Citat:
Ursprungligen postat av
qbit
Att följa religiösa texter i sig löser inte frågeställningen om en objektivt universell moralkod som kan avgöra ”rätt” och ”fel” oberoende av kultur och personliga preferenser. Det finns följande problem:
(1) Det ontologiska problemet: Vad är det som säger att en hypotetisk guds befallningar som antas uttryckas i en specifik religiös text är ”objektivt” moraliskt gott och inte bara denne gudomens egna subjektiva preferenser?
Under förutsättning att vederbörande gud är Gud den allsmäktige och skaparen av universum, så följer att han är den enda och absoluta förkunnaren av all objektiv sanning och moral – således är dennes åsikter inte "subjektiva preferenser" utan sanning. Resterande moral är subjektiv. Men jag förstår hur din frågeställning är relevant i ett pantheon av diverse gudomar. Dessutom så är ju Bibeln en bok som talar i ordalag av just sanning och moral, rätt och fel, ondska och godhet – så rent bibliskt är det svårt att feltolka det faktum att Bibeln är tydlig med vad som är rätt och fel, och att detta rätt och fel är objektiv sanning för människan, inte subjektiv preferens.
Citat:
Ursprungligen postat av
qbit
(2) Det epistemologiska problemet: Hur kan man ha kunskap om huruvida en religiös text uttrycker en objektiv moralkod? Man måste välja vilka religiösa texter man ska följa, och för att kunna göra det måste samtliga följande premisser kunna bevisas:
(a) En hypotetisk gud existerar
(b) Denne gudoms moralkod är objektivt moraliskt gott
(c) En specifik text kommer från någon hypotetisk gudom
(d) De befallningar som uttrycks texten är objektivt moraliskt gott.
Mig veterligen har inte någon av dessa premisser bevisats.
I brist på bevis för samtliga premisser (a), (b), (c) och (d) går det inte att ha kunskap om huruvida en religiös text uttrycker en ”objektiv” moralkod eller inte. Då blir det upp till vars och ens tro och spekulation att välja vilken text man ska följa. Knappast en god grund för att skapa en universell moralisk kod som kan avgöra ”rätt” och ”fel” oberoende av kultur och personliga preferenser.
Åter igen utgår du från ett sekulärt paradigm i din frågeställning. "Vad är det som säger...". Det är ingenting som säger att Bibeln är objektiv sanning. Det finns inga empiriska eller absoluta bevis som säger att Bibeln är sann. Vi som kristna
väljer att tro på Bibeln som Guds ord för att Bibeln utger sig för att vara Guds ord och på grund av styrkan och kraften i dess innehåll. När du läser Bibeln med ett öppet sinnelag fylls du av Den Helige Ande, och en förståelse för sanningen däri blir uppenbar. Detta faktum är en röd tråd i Bibeln, som när de romerska rättstjänarna på order av fariseerna skulle arrestera Jesus, men återvände lika snabbt utan honom. Guds ord var så kraftfullt att de fann sig oförmögna att arrestera honom: "
Aldrig hafver någon människa så talat som den mannen" (Johannesevangeliet 7:46).
Kristna behöver inga "bevis" för att Bibeln är Guds ord. Faktum är att om ett sådant bevis existerade, så hade gospelns grundbudskap underminerats. Om vi vet med all empirisk säkerhet att Bibeln är Guds ord och sanning, så hade
tro på Guds ord inte behövts, bara vetskap.
Citat:
Ursprungligen postat av
qbit
(3) Det exegetiska problemet: De religiösa texterna måste tolkas. Hur vet man vilken som är "rätt" tolkning? Bara mängden av olika varianter av religioner som utgår från samma text visar på att en religiös text kan tolkas på många olika sätt. Inte heller en god grund för att skapa en universell moralkod som kan avgöra ”rätt” och ”fel” oberoende av kultur och personliga preferenser.
