Substans: Cannabis
Dos: 5 gram , oralt
26, man Vikt: 75-80 kg
Tid: ca 21:00 - ca 06:00
Beskrivning: Otäckt men en ny syn på cannabis och i förlängningen mitt övriga drogbruk, specifikt utav amfetamin.
Utvärdering: 7/10.
Hej!
Jag vill berätta om en händelse som jag var med om nyligen.
Det börjar en vardagskväll då jag får tag i lite hasch. Jag har sen innan varit med om hasch som knastrar ordentligt i tänderna, som jag misstänkt ha glas i sig. Nojjigt kanske men så är det. Bestämmer mig därför för att smälta ner 5 gram i smör som jag sedan shottar. Vissa säger att det är något underligt att bara shotta smöret med hasch i, men jag gör så för jag har ingen kulinarisk ådra och kan inte baka. Inte ens en kladdkaka.
Direkt efter jag intagit haschsmöret får jag ett ringande i mina öron. Ett pip som blir starkare. Detta är alltså precis efter intaget, cannabisen kan inte ha tagit någon effekt. Jag börjar nojja över det och jag inser samtidigt att det kanske inte var så bra att dricka något som har glas i sig. Jag utgår här fortfarande att haschet haft glas i sig och jag undrar om det kan ske någon förgiftning av något slag. Jag inser hur dumt detta kan låta, men jag har som sagt haft dåliga erfarenheter på sistone så det grundar sig väl i det.
Iallafall. Min nojja ackompanjeras av ett hjärta som rusar och jag känner hur panik övertar. Mitt hjärta slår vad jag föreställer mig är oregelbundna slag och jag känner ett tryck över bröstet. Jag är inte överhuvudtaget orolig att själva cannabisen kommer att skada mig men jag tänker ju på glaset i den.
Jag har panik. Något händer med mitt hjärta. Samtidigt som det ringer i öronen och jag känner att det är tungt att andas. Ringer 1177. Ringer 112. Ambulans på väg. Ambulans framme. På väg till akuten. Här börjar saker bli konstiga.
Sitter en sköterska bredvid mig där bak i ambulansen. Hon är ung, men samtidigt inte. Kan inte avgöra om hon är attraktiv. Jag hör saker. Musik. Röster. Är övertygad om att det spelas upp musik och att det är sköterskan bredvid som spelar upp den. Jag frågar om det är så, men får till svar att det bara är bilen som vibrerar och liknande som låter. Jag synar dock bluffen och säger upprepade gånger att hon ska spela något bra. Som Wilco. Tillslut vänder hon sig till mig och ler lekfullt och frågar mig vad som ska spelas. Här blir hon attraktiv Jag föreslår det första jag tänker på, temat till Sagan om Ringen.
Jag hör skratt från bakom mig, alltså själva hytten av bilen. Många skratt. Under lång tid. Jag misstänker att sköterskan har spelat in de första skratten och kommentarerna och nu spelar upp dem för att retas med mig. Jag kollar ner på min klädsel. Inte helt orespektabel men en trasig strumpa och en hårfrisyr som jag inte kan göra rättvisa får mig att inse hur oattraktiv jag är som person. Inser att min lägenhhet är ett skithål.
Vi är framme och här börjar "det". Jag har inga kristallklara minnen men minns vissa saker. Tidsuppfattningen är bortblåst, varför det kan tyckas något osammanhängande berättat.
Jag skjutsades in på ett rum. Jag hör i korridoren en vad jag uppfattar som en äldre man säga till en av sköterskorna att "Det måste vara allvarligare saker för att komma hit jag har ju sagt.." (parafras). Jag får extremt dåligt samvete för att jag tar upp en av platserna på akuten för att jag spårat ur på hasch. Just det. Vid detta laget har haschsmöret börjat verka på riktigt antar jag, jag tänkte inte på det. Jag var som sagt inte orolig över det, jag var ju på akuten på grund av att jag var orolig över mitt hjärta.
Men likväl verkade THCet väl.
Så väl.
Jag ligger i ett rum. Det är ett sådant där frostat fönster in till rummet. Jag hör röster bakom det. Röster som skrattar och säger saker om mig. De vet att jag intagit cannabis. De skrattar och påpekar att jag är nyrökt osv.
Jag blir övertygad om att det är personal på akutavdelningen som står där bakom.
