Är rätt teknik överskattad?

Nu är jag jävligt kontroversiell, jag vet.

Men jag ser ofta folk prata om tekniker. Jag inbillar mig att det är överskattat, eller i alla fall inte så komplext som folk vill få det att låta.

Det reglerna jag kör efter är:
1. Gör övningarna relativt långsamt. Undvik snabba rörelser och/eller ryckningar
2. Vikten får gärna vara sådan att du klarar mellan (10±2) * 3 repetitioner
3. Ge fan i att få ont, gör inte cp-rörelser

Det verkar fungera fint efter alla dessa år. Någon mer utbildning skulle jag nog inte säga att jag har.

Så krävs det verkligen universitetsexamen för att träna på gym? Vad är det egentligen ni som klagar på att folk har fel "teknik" egentligen syftar på?

Jag vettefan om ni syftar på mig när ni klagar på "tekniken" utan att specificera vad som är fel. Vad finns det egentligen som kan gå fel om man har vanligt jäkla vett?


Jag uppfattar helt enkelt gymkulturen som om att vissa tror sig bära på någon allsmäktig visdom, och jag vill hävda att så inte är fallet. Det är inte svårt, komplext eller ens särskilt mycket information man behöver för att träna icke-utvecklingsstört (alltså "rätt teknik")

Förtjänar verkligen de som har tränat i 8 år så mycket kunskapsmässig respekt som de tycks kräva?

Självklart krävs det ingen högskoleutbildning för att träna på gym. Men tekniken och utförande är viktigt, det går inte att komma ifrån, risken för skador ökar m.m. Sen angående antalet repetitioner och set så beror ju det på vad man har för mål med sin träning, även om det antagligen är större skaderisk att använda en vikt man klarar 2-3 rep jämfört med 10+ rep. Sen vad som är lätt för dig kan vara svårare för en annan, det är knappast något konstigt, eller något som gäller enbart på gymmet.

När du kör bänk ska du pressa ihop skulderbladen på bänken för att kunna utesluta att axlarna tar stryk. Ligger du som vanligt på bänken så kommer även dina axlar få stryk samt att det är lätt att du kommer få en skada i axeln. Där handlar det om Teknik för du ska väl inte träna axlar när du tränar bröst?

Rätt teknik är ju viktigt om man lyfter tyngre vikter. Tex marklyft, bänkpress och knäböj kan alla skada dig rejält om de utförs felaktigt.

Sen har vi ju töntar som gungar i latsdragen för att kunna dra tyngre vikter. Skaderisken är inte större men du belastar inte rätt muskel för övningen. Dra ner vikten och utför övningen korrekt om du vill bli bred över ryggen.

Edit: sen har du helt rätt i att det inte är ett dugg komplicerat att lära sig kost och träning. Speciellt med tillgången till internet.

Ett lysande exempel på när jag skulle säga "Äh, fuck it".

Du har säkert rätt. Men jag tror inte att det spelar så stor roll. Alltså att skillnaden mycket riktigt finns där, men att den inte är anmärkningsvärd eller värt att gå in på Flashback och starta forumtrådar om.

Vill man träna bröst så tränar tills man får träningsvärk i brösten. Får man inte det (hur fan man inte kan lyckas med det om man har det som mål) så gör man fel. Bara ändra inför nästa pass, ingen har dött och det är inte hela världen om man tränade axlar en gång.

Och får man ont så gör man fel. Jag tror inte heller att det är hela världen om man skulle få ont. Man lär sig och anpassar sig.

Jag stör mig som sagt främst på mentaliteten att det är jätteallvarligt att ha fel teknik, att rätt teknik kräver någon slags gudomlig visdom och att folk startar trådar om att de har sett någon med fel teknik.

Sådär körde jag bänk när jag började träna. Det gick bra några månader. Sen sprack något i rotatorkuffen och jag kunde inte ens sova pga smärtan i axeln de första dagarna.

Sen det där snacket om träningsverk tyder på att du inte direkt har en fysik som drar några blickar om du förstår vad jag menar.

Okej, det låter inte så skoj, ur det perspektivet kan jag faktiskt förstå allvaret.

Menar du att någon som är vältränad inte får träningsvärk? Att det inte känns lite ömmare i musklerna någon dag efter man tränat? Den var ny för mig.

När du tränar hårt och ofta så blir träningsvärken inte riktigt på samma sätt.

Sen är träningsvärk knappast ett bra riktmärke för ett ordentligt träningspass.

Jo, lite överskattat kan jag hålla med om. Ibland får man intrycket om man inte gör bicepscurl exakt rätt så uteblir alla resultat. Minsta sving eller fusk och sen är det kört.

Så är det oftast inte inte – så länge man gör rörelsen någorlunda okej så kommer det gå framåt. Man kan se byggare som kör både långsamt kontrollerat och de som kör svintungt och slarvigt.

Vad som är viktigt med teknik är snarare att man inte skadar sig. Visst, man kan grisa upp nåt enskilt lyft men frågan är om det är så smart i det långa loppet att alltid köra så. Sen finns det möjligheter att förbättra sin teknik så man kan lyfta tyngre – många lyfter långt under sin förmåga just på grund av kackig teknik.

Jag förstår nog inte riktigt vad du vill få sagt. Teknik är ett brett begrepp och innefattar så många olika rörelsemönster. Man kan göra en övning på många olika sätt utan att det är fel. Men samtidigt kan man inte utföra vissa moment fel då leder inte får böjas hur som helst. Som du skriver bör man lyssna på kroppen och om det gör ont kanske man ska tänka till inför nästa pass.

Nu tror jag att jag ser på träning lite annorlunda än dig. Att träna tills jag får träningsvärk alltså. Det är inte så jag går från 110kg till 130kg i bänkpress...

Folk hypar ju basövningar som fan så varför gör det då nånting om man får med lite axelträning när man bänkar?
Är det för skaderisken förstår jag att det är dumt men vad gör det om man lyckas få med lite fler muskelgrupper än det primära?

Träningsvärk är inget kvitto på att du tränat bra eller hårt, träningsvärk uppstår nästan uteslutande vid excentriska kontraktioner.

Prova själv att träna ditt vanliga marklyftpass med kompletta rep, och jämför sedan med ett pass där du släpper skivstången i toppläget. Dvs skippar den excentriska delen. Jämför graden av ömhet dagarna efter så förstår du vad jag menar.