Citat:
Ursprungligen postat av
nAJaSSmaSKaRkuK
Om man blandar ihop våglängderna gul och blå för sig i en stråle så får man grön färg. Denna gröna färg kan sedan separeras till två separata strålar med ett prism.
Om man försöker motsvarande experiment med en stråle av grön våglängd så får man som sagt bara en enda grön stråle.
Vad innebär denna skillnad för ögat, konsten och framförallt kemiska/fysiska processer? Här är nämligen en tanke:
klorofyll absorberar gult och blått men inte grönt. Alltså bör ett blad absorbera den gröna färgen bestående av ljus av blandningen gulblått. Däremot absorberas inte en "äkta" grön strålen. Den enda skillnaden har således att göra med hur våra ögon uppfattar ljus?
Det gulblåa ljuset som av våra ögon uppfattas som grönt kommer att absorberas i de pigmentmolekyler som är gula och blåa.
Det gulblåa ljuset är ju just gult och blått. Att det uppfattas som grönt, precis likadant som en äkta grön foton har nog inte ens med våra ögon att göra, utan våra hjärnor som tolkar det där.
Tänk dig själv, du har en uppsättning med pigmentmolekyler, vilka är den beståndsdel i fotosyntesen som fångar upp ljus i olika våglängder. Om en pigmentmolekyl som absorberar, låt säga färgen röd, vid 660 nm, och vi bestrålar denna med en blandning av ljus med olika våglängder, låt säga 655 nm och 600 nm. Då kommer detta ljus för våra ögon att uppfattas som färgen (655+600)/2.
Men det skiter ju pigmentmolekylen i. Den har sin grej som är 660 nm lång, som plockar upp ljus med just denna färg.
Så kommer då två fotoner och passerar över denna molekyl på 600 nm och 655 nm så kommer absorberingen att vara en sannolikhetsfunktion där 655 nm har avsevärt mycket högre chans att absorberas av pigmentmolekylen som har sin grej som är avstämd för 660 nm. Allra bäst är såklart en foton på exakt samma våglängd.
600 nm har också en sannolikhet att absorberas av 660 nm pigmentmolekylen, men avsevärt mycket lägre.
Om ljuset så är vitt och innehåller samtliga våglängder som existerar i helt jämn fördelning, och vi har ett gäng pigmentmolekyler så kommer det i princip bli en klockkurva längst varje pigmentmolekyl för hur många enskilda fotoner av en viss frekvens som denna absorberar. Flest i en våglängd som korrelerar med vad den är avsedd för, lite färre om fotonerna är lite off, och sen exponentiellt färre ju längre bort från rätt avstämning du kommer.
Att en blandning av ljus som är 500 nm och 700 nm tolkas av våra hjärnor som 600 nm har med perception att göra. Som du säger.
Så även om en planta absorberar ljus vid låt säga 100, 200 och 300 nm och vi har ljus som är 100 och 300 nm blandat, vilket av våra ögon, om de kunde uppfatta detta ljuset, skulle tolkas som ljus som är 200 nm, så skulle detta fortfarande absorberas med högst sannolikhet vid just 100 och 300 av en planta eftersom det fortfarande är enskilda vågpaket.
Precis på samma sätt som det inte heller reflekteras av någonting med en annan färg, trots att samlingen med vågpaket av oss uppfattas som ett genomsnitt.
Edit. Det är precis som radiosändare och mottagare. Du kan överlappa hur många frekvenser över varandra som helst, men din antenn kommer fortfarande endast att plocka upp det antennen är avstämd för, med en sannolikhetsfördelning.