En massa minnen. Jag är omringad av vackra kvinnliga sköterskor. De ber mig om ett urinprov. Jag säger nej först men går sedan med på det. Kan inte kissa. Får vänta i rummet. Sköterskor kommer in och tar EKG och blodprov. De är över mig och pratar som att jag inte är där. En frågar den andre om hon vill ha en piece of that med hänvisning till mig. Jag kollar bort mot det frostade fönstret. De ser att jag ser. Jag försöker hålla mig för skratt och den ene sköterskan frågar den andre om jag inte ska få byta rum.
De vill byta rum för att jag insett att deras kollegor står bakom fönstret och att det stressar mig. I efterhand tänker jag att de bytte pga logistiska skäl eller att ta bort mig från fönstret som stressade mig.
Ett annat rum. Ännu ett fönster. Samma skratt och röster. Låter som ett gäng unga män. Jag hör en auktoritär röst barskt säga åt dem att sluta sko sig på min olycka och det blir tyst. I korridoren utanför hör jag röster som pratar om mig. Beklagar sig över att jag slutade roa dem och att det var ett effektivt sätt att bumpa upp sig i kön till läkare.
Fönstret kan ha varit något helt annat. Troligtvis så.
Nu vill de ha ett urinprov. Jag kan inte. De säger att de måste få det på ett eller annat sätt. Föreställer mig stora nålar in i blåsan och får panik. Inga nålar säger de. De tar fram en sådan där liten maskin för att undersöka blåsan. Med sådan där gelehistoria. Jag har mycket urin i beredskap. Ger deras urinprov.
Medans de undersöker mig med deras apparat försöker jag hålla mig för skratt för att publiken bakom fönstret är tillbaka. Jag hör de tidigare rösterna säga att "han är tillbaka" med diverse glada röster från korridoren.
Jag är fullständigt övertygad om att jag är död. Detta är mitt egna tilldelade personliga helvete. Mitt helvete är att spendera för evigt väntades på en akutavdelning. Tristressen och sjukvårdspersonal pragmatiska tillvägagångssätt är mitt straff. De vackra kvinnorna runtomkring mig är demoner. Jag ser det i deras ögon. Avdelningen är tyst, och nästan tom. Jag sitter på sängen i korridoren. Ibland befinner sig två sköterskor framför mig bakom en disk, vid datorer.
Jag är ute ur rummet och går. Går ut från avdelningen och ut i väntrummet. Öppnar dörren för en gammal man. Kollar på en godisautomat. Har inga pengar. Jag kommer inte ihåg hur jag kommer tillbaka in men det gör jag. Sätter mig på en säng i korridoren där jag nu blivit placerad, antagligen på grund av platsbrist för "riktiga patienter". Hör att röster säger att han är inte den förste att luras tillbaka in av den gamle mannen. Jag förstår poängen och föreställer mig ett för evigt upprepande scenario. Testar inte igen, det är lönlöst. Allting är meningslöst och jag ropar ut i förtvivlan över de val jag gjort som gjort att jag landat här. Inte bara kvällen ifråga. Ropar högt inne på avdelningen. Jag är inte längre särskilt brydd om att vara högljudd då jag ju är död. Inget jag gör eller inte gör kan ändra på det.
Jag frågar när jag dog. Får till svar att jag inte är död. Jag minns ambulans resan. Självklart, tänker jag. Jag dog i ambulansen på vägen in. Hjärtstillestånd kanske. Jag hade tagit ur skjortan ur jeansen och tänkt att om jag dör skall jag iallafall se lite grunge ut.
Förtvivlan. Det hände tillslut. Död på grund av droger. Av hasch. Vad i.... Efter allt annat, är det HASCH jag dör av ? Jag skäms av någon anledning på grund av detta.
Förtvivlan. Jag är död. En del av straffet är att sköterskorna förnekar detta. Blir tillfrågad om jag är hungrig eller törstig. Det är jag. Jag får ljummen saft i små plastbägare och en blöt ostmacka på en blöt servett. Äter en liten tugga på kanten, dricker äcklig sjukhussaft medans sköterskorna tittar på. Detta är också en del av mitt eviga straff. Jag kommer att vara hungrig och törstig men aldrig kunna bli mätt eller släcka törsten. Jag slapp iallafall helvetets eld, tänker jag. Men jag är fortfarande död och fortfarande förtvivlad så min realisation är av noll tröst. Det går förbi en kvinna i rask fart med jämna mellanrum. Har asiatiska drag men ändå inte. Hon ser utomjordlig ut.
