Borde inte universum krylla av liv? (argument)

Precis.

Därför finner jag det osannolikt att liv INTE existerar någon annan stans. Det kan finnas varelser som inte är beroende av syre, varelser som klarar extrem kyla eller värme.
Bara för att vi behöver syre så behöver inte det betyda att varelser ett antal miljarder ljusår bort behöver det?
Där kan ju varelser, organismer, växter och hela tjoflöjten utvecklats på ett HEEELT annat sätt än här.

Ingen som har knäckt koden och uppfunnit en teleport?

Att säga att det inte finns liv i ett oändligt utrymme är bland det mest naiva som finns.
Universum är oändligt och därmed finns det oändligt med liv.
Att det kryllar med liv kan vi däremot glömma då exempelvis gasplaneter saknar de förutsättningar vi anser behövs för liv.
Detta betyder dock inte att även de skulle kunna ha andra typer av livsformer som vi inte skulle kunna tänka oss.

Vill inte låta som en sci-fi nörd här, för det är jag verkligen inte, men jag är väldigt intresserad av just ämnet Universum:

Det finns med högsta sannolikhet oerhört många typer av livsformer i Universum.
Just i detta nu på en avlägsen planet i en annan galax så lever de kanske motsvarande på stenåldern, eller som enkla organismer sen vår planets begynnelse, medan de i andra delar kanske ligger oräkneligt många miljoner år före oss.
Vissa civilisationer kanske har gått under av AI som tagit över deras planeter.
Det kan mycket väl finnas civilisationer som förbrukat alla resurser från sin planet som lever nomad-liv runt i sin galax.
Allt ovanstående skulle exempelvis kunna finnas redan i vår lilla galax Vintergatan om man tänker efter då vi knappt kunnat undersöka utanför vårt solsystem ännu.

Eftersom vi inte ens lyckats göra ett fysiskt besök på vår grannplanet Mars ännu visar också på hur långt efter vi ligger i utvecklingen för att kunna göra upptäckter av liv i ett oändligt utrymme.
Vi ligger som sagt förmodligen miljontals år efter i utvecklingen än andra planeter med intelligent liv gör.
Därmed så är det förmodligen inte vi som kommer att upptäcka liv, utan någon annan civilisation som kommer att upptäcka oss.
Nu är frågan om vi verkligen vill detta?
Och om det ens kommer att hända innan vi lyckats ta död på oss själva?

Vet att Stephen Hawking var enormt kritisk till att vi gav från oss ytterst känslig information på rymdsonderna Voyager 1 och 2 gällande vad vi är och var i Vintergatan någon kan hitta oss.
Tror även att det var han som sa: "Om du jämför oss med en primitiv varelse som en myra, vad gör du om du ser en? Antingen så går du vidare, eller så trampar du på den."

Och det är just vad vi i bästa fall är om vi skulle komma i kontakt med en utomjordisk civilisation som skulle komma på besök.
Då är det också väldigt troligt att de har ett annat syfte än att komma och säga hej i största vänlighet.
Vår jords resurser kan nämligen vara enormt intressant för en annan civilisation.
De skulle väldigt enkelt kunna förslava oss eller utplåna oss totalt.

Om det ens ges tid för att sätta upp någon form av försvar så kommer det bli precis som när vi trampar på myran.
Vi har absolut ingenting att sätta emot.
Vi har våra högteknologiska stridsflygplan med kärnstridsspetsar som skulle kunna tas till bruk vid sådana krislägen, men det skulle vara lönlöst att ens försöka.
Har de den ofattbara tekniken att kunna ta sig hit från ett sådant avstånd så är därmed våra vapen med största sannolikhet komplett värdelösa.

Därmed inte sagt att allt liv i Universum skulle vilja oss ond bråd död, det finns förmodligen även civilisationer som vill oss det bästa för att vi ska sluta upp med kärnvapen och miljöförstöring och även skulle kunna lära oss hur man skapar exempelvis oändlig energi och ett betydligt sundare leverne på vår planet.

