Citat:
Ursprungligen postat av
Tangentinkontinens
Jag tror att det är en bra idé att diskutera saken.
Kvinnor till skillnad från män är mer konforma.
Unga kvinnor gräver sin egen horaktiga grav i.o.m. att få män att helt tappa förtroende för att kvinnor är värda någon energi.
Inte ens som MGTOW kan jag säga att jag önskat bygga mitt eget slott av egna drömmar, som yngre man. Jag ser det som ett cyniskt sekundärval, ett stabsläge som garanterar att jag får ut det mesta möjliga av mitt liv.
Visst det funkar bra, precis som jag tänkt och är helt upp till mig att ha koll på mig själv.
Kvinnor däremot. De är mer konforma. Mer beroende av omvärlden. Staten som kvinnans nya "man", fungerar inte direkt bra.
Som tur är, är det kvinnor som drabbas hårdast av sitt eget spel.
Jag ser inte att alla vinner på detta parasiterande från kvinnor och att vi män besvarar med atritions krigföring. D.v.s. låter kvinnor svälta bäst de vill, tills de kommer på bättre tankar.
Visst några generationer... men sedan blir det hårt.
Därmed tror jag att det är bättre att tala om fundamentala mänskliga behov. Så framtida generationer kan kila vidare och lägga sin energi på att ta mänskligheten frammåt, istället för att bara vara splittrade/atomiserade.
+1
Tinder-kulturen visar precis vad det är frågan om i dagens samhälle/mänsklighet. Likasom MGTOW gör det.
Vi lever i de sista tiderna när dessa två trender existerar. Det finns inte längre möjlighet att välja den gyllene vägen, antingen är det celibat eller hedonisk sex, som sjunker lägre och lägre varje dag. När man hör kvinnor prata helt nonchalant om hur dom inte behöver män längre, hur hundar kan tillfredställa kvinnornas sexuella behov *spyr*, då vet man att vägen går endast neråt, absolut inte upp.
Därför har jag i flera år varit en kvinnlig MGTOW. Total celibat. Ingen sexuell lust och inga sexuella drömmar. Och jag brukade vara en ytterst sexuell kvinna, men endast i ett parförhållande. Hela själen var med under akten och det var en gudomlig dans, där kvinnan var submissiv och mannen dominerande. Det var alltid såsom själarna hade samlag samtidigt. Vackert, ytterst tillfredställande och perfekt harmoni. Inga mentala bilder.
Alla tycks nuförtiden ha sexuella mentala bilder i huvudet under själva akten, kvinnor och män. Båda har sex med sig själv och är fördjupade i deras egna fantasier. Endast köttet parar. När trenden började, drog jag mig undan och observerade för att se vad som riktigt händer. Celibatvalet var ytterst lätt att ta.
I början försökte jag dock hänga med i den nya sexuella trenden. Till slut måste man acceptera att sex utan hjärta tillfredställer aldrig. "Hungern växer medan man äter".
Och det finns inte ens i Finland män, som klarar av en ytterst submissiv kvinna. Är jag ensam lever jag självständigt och har inre styrka, men i parförhållanden faller jag naturligt in i den submissiva rollen - och älskar den - och Honom. Han representerar alla män och han vet att jag aldrig kommer att svika honom, jag 'ser' inte andra män. Och tänker inte på andra män heller.
Feminismen har förstört inte bara kvinnor men också männen. Männen begriper inte att en kvinna vill leva för honom, tänka först på honom och inte på sig själv, vill tillfredställa alla hans behov och 'ta hand' om honom. Sexuellt tänka på mannens njutning och anpassa sig till mannens takt.
Den dagen kommer alltid då mannen säger; tänk inte på mig, tänk på dig själv. Då går någonting sönder inuti. Man måste forcera sig själv att göra planer utan att tänka på hans planer. Männen ångrar sig alltid efteråt, när jag börja leva mitt sociala liv egoistiskt. Han blir hemma när jag går ut med väninnorna, han har inte maten färdig när han kommer hem, det finns ingenting för honom i kylskåpet osv. Kärleken dör sakta men säkert. Den dagen kommer då man känner sig mera ensam i ett parförhållande än för sig själv. Mannen lider och fattar inte att det är slut mellan oss. Och jag gråter över den döda kärleken. Bara för att mannen insisterade att jag borde leva som han lever - maskulint.
Tack vare Tinder-kulturen har jag valt att leva i celibat. Visst är jag lycklig och jag behöver inte tillfredställa en mans behov, men man vet innerst inne att den submissiva rollen ligger i naturen, dagens män tror att dom förtrycker en kvinna som vill vara submissiv åt mannen. Lol, alla män har berättat hur dom känner sig otroligt maskulina med mig. Ju mer feminin kvinnan är desto maskulinare blir mannen. Naturligt och automatiskt. Nu strider männen med kvinnor som jämlikar. Även hemma. Vem vill bo tillsammans med hennes/hans kompis och strida i sängen vem som ligger ovanpå?
Och jag har aldrig lidit som en submissiv kvinna i ett parförhållande. Aldrig! Och mannen har aldrig slagit mig eller tagit mig med våld. Han håller mig som en blomma.
Detta förstår varken feministiska kvinnor eller män. Att kvinnan medvetet och av sitt eget val väljer att spela rollen som en feminin submissiv kvinna -
i ett parförhållande! Nutida männen vågar inte spela den maskulina rollen heller.
Maskulina kvinnor hatar deras feminitet och projiserar den på mannen. Männen tar del i kvinnornas projisering och börjar förtrycka deras maskulinitet och apa kvinnornas feminitet. Allt är egentligen mycket enkelt och simpelt, men som vi kan se i dag har feministerna grundat 'genusforskningen' - så konstgjord som bara kan vara. "Genusforskningen" tar inte könens grundprinciper i beaktelse, den kör rakt och hårt emot naturens naturliga principer.
Och följderna vet man redan. Rudolf Steiner sade på 1800-talet, att det värsta brottet mänskligheten kan begå, är att gå emot människans natur och börja leka Gud. Om det händer, då vet vi att vi inte har mycket tid kvar.
Kommer vi att se den nya Tinder-generationen eller ingriper Gud innan det sker?
Det är bara att läsa uppståndelseboken för att få information. Nyligen har världens hälsoadministrationer meddelat, att mänskligheten kommer att drabbas av en sk. "Super Bug". Dom kallar det för "Post-Antibiotic Apocalypse" då antibioterna inte längre har någon inverkan. Det kan man läsa om i uppståndelseboken.
Tyvärr ser det ut att människorna har endast två möjligheter: Celibat eller hedonisk sex. Man hittar inte längre människor på 'marknaden' som är tvärt emot hedonisk sex, eller ens emot homoseksualitet. Och vi har feministerna att tacka för den nya hedonismen. Människor från Tinder och Grindr medverkar glatt i kyrkan, även kyrkan har blivit nedsmutsad.
Man kan längta efter dom gamla goda tiderna, men realistiskt sett kommer dom aldrig tillbaka. Feministernas låga moral har blivit samhällets moral, så kvinnorna får skylla på sig själv när allting rasar och det inte längre går att associera nya problem för att förmörka tidigare problemen.
#LämnaTinder har fått en nyt betydelse, tack vare alla er som har skrivit era funderingar omkring ämnet. Tack xxx
Tror ni att det finns en annan möjlighet än celibat om man vill lämna Tinder-kulturen?