Här någonstans lutar sig en sköterska med rött hår och röda läppar sig över mig och undrar "Är det bättre eller sämre nu?". Ett hån mot mig. Är det bättre eller sämre nu? Nu när du förlorat dig själv till evig lidelse?
Jag sitter i sjukhussängen i korridoren. Detta måste ha varit mitt i natten eller tidig morgon. Jag sitter och noddar men precis innan mina ögon sluts blir jag uppväckt av sköterskan mittemot. Hon med rött hår och röda läppar. Definitivt en demon. Manifesteringen av alla de som man haft lust till. Någon frågar om jag vill ha en filt.
De måste ha låtit mig somna för nästa minne är att jag blir uppväckt av samma sköterskor som vakat över mig under natten.transport är bokad till mig. Kollar på klockan och konstater att arbetsdagen strax ska till att börja och mycket riktigt ringer min samåkning strax därpå. Förklarar sparsamt läget. När jag går ut ifrån avdelningen sneglar jag nerför en korridor och ser lite personal med bland annat den asiatiska kvinnan ( som var doktor under natten på akuten). Jag tar mig ut till transporten och sedan hem. Jag går till sängs direkt inte riktigt vetandes hur eller något. Sover 8 timmar och vaknar med en viss lättnad över att jag faktiskt inte är död.
Jag har använt cannabis regelbundet i 10 år nu och anser mig själv som van användare i många möjliga omständigheter och situationer Förutom några fall av illamående i allra första början av "karriären" så har jag aldrig haft några problem.
Inte oerfaren på ätbart men ovan. Som jag sa i början av tråden har jag aldrig lyckats särskilt bra med bak. Så jag tror absolut att det är en faktor till att det var så oväntade effekter för mig.
Ville bara dela med mig för att jag tyckte att andra här kanske var intresserade av att höra.
Har du varit med om något liknande ?
Dos: 5 gram , oralt
26, man Vikt: 75-80 kg
Tid: ca 21:00 - ca 06:00
Beskrivning: Otäckt men en ny syn på cannabis och i förlängningen mitt övriga drogbruk, specifikt utav amfetamin.
Utvärdering: 7/10.
Hej!
Jag vill berätta om en händelse som jag var med om nyligen.
Det börjar en vardagskväll då jag får tag i lite hasch. Jag har sen innan varit med om hasch som knastrar ordentligt i tänderna, som jag misstänkt ha glas i sig. Nojjigt kanske men så är det. Bestämmer mig därför för att smälta ner 5 gram i smör som jag sedan shottar. Vissa säger att det är något underligt att bara shotta smöret med hasch i, men jag gör så för jag har ingen kulinarisk ådra och kan inte baka. Inte ens en kladdkaka.
Direkt efter jag intagit haschsmöret får jag ett ringande i mina öron. Ett pip som blir starkare. Detta är alltså precis efter intaget, cannabisen kan inte ha tagit någon effekt. Jag börjar nojja över det och jag inser samtidigt att det kanske inte var så bra att dricka något som har glas i sig. Jag utgår här fortfarande att haschet haft glas i sig och jag undrar om det kan ske någon förgiftning av något slag. Jag inser hur dumt detta kan låta, men jag har som sagt haft dåliga erfarenheter på sistone så det grundar sig väl i det.
Iallafall. Min nojja ackompanjeras av ett hjärta som rusar och jag känner hur panik övertar. Mitt hjärta slår vad jag föreställer mig är oregelbundna slag och jag känner ett tryck över bröstet. Jag är inte överhuvudtaget orolig att själva cannabisen kommer att skada mig men jag tänker ju på glaset i den.
Jag har panik. Något händer med mitt hjärta. Samtidigt som det ringer i öronen och jag känner att det är tungt att andas. Ringer 1177. Ringer 112. Ambulans på väg. Ambulans framme. På väg till akuten. Här börjar saker bli konstiga.
