Känner igen din situation.
Det har sett ungefär likadant ut med min och min systers hund. Den tiken är verkligen en "se mig, klappa mig" typ av hund.
Min däremot är ganska försynt och backar hellre än att vara till besvär. Så om vi låg och myste så skulle den andra tiken alltid tränga sig in och också få uppmärksamhet, vilket gjorde att min backade undan.
Dock är den tiken en omplacering med tragisk bakgrund, vilket tyvärr har inneburit att hon attackerat min flera gånger. (tack och lov utan skador)
Men det har bidragit rejält till hennes otroliga osäkerhet gentemot denna tik.
Så jag hade henne under några månader så att dom verkligen skulle flocka in sig med varandra och vara bekväm i varandras sällskap.
Det vi försökt att göra är att hitta aktiviteter där båda kan ta plats och där dom kan samarbeta. Det kan vara allt från att söka godis, roliga inkallningsövningar och göra trix till dra en pulka tillsammans, canicross eller andra saker båda tycker är roliga.
För oss handlade det mycket om att visa att båda faktiskt kan ta plats, och det är ingen fara å att ingen behöver känna sig obekväm i det. Min är visserligen ganska godismotiverad så hon är enkel att jobba med på det sättet.
Det här var något år sen nu och idag är dom verkligen bästa vänner och funkar kanonbra tillsammans.
Men sen är det ju så att en hund med en sån "se mig" mentalitet behöver ju inte alltid komma fram.
Det finns många gånger också som jag stoppat henne och bara sagt "nä gå och lägg dig", för lite egentid med en hund vill man ju faktiskt ha
Jag tycker absolut inte att du ska "tvinga" hunden att vara kvar i en obekväm situation. Däremot kan man fundera på varför situationen är obekväm. Hur interagerar hundarna med varandra i vardagen? Finns det något man kan göra för att förbättra deras relation tillsammans? Sen får man jobba utifrån det