Kardinal Anders Arborelius, ärkebiskoparna Dioscoros Banyamin Atas och Antje Jackelén, kyrkoledare Lasse Svensson samt generalsekreterare Karin Wiborn kräver en humanare flyktingpolitik:
Uppgörelsen räcker inte – vi är oroade över asylpolitiken
https://www.svd.se/uppgorelsen-racke...-asylpolitiken
Kyrkoledarna påminner om det upprop - Julupproret för en human migrationspolitik - som ett stort antal kristna deltog i för snart ett år sedan. Många politiker skrev också på, men resultatet har uteblivit:
Vi är djupt oroade över den brist på medkänsla och den avhumanisering som kommer till uttryck i nuvarande asylpolitik och i diskussionen kring den. Särskilt drabbade är barn och unga, som berövas hopp och framtidstro.
I dagens Sverige ifrågasätter ledande politiker asylrättens existens som grundläggande mänsklig rättighet. I dagens Sveriges fortsätter Migrationsverket att skicka tillbaka asylsökande till Afghanistan trots den svåra säkerhetssituationen. I dagens Sverige ses det från vissa håll som ett orimligt önskemål att familjer på flykt ska få möjlighet att återförenas.
Som ett exempel nämner man att familjer från Syrien som vill återförenas måste resa till den svenska ambassaden i Sudan, där det är två års kö just nu.
Sverige är ett av de europeiska länder som har hårdast begränsning för familjeåterförening och återförening sker endast i undantagsfall. Den tillfälliga asyllagen skapar stort lidande hos individen, ökar psykisk ohälsa och motverkar insatser för att främja etablering. Den praktiska hanteringen kring familjeåterförening är snårig och gör det nästintill omöjligt för enskilda individer.En rättighet att återförenas med sin familj är inte värd något om den inte går att omsätta i praktiken.
Kyrkoledarna betonar att de inte kräver oreglerad invandring, bara en humanare flyktingpolitik som undanröjer hindren mot familjeåterförening:
Våra krav är en väl definierad uppmaning och på intet sätt ett upprop för oreglerad invandring. Det handlar inte om att återgå till situationen som rådde i Sverige hösten 2015 utan till det regelverk som gällde då. Det är stor skillnad. Kyrkorna står upp för en reglerad invandring och en asylrätt baserad på individuell bedömning.
Kyrkoledarna avslutar:
Jesus visar i ord och handling ett kärlekens exempel: att älska sin nästa och att särskilt se till människor vars liv präglas av fattigdom, maktlöshet och diskriminering. Vi uppmanar alla att uthålligt och med stolthet stödja varandra i arbetet för en bättre värld att leva i. Medkänsla och viljan att engagera sig för andra är grundläggande mänskliga egenskaper.
Vi står fast vid Juluppropets krav och uppmanar regeringen att:
• Ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro.
• Ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv.
• Undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening.
Frågor att diskutera:
1. Har kardinal Arborelius och de andra kyrkoledarna rätt? Är reglerna för anhöriginvandring orimligt komplicerade?
2. Bör utvisningarna av asylsökande till Afghanistan stoppas?
3. Kan vi som kyrkoledarna kräver återgå till de regler som gällde innan november 2015 utan att drabbas av en ny flyktingkris?
Uppgörelsen räcker inte – vi är oroade över asylpolitiken
https://www.svd.se/uppgorelsen-racke...-asylpolitiken
Kyrkoledarna påminner om det upprop - Julupproret för en human migrationspolitik - som ett stort antal kristna deltog i för snart ett år sedan. Många politiker skrev också på, men resultatet har uteblivit:
Vi är djupt oroade över den brist på medkänsla och den avhumanisering som kommer till uttryck i nuvarande asylpolitik och i diskussionen kring den. Särskilt drabbade är barn och unga, som berövas hopp och framtidstro.
I dagens Sverige ifrågasätter ledande politiker asylrättens existens som grundläggande mänsklig rättighet. I dagens Sveriges fortsätter Migrationsverket att skicka tillbaka asylsökande till Afghanistan trots den svåra säkerhetssituationen. I dagens Sverige ses det från vissa håll som ett orimligt önskemål att familjer på flykt ska få möjlighet att återförenas.
Som ett exempel nämner man att familjer från Syrien som vill återförenas måste resa till den svenska ambassaden i Sudan, där det är två års kö just nu.
Sverige är ett av de europeiska länder som har hårdast begränsning för familjeåterförening och återförening sker endast i undantagsfall. Den tillfälliga asyllagen skapar stort lidande hos individen, ökar psykisk ohälsa och motverkar insatser för att främja etablering. Den praktiska hanteringen kring familjeåterförening är snårig och gör det nästintill omöjligt för enskilda individer.En rättighet att återförenas med sin familj är inte värd något om den inte går att omsätta i praktiken.
Kyrkoledarna betonar att de inte kräver oreglerad invandring, bara en humanare flyktingpolitik som undanröjer hindren mot familjeåterförening:
Våra krav är en väl definierad uppmaning och på intet sätt ett upprop för oreglerad invandring. Det handlar inte om att återgå till situationen som rådde i Sverige hösten 2015 utan till det regelverk som gällde då. Det är stor skillnad. Kyrkorna står upp för en reglerad invandring och en asylrätt baserad på individuell bedömning.
Kyrkoledarna avslutar:
Jesus visar i ord och handling ett kärlekens exempel: att älska sin nästa och att särskilt se till människor vars liv präglas av fattigdom, maktlöshet och diskriminering. Vi uppmanar alla att uthålligt och med stolthet stödja varandra i arbetet för en bättre värld att leva i. Medkänsla och viljan att engagera sig för andra är grundläggande mänskliga egenskaper.
Vi står fast vid Juluppropets krav och uppmanar regeringen att:
• Ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro.
• Ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv.
• Undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening.
Frågor att diskutera:
1. Har kardinal Arborelius och de andra kyrkoledarna rätt? Är reglerna för anhöriginvandring orimligt komplicerade?
2. Bör utvisningarna av asylsökande till Afghanistan stoppas?
3. Kan vi som kyrkoledarna kräver återgå till de regler som gällde innan november 2015 utan att drabbas av en ny flyktingkris?