Sitter en sköterska bredvid mig där bak i ambulansen. Hon är ung, men samtidigt inte. Kan inte avgöra om hon är attraktiv. Jag hör saker. Musik. Röster. Är övertygad om att det spelas upp musik och att det är sköterskan bredvid som spelar upp den. Jag frågar om det är så, men får till svar att det bara är bilen som vibrerar och liknande som låter. Jag synar dock bluffen och säger upprepade gånger att hon ska spela något bra. Som Wilco. Tillslut vänder hon sig till mig och ler lekfullt och frågar mig vad som ska spelas. Här blir hon attraktiv Jag föreslår det första jag tänker på, temat till Sagan om Ringen.
Jag hör skratt från bakom mig, alltså själva hytten av bilen. Många skratt. Under lång tid. Jag misstänker att sköterskan har spelat in de första skratten och kommentarerna och nu spelar upp dem för att retas med mig. Jag kollar ner på min klädsel. Inte helt orespektabel men en trasig strumpa och en hårfrisyr som jag inte kan göra rättvisa får mig att inse hur oattraktiv jag är som person. Inser att min lägenhhet är ett skithål.
Vi är framme och här börjar "det". Jag har inga kristallklara minnen men minns vissa saker. Tidsuppfattningen är bortblåst, varför det kan tyckas något osammanhängande berättat.
Jag skjutsades in på ett rum. Jag hör i korridoren en vad jag uppfattar som en äldre man säga till en av sköterskorna att "Det måste vara allvarligare saker för att komma hit jag har ju sagt.." (parafras). Jag får extremt dåligt samvete för att jag tar upp en av platserna på akuten för att jag spårat ur på hasch. Just det. Vid detta laget har haschsmöret börjat verka på riktigt antar jag, jag tänkte inte på det. Jag var som sagt inte orolig över det, jag var ju på akuten på grund av att jag var orolig över mitt hjärta.
Men likväl verkade THCet väl.
Så väl.
Jag ligger i ett rum. Det är ett sådant där frostat fönster in till rummet. Jag hör röster bakom det. Röster som skrattar och säger saker om mig. De vet att jag intagit cannabis. De skrattar och påpekar att jag är nyrökt osv.
Jag blir övertygad om att det är personal på akutavdelningen som står där bakom.
En massa minnen. Jag är omringad av vackra kvinnliga sköterskor. De ber mig om ett urinprov. Jag säger nej först men går sedan med på det. Kan inte kissa. Får vänta i rummet. Sköterskor kommer in och tar EKG och blodprov. De är över mig och pratar som att jag inte är där. En frågar den andre om hon vill ha en piece of that med hänvisning till mig. Jag kollar bort mot det frostade fönstret. De ser att jag ser. Jag försöker hålla mig för skratt och den ene sköterskan frågar den andre om jag inte ska få byta rum.
De vill byta rum för att jag insett att deras kollegor står bakom fönstret och att det stressar mig. I efterhand tänker jag att de bytte pga logistiska skäl eller att ta bort mig från fönstret som stressade mig.
Ett annat rum. Ännu ett fönster. Samma skratt och röster. Låter som ett gäng unga män. Jag hör en auktoritär röst barskt säga åt dem att sluta sko sig på min olycka och det blir tyst. I korridoren utanför hör jag röster som pratar om mig. Beklagar sig över att jag slutade roa dem och att det var ett effektivt sätt att bumpa upp sig i kön till läkare.
Fönstret kan ha varit något helt annat. Troligtvis så.
Nu vill de ha ett urinprov. Jag kan inte. De säger att de måste få det på ett eller annat sätt. Föreställer mig stora nålar in i blåsan och får panik. Inga nålar säger de. De tar fram en sådan där liten maskin för att undersöka blåsan. Med sådan där gelehistoria. Jag har mycket urin i beredskap. Ger deras urinprov.
Medans de undersöker mig med deras apparat försöker jag hålla mig för skratt för att publiken bakom fönstret är tillbaka. Jag hör de tidigare rösterna säga att "han är tillbaka" med diverse glada röster från korridoren.
Jag är fullständigt övertygad om att jag är död. Detta är mitt egna tilldelade personliga helvete. Mitt helvete är att spendera för evigt väntades på en akutavdelning. Tristressen och sjukvårdspersonal pragmatiska tillvägagångssätt är mitt straff. De vackra kvinnorna runtomkring mig är demoner. Jag ser det i deras ögon. Avdelningen är tyst, och nästan tom. Jag sitter på sängen i korridoren. Ibland befinner sig två sköterskor framför mig bakom en disk, vid datorer.