Men frågan är om vi vågar hoppas på ifall den dagen en utomjordisk civilisation dyker upp att de kommer vilja oss väl?

Inte bara det, men vad jag försöker säga är att universum är så fruktansvärt stort att det är omöjligt för oss att kunna föreställa oss det oavsett om vi räknar ut det.

Sedan var poängen också att även om det finns intelligent liv där ute så kommer vi troligtvis aldrig att komma i kontakt med det eftersom inte ens ljusets hastighet är tillräckligt snabbt för att kunna ta sig igenom bara en bråkdel av det observerbara universum. Om en radiosignal når bara en väldigt närliggande galax så har det redan gått 100 miljoner år sedan det sändes ut, och universum expanderar snabbare än det hinner nå fram.

Två bra videon för att förstå:

https://www.youtube.com/watch?v=GoW8Tf7hTGA

https://www.youtube.com/watch?v=Iy7NzjCmUf0

Med det resonemanget skulle två "vanliga" människor som du och jag knappast sitta här och konversera via internet. Vi skulle inte ens känna till detta hemliga nätverk som regeringar hemlighåller för att inte skapa kaos och för att hålla tillbaka teknikutvecklingen. Om nu inte regeringar kan undanhålla ett simpelt datornätverk för oss, hur skulle de kunna hemlighålla ett faktum som att hela universum skulle krylla av liv? Extra svårt lär det bli eftersom vi har internet och kan fritt utbyta information med varandra.

Jag har mött ett annat liv och har vänner som ingen känner till Jag kallar livet för (#))== för att vi ska förstå varandra bättre. Jag har ett hål i väggen i köket där bor
Hur vi kommunicerar-genom ett ekospann i flipiet
Det är ingen som vet om det
Som finns fler på olika ställen
nu ska jag ekospanna i flipiet igen se you

Att universum är oändligt är väl långt ifrån klarlagt?

Tackar, ska spana in dessa ikväll.

Men jag är med på din poäng, jag nämnde det tidigare i tråden också att människans hjärna kan inte begripa oändligheten. Allt måste ha en start och ett slut! Då kan vi begripa..

Och ja, avstånden är för stora för att få svar.
Skulle vi i framtiden uppfinna ett super-teleskop som kan se 1000 ggr längre än det bästa idag eller ta emot en signal som någon skickat ut från en annan "levande planet" så det ju ändå för sent för att få någon kontakt.
Vissa svar kan man ju få, men ingen kontakt då det vi i så fall tar emot eller ser hände för så länge sedan att hela det systemet troligtvis kollapsat och käkats upp av ett svart hål flera gånger om.

Snacka om att se tillbaka i tiden i så fall. Mycket intressant detta.

Beror på vilken forskare man frågar.
Men allt tycks visa på att det expanderar ständigt.
Faktum kvarstår av det vi verkligen vet är att avstånden är så ofattbart stora så det lär finnas stora mängder med liv oavsett om detta skulle stämma eller inte.

jag tror vi är bara en liten del av något större

https://www.youtube.com/watch?v=7GDC3u8k02c

Jo, men att det expanderar behöver väll inte innebära mer möjligheter till fler solsystem? ”Massan” ökar inte, bara avstånden mellan dem.
Än om universum är oändligt så ger det ju inte fler chanser till liv än den massa som existerar för att skapa en viss mängd solsystem osv. Om inte massan förstås också är oändlig.

Jag har även läst och hört om multiversum och det är ju en lite annorlunda tagning på det hela. Skulle den teorin stämma om ett oändligt antal oändliga universum så är det ju en garanti på att du och jag sitter någonstans i ett annat universum och har just denna diskussionen nu exempelvis.

Att det finns mängder med olikartade liv i vårat universum är jag också fullt övertygad om!

Just nu finns det lika lite bevis på att universum är oändligt som att det finns en Gud. Allt vi vet är att människan är väldigt liten och i ett tidigt utvecklings stadie

Mitt liv har fått mening 😄