"Väl" kontra "väll" / "nått" kontra "nåt"

jag skulle nästan påstå att "väl" & "väll" är två olika ord.

i meningen "Det är väll så här man gör" säger man ju "väll" snabbt, dvs: man uttalar det "väll".
men i meningen "jag tyker han stavade lite väl dåligt" - så uttalar man ju "väl" långsamt, samt i detta sammanhang har ordet "väl" en helt annan betydelse!

någon mer som har reflekterat över detta?

Nej, det är inte två olika ord och stavas väl i alla sammanhang.

Det har du helt rätt i, men inte alls på det sätt som du tror. Ordet väll betyder bland annat något sammanfogats genom vällning, men dyker också upp i ordet framvälla. Det finns åtminstone ytterligare en innebörd, om vilken Werner Aspenström skriver i novellen De glesa ljudens afton (1958):

Icke att förglömma är väll! som imperativ av verbet välla ... och inte heller som 'svetsning; svetsat ställe' enligt NE.

Eftersom engelskans weld betyder svetsa får man nog anta att den vällning som jag nämnde är ett äldre (?) ord med samma innebörd. Vi får väl (sic) återkomma i ärendet när SAOB har kommit till bokstaven v.

kan inte låta bli måste bara starta en ny tråd om detta ämne. Trots att det troligen redan finns ett antal.

Jag hävdar att väll skall stavas just så, med två l. Och ber er härmed att med väl belagda argument motbevisa mig.

Att säga att "det stavas med ett l" är inte ett väl belagt argument.

Samma sak för ordet "nått" som jag också envist stavar med två t. Visserligen är nått inte ens ett riktigt ord men hur borde det stavas? Vi pratar alltså om förkortningen för något, som används i talspråket i flera dialekter.

För att motivera mina felstavningar vill jag påpeka följande:

Väl och Väll är två olika ord.
Vi ska VÄLL träffas ikväll? // Vi utförde uppgiften VÄL.
Väll uttalas på samma sätt som snäll, kväll, smäll och liknande.
Väl kan vi konstatera att det är rätt på en gång.
Dessutom är väll ett relativt nytt ord i svenskan då det är en kortform.


Nått i sammanhang som "kan vi inte hitta på nått?" påstår folk skall stavas NÅT. Båt (sådan man har på sjön) stavas med ett T, helt annat uttal. Medan kortformen av något (nått) uttalas på exakt samma sätt som når, nådde, NÅTT, och bör därför stavas på samma sätt.

frågan om att NÅTT inte ens borde användas i text är en helt annan.

Med anledning av ZeeJays nya tråd väl kontra väll / nåt kontra nått bröt jag ut fem äldre inlägg som redan delvis behandlar detta ur den långa listtråden Vanligaste ordet att stava fel; därför kan denna tråd kanske se lite underlig ut.

/Moderator

fattade noll va.... ;-) men det gick upp ett ljus efter en stund...

min ursprungliga fråga/frågor kvarstår dock....

ZeeJay...

Att stavningen av ord inte överensstämmer med fonetiska uttalsregler tillhör de många undantag från reglerna som varje språk är behäftat med. Man kan dock inte börja stava efter eget godtycke: språket är ett kollektivt fenomen med vars hjälp vi ska kommunicera. Om alla kör sitt eget race hamnar vi snart vid en punkt när vi inte längre förstår varandra.

Och det tycker jag vore tråkigt.

Kortform av vaddå? O.o

Just det faktum att perfekt av "når" stavas med två T kan ju motivera en avvikande stavning (dvs. ett T) om man nu ska acceptera nåt/nått som skriftspråk, även om det redan finns ordpar som stavas identiskt men har helt olika betydelser (t.ex. tomten/tomten).


Och som redan påpekats, uttal och stavning går inte alltid ihop, och så länge kravet på folk emellan enhetlig stavning säger att den fonetiskt felaktiga stavningen ska vara kvar gör man bäst i att följa den.

Man skriver "Väl" och "Något". Jag ser ned på folk som skriver "Nåt" och "Nått".

Finwë: kortform av välan, i vissa fall stavat vällan...
kanske snare nyform än kortform men ändå...

Saknar fortfarande väl underbyggda motiveringar.. ;-)