Citat:
Ursprungligen postat av
CaptainBluesheart
En kvinnlig släkting till mig är gift med en man från Thailand. När de flyttade till Sverige visade det sig att han var analfabet. Det enda han ville göra var ju att arbeta och försörja familjen men det var givetvis omöjligt. Nu är han hemmaman och försöker lära sig skriva och läsa på svenska.
I "traditionella" samhällen är ju könsrollerna inte flytande som här och vår kultur, vära vanor skiljer sig markant från övriga världen. Sverige är det stora undantaget. Många av mina arbetskamrater är gifta med asiatiska kvinnor och har barn men den här kulturskillnaden gör att kvinnorna i första hand umgås med kvinnor från den egna kulturen. För vissa män kan det säkert vara okej men jag känner andra som efter några år tycker det är jobbigt att de inte vågar släppa taget.
Det där beror ofta på graden av utbildning. Kvinnor som aldrig sett längre än ett gott giftermål som det enda önskvärda kan vara nöjda med det lilla men blir också ointresserade av världen utanför familjen. Andra har hört om hur bra Sverige är för kvinnor och tänker sig ett eget arbete och kanske karriär. Beroende på hur den svenske mannen är kan det bli konflikt i båda fallen.
En klok skribent som skrev att 2-3 år av att lära känna varandra är en bra början håller jag med. Faktum är att vissa bara är ute efter uppehållstillståndet (som snyggingen från Rumänien som gifte sig med jobbets fulaste karl) så en seriös vänskap är en mycket bra inledning.
Rätt intressant läsa ditt inlägg.
Det håller jag med om, att kulturerna skiljer sig mycket, vilken blir en chock för många. Att umgås med "egna" uppfattar jag som de vill kunna prata sitt språk, äta sin mat m.m, Byta erfarenhet med varandra. Eftersom man är en partner, så vill man de ska kunna känna "sig" hemma. För en av problemen, de ofta får hemlängtan inom 2 år(därför TUT är på 2 år). En av dessa saker göra det lättare för dem, är kunna låta de umgås med andra från sitt hemland.
Det är en sak som man ska tänka på. Äktenskap är annorlunda där än här, deras syn på äktenskap skiljer sig markant. Viktigast för dem är ha en trygghet för sin blivande familj. Största rädslan för kvinnorna där ar att de ska bli sjuka, då springer mannen sin väg eller mannen förlora sitt jobb och blir "lat" och frugan får ta allt själv, medan mannen spelar upp pengarna. Kan ej kvinnan tillgodose mannen sexuellt är kvinnan rädd att han kommer "springa sin väg" med en annan kvinnan. OSV
När de då vet vi västmän är inte på samma sätt, så är det himlen för dem. Blir frugan/barn sjuka så behöver vi inte betala en förmögenhet på sjukhus. Vi sticker alltså inte så lätt! Vi får de känna sig trygga!
Status är en annan sak som är superviktigt för dem. Att få en västerlänning på sin krok, så stiger man i graderna betydligt!.
Min fru har hög utbildning, hon har/hade ett bra arbete där. Men valde lämna den karriären där. I köpkraft tjänade hon bättre än mig betydligt. Så det bero på utbildning? njaeee... har svårt se det.
Givetviss finns det alltid lyckosökare som vill få UT, sedan skilja sig. Men det är lätt sända hem dem. Om man vill..