Jag är ute ur rummet och går. Går ut från avdelningen och ut i väntrummet. Öppnar dörren för en gammal man. Kollar på en godisautomat. Har inga pengar. Jag kommer inte ihåg hur jag kommer tillbaka in men det gör jag. Sätter mig på en säng i korridoren där jag nu blivit placerad, antagligen på grund av platsbrist för "riktiga patienter". Hör att röster säger att han är inte den förste att luras tillbaka in av den gamle mannen. Jag förstår poängen och föreställer mig ett för evigt upprepande scenario. Testar inte igen, det är lönlöst. Allting är meningslöst och jag ropar ut i förtvivlan över de val jag gjort som gjort att jag landat här. Inte bara kvällen ifråga. Ropar högt inne på avdelningen. Jag är inte längre särskilt brydd om att vara högljudd då jag ju är död. Inget jag gör eller inte gör kan ändra på det.
Jag frågar när jag dog. Får till svar att jag inte är död. Jag minns ambulans resan. Självklart, tänker jag. Jag dog i ambulansen på vägen in. Hjärtstillestånd kanske. Jag hade tagit ur skjortan ur jeansen och tänkt att om jag dör skall jag iallafall se lite grunge ut.
Förtvivlan. Det hände tillslut. Död på grund av droger. Av hasch. Vad i.... Efter allt annat, är det HASCH jag dör av ? Jag skäms av någon anledning på grund av detta.
Förtvivlan. Jag är död. En del av straffet är att sköterskorna förnekar detta. Blir tillfrågad om jag är hungrig eller törstig. Det är jag. Jag får ljummen saft i små plastbägare och en blöt ostmacka på en blöt servett. Äter en liten tugga på kanten, dricker äcklig sjukhussaft medans sköterskorna tittar på. Detta är också en del av mitt eviga straff. Jag kommer att vara hungrig och törstig men aldrig kunna bli mätt eller släcka törsten. Jag slapp iallafall helvetets eld, tänker jag. Men jag är fortfarande död och fortfarande förtvivlad så min realisation är av noll tröst. Det går förbi en kvinna i rask fart med jämna mellanrum. Har asiatiska drag men ändå inte. Hon ser utomjordlig ut.
Här någonstans lutar sig en sköterska med rött hår och röda läppar sig över mig och undrar "Är det bättre eller sämre nu?". Ett hån mot mig. Är det bättre eller sämre nu? Nu när du förlorat dig själv till evig lidelse?
Jag sitter i sjukhussängen i korridoren. Detta måste ha varit mitt i natten eller tidig morgon. Jag sitter och noddar men precis innan mina ögon sluts blir jag uppväckt av sköterskan mittemot. Hon med rött hår och röda läppar. Definitivt en demon. Manifesteringen av alla de som man haft lust till. Någon frågar om jag vill ha en filt.
De måste ha låtit mig somna för nästa minne är att jag blir uppväckt av samma sköterskor som vakat över mig under natten.transport är bokad till mig. Kollar på klockan och konstater att arbetsdagen strax ska till att börja och mycket riktigt ringer min samåkning strax därpå. Förklarar sparsamt läget. När jag går ut ifrån avdelningen sneglar jag nerför en korridor och ser lite personal med bland annat den asiatiska kvinnan ( som var doktor under natten på akuten). Jag tar mig ut till transporten och sedan hem. Jag går till sängs direkt inte riktigt vetandes hur eller något. Sover 8 timmar och vaknar med en viss lättnad över att jag faktiskt inte är död.
Jag har använt cannabis regelbundet i 10 år nu och anser mig själv som van användare i många möjliga omständigheter och situationer Förutom några fall av illamående i allra första början av "karriären" så har jag aldrig haft några problem.
Inte oerfaren på ätbart men ovan. Som jag sa i början av tråden har jag aldrig lyckats särskilt bra med bak. Så jag tror absolut att det är en faktor till att det var så oväntade effekter för mig.
Ville bara dela med mig för att jag tyckte att andra här kanske var intresserade av att höra.
Har du varit med om något liknande ?
__________________
Senast redigerad av marksyrah 2017-12-02 kl. 21:43.
Senast redigerad av marksyrah 2017-12-02 kl. 21:43.
