Försörja sig på målningar

Det finns så otroligt många duktiga konstnärer. Men vad är det som gör att vissa konstnärer lyckas försörja sig på sina målningar medan andra inte gör det?

Är det för att de har en edge som ingen annan har och som uppskattas av marknaden?
Eller lägger de ner mer tid på hardcore sälj?

De lyckas sälja sin konst. Går inte det kan de om de uppfyller vissa kriterier håva in diverse kulturbidrag och konstnärsstöd.

Måla kan alla göra. Men säljer gör förstås bara de som blir köpta. Så vill du sälja måste du måla som din marknad vill ha bilderna. Så kanske kan man säga att det är viktigare för en konstnär som vill leva på sin konst att kunna tolka och läsa av marknaden, än att kunna måla som det egna hjärtat vill.

Jävligt enkelt egentligen, men ack så svårt att se, och ta till sig.

Det är lättare att sälja det som folk vill ha, än att sälja det som du vill att folk ska vilja ha.

En bra lärdom, inte bara inom konst...

Det är konstnärer som berör som säljer. För att kunna beröra andra måste man känna sig själv väl och kunna precisera sina egna känslor och tankar och åsikter om omvärlden. Att bara trist och opersonligt rita av ett hästhuvud eller en äng med ett träd på kan i sig vara en uppövad skicklighet, men inget någon vill betala för. Det handlar inte om att vara bra på att sälja. Det är ursäkter som kassa, fega konstnärer svänger sig med.

Detta stämmer naturligtvis inte ett dugg. Jag berörs inte ett skit av varken Picasso eller Klimt, men det betyder inte att de är dåliga konstnärer. Viljan att rangordna och idealisera kreativa människors drivkrafter är oändligt tröttsam. Viljan att kunna betala hyra eller köpa sprit har varit drivkraften bakom en helvetes massa viktiga och utmärkta verk, men det låter givetvis inte lika romantiskt som den modernistiska föreställningen om en ogripbar konstnärssjäl som ett språkrör för Eviga Värden.

Och köparnas drivkrafter är inte heller enhetliga - många alster köps av köpare som söker något dekorativt som matchar deras inredning. Konst och konsthandel är för stort för att ge några säkra utlåtandes om. Det är som att säga att bilar säljs för att folk behöver kunna köra hem plank till sina nya terrasser.

Angående TS fråga om framgång som konstnär säger jag detta; en produktiv och yrkesverksam konstnär arbetar som ett ämbete, stiger upp var dag och knotar på med sitt hantverk oaktat om det finns "känsla" till det eller ej. Har du en deadline så har du. Med hantverksskicklighet eller bara vanan vid arbetet ligger 95% i arbetet, du ska kunna komponera en bild med önskad balans/brist på balans, kunna hantera materialet och förmå att få på pränt vad du har i skallen - eller kanske själv överraskas av att det som kom ut inte alls var det som initialt avsågs men något utmärkt likväl.

Att kunna livnära sig som konstnär (antar att vi pratar om bildkonstnärer) handlar om att vara disciplinerad i sitt arbete, tycka att det det viktigaste som finns och därför arbeta även om det är midsommar, lönefredag eller man har ont i magen. Därtill ska man vara en hygglig affärsman för det finns inte en jävel som hjälper en, utan man är en småföretagare i evig motvind som folk vill dra nytta av NÄR DET REDAN GÅR BRA.

Och ej att förglömma - man ska ha ett stort mått av tur också.

Jag skulle inte kunna skriva en handbok om vad en framgångsrik konstnär gör för att bli framgångsrik för det finns ingen absolut logik i annat än ovan angivna faktorer. Skulle däremot kunna skriva en om vad en ej framgångsrik konstnär gör som hindrar all form av framgång. Ser det varje dag omkring mig, hela tiden. Folk vill vara konstnärer, men vill inte göra arbetet som ligger bakom, eller acceptera hur konstbranschen fungerar.