Vi som hatar superhjältefilmer

Vuxna människor lekar med dockor, vad förväntar du dig av dessa sinnesslöa människor? Kanske speglar det våran tid, gud är död, vi har superhjältarna istället.

Jag fattar inte varför det ska vara så mycket KAMP i dessa filmer.
Minsta barn vet att de goda vinner, för att de vinner...

Tror det är någon slags hjärntvätt, så inte vuxna människor ska tveka över att åka till ett land på andra sidan jorden och starta krig, för den "goda" saken.

Raimis Spider-Man och Nolans Batman-filmer är kanon, men de nya som släpps nu är rena skiten.

Pallar det inte heller. Ryser varje gång man ögnar burken och en trailer för en ny hjälterulle spelas upp. Förstår dock att många älskar dessa eftersom det numera går tretton på ett dussin. Helt ok för mig.

Gillar iof. dessa "moderna" Batmanrullar. Lite mörka och vuxna på nått härligt vis. Edit: Efter att ha läst posten ovan antar jag att jag tänker på Nolans Batmanrullar.

Själv har jag inte förstått grejen med Nolan. Superhjältefilmer eller ej, tycker inte om honom som regissör.

ja som redan nämnts så är blockbustermarknaden begränsad. Om hälften nu är superhjältefilmer så är resten sequel/franchisemög typ Fast and the furious 56 eller Pirates of the Carribean 43 eller helt onödiga remakes. Även med filmer som Star wars Force Awakens och Jurassic world så gör man i princip bara om den första filmen igen.

Så vad är då en bra blockbuster enl mig? Gladiator, som förenar action med historia och samhällskritik, har redan nämnts. Titanic var också grym. Faktum är att jag tom föredrar Michael Bays gamla filmer som The Rock och Armageddon framför 90% av dagens utbud.

Eller Gone with the wind. 2001: A space odyssey. Cleopatra. Lawrence Of Arabia. Ensam hemma.

Det har funnits så bra titlar och mycket variation genom tiderna. Som tidigare talare så utgör dessa superhjältetitlarna så stor del av det hela idag, där allt är samma skräp med en liten ny gimmick i varje film.

Så är det. Nutidsmänniskan vill inte tänka, fundera, klura, filosofera. Bländas av en film inre värden. Det ska bara vara KRASCH, BANG, BOOM och PANG PÅ RÖDBETAN och ska så vi skedmatas rörliga bilder under 150 minuter utan att egentligen reflektera över vad vi egentligen ser på.

Marvels filmer intresserar mig generellt inte, men jag såg den senaste Spider-Man: Homecoming (2017) i somras och jag slogs av cynismen. Det är bokstavligt talat en produkt som ska kränkas och som inte kan stå på egna ben utan ska ingå i ett koncept (av superhjätefilmer). Spider-Man-filmen var ungefär som äggen till sockerkakan, men tyvärr var äggen rätt ruttna. Där fanns inget hjärta. Ingen substans. Äcklande.

Hatar vet jag väl inte eftersom likt förbannat ser jag rätt många av de även om många är riktigt dåliga. Jag har blivit mer och mer selektiv på senare tid dock, det råder inflation som aldrig förr i utspottandet av dessa filmer. Tv-serierna ser jag inte, det finns väl tusen stycken. Nog hade jag hellre sett en större variation av blockbusters men jag antar det är pengar som styr. Logan var ett riktigt guldkorn, men så kändes inte den som en vanlig superhjältefilm heller, mer av sådant tack!

Nja hatar dem inte, faktum är att jag faktiskt gillar de flesta av Marvels filmer, som lagom lättsmält underhållning. Dessa kan jag uppskatta samtidigt som jag uppskattar filmer som gjorts genom alla tider, från tidiga stumfilmer, till Film noir till 60- och 70-talets superpretentiösa sploitationfilmer, det är generellt väldigt sällan jag tycker att man slösar sin tid med en film och jag har lätt för att uppskatta de flesta sorters nivåer som finns. Kanske med undantag för de allra värsta hjärdödaste filmerna som Transformers och liknande.

Med det sagt så ogillar jag starkt DCs senaste försök att göra filmer, framförallt då jag har stor kärlek för serietidningarna i sig. Man of steel kunde jag stå ut med, men Batman V Superman förstörde det hela för mig, framförallt hur skaparna inte verkar ha någon förståelse för karaktärerna, samtidigt som en massa "mouthbreathers" går igång på hur "Batman är badass".

Hela argumentet med att det är barnsligt skiter jag i, om man måste välja bort saker och ting som man tycker om bara för att andra idioter ska kalla en vuxen, ja då är jag väl inte vuxen.