, ekonomi, filosofi osv? Det finns väl alltid möjligheter att undervisa i ämnen senare.. kanske bara inte som legitimerad lärare. Det verkar inte locka så mycket.

Risken med att bli bekväm avgörs av din nyfikenhet och vilket behov av intellektuell stimulans du har. Du synes ha en aktiv reflektion kring ditt eget lärande och vad du vill göra med ditt liv så nog finns det hopp

Du har vissserligen en poäng här. Men mina toppbetyg ligger inom ämnesområden som inte skulle kunna ta mig långt inom områden som teknik och juridik... läste humanistisk linje på gymnasiet... hur som helst.. det här med genus hör till flummet och man har vant sig vid det vid det här laget.

Med rollen som lärare syftar jag på; hjälpa människor (elever) att bli samhällsmedborgare samt göra en insats som gör skillnad i unga människors liv. Dessutom att undervisa är något jag gillar. Ekonomi och teknik har jag inget intresse av; men politik och filosofi tycker jag är intressant. Har faktiskt filosofi som en del i min ämneskombination.

Jag har behov av en viss intellektuell stimulans; men samtidigt känns det som att jag inte har hittat rätt områden. Pedagogoik-kurserna gör mig verkligen ostimulerad då jag alltid har gillat konkreta resonnmenag. Sen att man inte får någon som helst positiv feedback från lärarna gör det hela ännu värre.

OK. Så i grunden är du faktiskt intresserad av yrket som lärare. Det finns samtidigt en frustration med programmet som sådant. Vad är det du tycker att du saknar idag som du skulle behöva?

Du kan alltid läsa kurser vid sidan av yrkesprogrammet, kan tipsa om praktisk filosofi som en bra introduktionskurs om du vill fördjupa dig i ämnet. En ytterligare sak du kan göra är att dels titta på kursupplägget för hela programmet, blir det mer konkret så småningom? Höra med studievägledare om det finns alterntiv för utbildningar till lärare som är lite mer kunskap och mindre bullshit. Har ni någon praktik under studietiden? Även det ger ju en riktig känsla för hur det kommer vara senare. Har du jobbat något som extra-lärare via studdybudduy eller vikariepoolen?

Jag har så här långt haft en kortare praktikperiod på ca 2 veckor. Man fick känna av yrket; men det blev ganska kortfattat och inte så "engagerande".

Sen är jag inte säker på om lärare heller verkligen är rätt yrke för mig, även om det verkar stimulerande. Men ändå är jag osäker på om det känns "helt rätt".

Du kanske kan härda dig igenom utbildningen, ta examen, arbeta nåt år och sedan bli specialpedagog. Då tjänar man mer än vad man gör som lärare, plus att man får jobba med enskilda elever och inte stora klasser. Du slipper dessutom i princip all stor administration som den typiske läraren tvingas ha. Som specialpedagog kan du även jobba på olika skolor samtidigt (d.v.s. man behöver inte vara fast på en enda skola) - och då lär man också tjäna mer.