Borde inte universum krylla av liv? (argument)

Kryllar av liv vette fan. Men med tanke på hur gigantiskt stort det är tror iallafall jag det finns näst intill oändligt med liv där ute.

Alla ni som tror att jorden är så unik tycker jag verkar sjukt "egoistiska". För det första finns det, har funnits eller kommer finnas säkert miljarder planeter med samma förhållanden som Jorden och för det andra kan kan inte dra några slutsatser om att liv ena behöver samma förhållanden för att frodas.

Huruvida intelligent liv skulle vilja oss ont, typ goa'uld toka kree som inseminerar oss med symbioter i magen... det kommer vi aldrig få veta. Även om vi skulle kunna resa i ljusets hastighet är avstånden helt ogreppbart gigantiska.

Ganska deprimerande! Som många andra tankar och slutsatser om universum.

Allt beror nog på om man har skygglapparna på eller inte.
Tror man att "liv" alltid består av organiskt material och bara befinner sig i områden där vatten finns (och dessutom i smält form), ja då har man ganska få ställen att leta. Om man med samma tankesätt definierar "liv" som något som har fyra ben, lång hals och äter löv från trädens topp så finns det inte så mycket liv här på jorden. (Hoppas ni hänger med på resonemanget).

Tänk nu att de som fruktar AI får rätt: Att datorerna blir intelligenta och tar över. Då finns det plötsligt "liv" som består av elektroner som rusar runt i kretsar. En helt ny livsform.

Om vi kan skapa äkta AI så tänk dig vad äkta AI kan skapa! Och varför skulle dom då välja att bara befinna sig i miljöer där det finns organiskt material och vatten i smält form? En sådan livsform kan existera på så många andra ställen.

Andra livsformer kanske gjort sig av med den fysiska kroppen helt och hållet, eftersom de är mer avancerade. Eller så har de hittat en oorganisk lösning på hur man lever och reproducerar sig.

Med en lite större horisont kommer man nästan garanterat att hitta självreproducerande system, dvs "liv".
Bara här på jorden hittade man ett sådant nytt system år 1984. Prioner. De har funnits i kroppen sedan urminnes tider, men vi kände inte till dem.

Sannolikheten för att slumpmässiga kombinationer ska leda till en självreproducerande organism är så sanslöst liten så det kan bara ha uppkommit EN gång i vårt kända universum, enligt den kanske mest meriterade spjutspetsevolutionsbiolog jag känner till.

Jag är ganska säker på att det finns liv någonstans i universum. Eftersom universum är oändlig och dessutom expanderar (!!) så finns det ju ett antal solsystem och planeter i universum. Någonstans måste ju avståndet mellan sol och planet vara tillräckligt bra så att liv har uppstått.

Problemet är att en människas hjärna inte klarar av ordet oändlighet. Det blir kortslutning i hjärnan.
Allt måste ha en början och ett slut för att vi ska förstå.

"Universum måste ju ta slut någonstans? Jaha men hur då? Är det en tegelvägg som omsluter hela universum? Och vad finns då bakom tegelväggen?"

Är universum oändligt så finns allt i oändligt antal. När jag skriver detta görs det synkront på oändligt antal platser. Att flashback finns i oändligt antal känns betryggande.

Max Tegmark ansåg att den tesen stämmer. Intervju i DI för något år sedan.

Såklart att det finns liv ute i universum men inte kol baserat som här på jorden


Mvh
Smoker

Förklaring 1: Vi är en anomali, ett gigantiskt utandtag och en otrolig slump. Med unika egenskaper som vår stora måne, avstånd från rätt sol etc etc, har liv råkat uppstå på jorden, men bara här.

Förklaring 2: Vi har ännu sett så oerhört lite, inte ens skrapat på ytan, för uniersum är så extremt stort (oändligt?), att vi ännu inte kan uttala oss om eventuellt liv i universum över huvud taget.

Vilken "spjutspetsevolutionsbiolog" syftar du på då?

Eugene Koonin

Sannolikt har det funnits, finns och kommer finnas liv på andra planeter.

Däremot är det osannolikt att vi någonsin får reda på det eller får kontakt med dessa civilisationer. Teorin kallas "det stora filtret", som jag är säker på att andra tagit upp tidigare - att det faktum att vi ännu inte sett tecken på liv i universum eller att en civilisation inte koloniserat stora delar av universum sannolikt betyder att det finns någonting i varje civilisations historia som agerar som ett filter och förhindrar den civilisationen att nå kapaciteten att kolonisera rymden.

Det kan vara till exempel att utveckla intelligent liv, alltså mänsklig kognition. Det har bara hänt en gång i jordens historia så det är en rätt osannolik evolutionär händelse. Det stora filtret kan alltså i bästa fall ha legat till exempel i steget mellan djur och människa, och det betyder att mänskligheten redan har passerat det och därför kan bli första civilisation att kolonisera rymden.

Det kan dock också vara till exempel miljöförstöring. Civilsationer som blir mer och mer avancerade tär mer och mer på planetens naturtillgångar och sannolikt hinner civilisationen gå under innan den blivit tillräckligt tekniskt avancerad för att kolonisera andra himlakroppar. I så fall ligger det stora filtret sannolikt fortfarande framför oss och vi kommer bli tvingade att hitta ett sätt att ta oss igenom det som ingen annan civilisation klarat av, eller så kommer vi gå under och bara försvinna utan att någon annan civilisation någonsin får reda på att vi existerat.

Det stora filtret skulle ju även kunna vara att livet uppstod överhuvudtaget, eftersom vi inte har sett några andra tecken på det någonstans så kanske det är det som är det viktiga klivet som ingen annan planet klarat av. Då är vi i så fall sannolikt helt ensamma i universum och har alltid varit det.

Och vad menar du med Koonins hypoteser som gör den mer korrekt än vad andra "spjutspetsbiologer" kommit fram till?

Att hålla på och spekulera hypoteser fram och tillbaka är tämligen meningslöst med den ofantligt begränsade pool av data vi faktiskt har i det här sammanhanget.

Jag är nog så pass järv att jag skulle påstå att både Koonins och andras försök att matematiskt bestämma förutsättningarna för liv i dagens läge som ganska onödig och den tillför egentligen inte den vetenskapliga debatten annat än en massa tjafs och ger bränsle åt metadebatter och pseudovetenskap. Vi har ju inte ens en bra definition av vad "liv" egentligen innefattar.

Men ja Koonin har gjort en beräkning av sannolikheten för att liv så som det exakt ser ut på jorden skulle kunna vara. Den slutsats jag drar av det är att det är osannolikt att liv på jorden har utvecklats mer än en gång, i alla fall så som vi definierar det idag.

Nej han har gjort en beräkning av sannolikheten för en självreproducerand organism oavsett hur den ser ut eller beter sig.
Hans definition av liv är att evolution kan verka på "den".