Citat:
Ursprungligen postat av West-en
Finns det någon supraledare som är supraledare vid högre temperatur än yttriumBariumKopparOxid(YBa2Cu3O7)?
Ja, en kvicksilverbaserad förening ((Hg0.8Tl0.2)Ba2Ca2Cu3O8.33) innehar just nu rekordet på ca 140 K. Det är dock samma typ som YBCO - ett keramiskt perovskitmaterial med starkt lagrad struktur.
Andra intressanta temperaturrekord
MgB2, 40 K: Högsta temp för ett formbart metalliskt material
Nb3Sn, 19 K: Används väldigt mycket i supraledande magneter
C, 15 K: Kolrör
RuSr2(Gd,Eu,Sm)Cu2O8, 58 K: Högsta temp för supraledare som är ferromagnetisk ovanför Tc. Mycket ovanligt då magnetism/supraledning oftast motverkar varandra
Citat:
Ursprungligen postat av West-en
Hur tillverkas supraledare?
För det första finns det ju många naturliga material som är supraledare.
De konstgjorda materialen kan tillverkas på en mängd olika sätt: solid state reaction, flux flow, diverse tunnfilmstekniker, liquid phase epitaxy, etc. En del är ju enkla metaller så där är det inget som måste göras.
Exempelvis kan du göra en-kristaller av YBCO (alltså 'perfekta' kristaller) med flux-flow tekniken. Den går till ungefär så här:
* blanda ingående kemikalier (pulver): yttriumoxid, kopparoxid, bariumoxid.
* packa i ett litet rörkärl av yttria-stabiliserad zirkonia (svenska?)
* stoppa in i en ugn och värm upp till strax över smälttemperaturen
* skapa nu en värmegradient över rörkärlet
* denna gradient kommer att få små kristaller (kanske 0.1 gånger 0.3 mm) att växa ut från ena sidan
* låt svalna
* peta bort kristallerna med pincett
* låt kristallerna bakas i en ugn på ca 400 C under tillförsel av syre. Detta är kritiskt för att få rätt syreinnehåll (vilket påverkar kritiska temperaturen)
*klar
(givetvis är det krångligare än det ser ut...)
Pulsad laser deposition (PLD) av YBCO utgår helt enkelt från ett sintrat prov tillverkat med ex. solid state reaction eller krossade kristaller från flux flow. Man pulveriserar alltså provet och trycker ihop det till en platta. Sedan låter man en kraftig pulserande laser skjuta på denna platta. Den höga intensiteten kommer att få ytlagret att förångas och en plym av plasma reser sig. Genom att hålla ett varmt substrat strax över plattan, i kontakt med plasmat, kommer plasmapartiklarna att fastna på substratet och YBCO bildas där. PLD är en mycket 'enkel' teknik och fungerar för de flesta material. Den största fördelen är den stökiometriska överförseln av material - har man YBCO på plattan kan man förvänta sig YBC0 på substratet.
Annars är det mycket lätt att göra högtemperatursupraledare som YBCO. Det finns instruktioner på nätet att göra det 'hemma'. Det är dock svårt att göra bra kristaller med få defekter.
Citat:
Ursprungligen postat av West-en
Och varför kan en magnet sväva ovanför en supraledare?
En supraledare är en perfekt diamagnet, det betyder att när man lägger den i ett magnetfält över den så skapar den ett eget magnetfält som precis motverkar det pålagda. Magnetfältet i det inre av en supraledare är alltså alltid noll.
Det betyder att när vi lägger en ferromagnet ovanför en supraledare så kommer dess magnetlinjer att försöka tränga in i supraledaren. Det tillåts inte och du får en kraft mellan supraledaren och magneten. Ju närmare magneten kommer supraledaren desto fler magnetlinjer försöker tränga in och kraften blir ännu större.
Matematiskt: Den differentiella magnetiska energin för ett objekt med en magnetisering M i ett fält B är
dU = -V*B*dM
Om magnetiska susceptibiliteten är X, så att M = X*B kan detta integreras till
U = -V*X/(2*mu_0)*B^2
Kraften på ett objekt ges således av
F = -dU/dx = V*X/mu_0*B*(dB/dx).
För diamagnetiska material är X negativ och för en supraledare X=-1, så att
F = -V*B/mu_0*(dB/dx)
Vi ser alltså att om dB/dx avtar i x-riktningen, dB/dx<0, så kommer kraften att vara riktad i x-riktningen.
Det är värt att notera att man inte kan få samma effekt med två ferromagneter. En ferromagnet kan aldrig sväva ovanför en kombination av ferromagneter. Jag skrev om detta och magnetisk svävning i en annan tråd (med bilder och filmer):
http://www.flashback.org/showthread...da#post3314789
Men varför är supraledare perfekta diamagneter?
Den konventionella teorin för supraledare säger att systemet kan sänka sin energi genom att elektronerna bildar par. De bildar par genom en indirekt attraktion medierad av de positivt laddade jonerna: en negativ elektron flyger förbi positivt laddade joner, dessa dras till elektronen och stannar kvar
efter att elektronen har flugit förbi eftersom de rör sig långsammare (de har större massa), detta gör att man får en ansamling av positiv laddning och till denna laddning kan en annan elektron attraheras. En elektron har nu indirekt attraherats till en annan elektron. Dessa elektroner bildar nu ett bundet elektronpar. Paret är bundet under extremt kort tid, över extremt stora avstånd så att de överlappar tusentals andra par, men ändå så får man en liten bindingsenergi av detta par.
Detta gör alltså att systemt kan sänka sin energi i det supraledande tillståndet. Låter man ett magnetfält penetrera materialet så försöker elektronerna röra sig med magnetfältet - detta förstör parbildningen och kostar således energi. Istället låter supraledaren cirkulerande strömmar nära ytan skapa ett magnetfält som motverkar det pålagda och 'tränger ut det'. Att tränga ut magnetfältet kostar också energi, men inte lika mycket som att bryta elektronparen.
Blir fältet alltför stort så är det inte längre fördelaktigt att tränga ut fältet, och elektronparen bryts och det supraledande tillståndet försvinner. Detta kallas det kritiska fältet och är en mycket viktig parameter för att kunna utnyttja supraledare i praktiken.
För vissa supraledare kan man visa att ytenergin mellan normal-supraledare är negativ. Supraledaren 'vill' då skapa massor av sådana gränser och kan släppa in magnetiskt flöde i små flödestuber, vortexar, där en spaghetti av magnetiskt flöde tränger igenom materialet. Centrum av dessa vortexar är normala och sedan är resten av materielat supraledande. För att avskräma magnetfältet i centrum av vortexarna går det cirkulerande strömmar runt dem som skapar ett fält som släcker ut det. Dessa vortexar repellerar varandra och bildar vid låga temperaturer ett hexagonalt mönster. Supraledare som uppvisar detta kallas typ II supraledare. Alla högtemperatursupraledare är typ II.
Jag har skrivit om vortxar i några andra inlägg (bilder och filmer)
http://www.flashback.org/showpost.p...40&postcount=9
http://www.flashback.org/showpost.p...29&postcount=5
http://www.flashback.org/showpost.p...39&postcount=8