Därför finns det många konfliktande religiösa moralkoder i världen som anses vara ”objektiva” och ”universella” av dess utövare. Det innebär att man i alla fall behöver handskaka och bestämma i samhället vilken värdegrund och moralkod som ska gälla i ett samhälle.
Men huruvida det finns en "objektiv" moral eller inte och hur man kan ha kunskap om denna hypotetiska moralkod är en intressant meta-etisk frågeställning och hör hemma på en annan tråd, så jag stannar här.
Den exegetiska frågeställningen ligger egentligen utanför ramen för denna diskussion. Tro det eller ej, men så många kristna tolkningar finns ej, åtminstone inte vad gäller grundläggande läror. De flesta kristna grupper delar samma tolkning av de mest grundläggande lärorna i Bibeln. Enbart en handfull grupper skiljer sig i fråga om basala bibliska doktriner.
Men det faktum att det finns tusentals olika tolkningar av de tusentals olika berättelserna och lagarna i Bibeln är ju inte ett argument mot Bibeln eller mot tanken att Bibeln är Guds ord. Det är ett argument mot människan. Alla erkänner vi som kristna att det finns en absolut, objektiv tolkning av Bibeln som vi människor kan läsa oss till och förstå. Vilka som helst meningsskiljaktigheter vi har som kristna om tolkningen av Guds ord är något som vi med rena sinnen får försona med Gud i himmelen, inte med ateister.
Citat:
Så en gudstroende har ingen fördel gentemot icke gudstroende i detta avseende.
Jo, ateister gör inte ens anspråk på att kunna besitta något annat än helt subjektiv moral.
Citat:
Och då är vad vi människor värderar en mycket bättre grund att basera den moralkod som ska gälla i ett mänskligt samhälle än en religiös text. Och ytterst sett värderar tänkande och kännande entiteter sitt eget välbefinnande, d.v.s. välbefinnande har ett egenvärde för subjektet, och därför är det teoretiskt sett bästa samhället den som kan tillgodose alla individers behov och välbefinnande. Det är i alla fall mindre godtyckligt än att utgå från en religiös text.
Det finns ingen objektiv moralisk sanning i att "det vi människor värderar" skulle vara objektivt bra eller ens dåligt. Självklart är "det vi värderar" bra ur ett subjektivt hänseede, eftersom detta är själva definitionen av påståendet. På samma sätt som att "
det vi värderar" är subjektivt bra, så är "
det vi ogillar" subjektivt dåligt. Och även om vi ignorerar det faktum att det inte går att bevisa att överlevnad eller välbefinnande eller existens är några objektivt positiva självändamål i jämförelse med t.ex. icke-existens, så är ju en individs välbefinnande ofta avhängigt andra individers lidande (speciellt om vi ser till primitiva/polygama stamsamhällen, men även rent krasst i form av t.ex. svartsjuka, hämnd, osv).
Citat:
Nu kommenterade jag GT och inte NT, och beskrev bara hur ett samhälle skulle se ut om den baserade sig på GT’s regler. Men jag är medveten om att de flesta kristna inte anser att GT gäller längre, och en del gör det dessvärre enbart av teologiska skäl och inte av etiska skäl. Och jag har stött på i alla fall här på flashback kristna som anser att stening av folk för icke-problem (såsom att samla ved på en sabbat) var etiskt OK på GT's tid, även om de inte anser sig stå under denna lag idag. Dock träffar jag glädjande på kristna i det verkliga livet (utanför flashback) som också anser att GT’s lagar om de vore bokstavligt tolkade är groteska och oetiska och hör inte hemma i ett civiliserat samhälle.
GT:s regler är lika sanna och levande i dag som innan NT, jag påpekar bara att omständigheterna under vilka vi lever idag inte på alla vis är jämförbara med dåtidens. Guds lag förändras dock inte. Kristna som anser att GT inte gäller eller är irrelevant är tyvärr gravt förledda. Att en kristen skulle påstå att Guds lag är "groteisk och oetisk" är groteskt och oetiskt.