Jag vet inte om det slutade vara kul för henne efter jag slutade höra av mig eller om det berodde på några andra grejer från strax innan jag startade tråden, men efter en dryg vecka fick jag ett ovanligt långt och välformulerat meddelande från henne. Ungefär att hon ville vara vänner, bad om ursäkt om hon "varit otydlig" och att jag "behövde fundera" på om jag kunde vara det. Mycket som var ovanligt med meddelandet, kändes ovanligt vuxet för att vara hon till exempel. Men det var ju bra, det löser ju min trådstart. Tror det funkade som lite closure för mig, hur konstigt det än låter. Jag mår inte så dåligt längre och tänker inte på henne, annat än att jag funderar på hur jag ska svara. Har inte gjort det ännu men det tänker jag göra.
Citat:
Ursprungligen postat av
swedishadmin
Vad gör hon som tex är manipulerande ?
Dra några exemplen här så kan jag försöka förklara handlingarna mot dig och hur du borde agera i sådanna situationer.
Mitt tipps är att lämna. Det kommer göra sjukt ont i början men du måste tänka logiskt. Gillar personen dig hade det inte funnits tvivel och den hade absolut försökt träffas så mycket det gick utan några undantag. En annan sak är också att hon kommer inte ändra sig och börja gilla dig mer på något vis även fast det kan kännas ibland som att tiden kan få henne att ändra sig så är det helt ologiskt och kommer inte att hända.
Jag vet inte varför jag använde ordet manipulativ, men det var det som först dök upp i huvudet när jag startade tråden. Det kanske var fel, jag vet faktiskt inte. Jag har funderat på det sen du skrev så och jag har inga exempel jag kan peka på att hon sa eller gjorde si eller så. Kanske bara det faktum att hon visste att jag tyckte om henne och spelade på det? Det var många saker jag egentligen tyckte var väldigt konstiga men som var för sig inte kändes som någon stor grej. Ingen som var för sig känns nämnvärd. Men mycket som faller in under att vara emotionellt utvecklad som en treåring, utifrån vad jag läst om borderline-personer.
Citat:
Ursprungligen postat av
vasadueller
Ja du, det beror på om du vill uppleva en bergochdalbana av kickar och förtvivlan, eller inte.
Om du inte bryter nu, så kommer du att hamna i en process som kallas normalisering, och som fungerar lite som Stockholmssyndrom. Du kommer gradvis att bli mer och mer orolig, får sämre självkänsla, bli irriterad och arg, och allmänt må sämre och sämre. Kvinnan kommer att vara din nyckel till att tillfälligt må lite bättre, men efter varje bekräftelse och positiv upplevelse, så kommer förnedring, kritik och diverse uppbrott.
Till slut så kommer du inte att känna igen dig själv, och du kommer också att börja bete dig obalanserat.
Slutligen så kommer hon (troligtvis) själv att dumpa dig.
Så du kan lika gärna bryta kontakten själv, redan nu. Då besparar du dig själv x antal månader av psykisk misshandel, och ytterligare ett par månaders lidande efter att hon har dumpat dig.
Ja du, det var en klockren sammanfattning vad jag redan upplevt. Jag hade känslor för henne, men det var länge sen och jag har ändå varit ganska avhängig henne i hur jag mår, dvs mått bra av att ha pratat eller umgåtts med henne men mått väldigt dåligt mellan de tillfällena. Och jag förstår inte varför, vilket gjort det så mycket svårare att prata om när det inte finns något konkret att peka på när man försöker förklara, bara en för mig massa diffusa känslor. Så både det jag läst om borderline-människor och det du beskriver känns oerhört skönt att läsa efter att jag länge känt jag helt tappat greppet och var knäpp.
Har gått två veckor sedan jag hade kontakt med henne och det känns faktiskt skönt. Jag tänker inte på henne längre heller, annat än hur jag ska svara på ett meddelande. Men det är väldigt lite ångest och andra må dåligt-känslor inblandade så det känns på många sätt överspelat.