Vilka fler här på forumet har läst Cornwells "Vikingaserie" (eller som den på engelska heter, The Saxon Chronicles)? Själv har jag nyligen avslutat del tre och är i stånd till att införskaffa den fjärde. Jag läser dessa böcker på engelska och jag måste säga att jag finner dem riktigt bra. Språket är enkelt och handlingen direkt, och framförallt spännande. Vad tycker ni om dessa böcker? Finner ni någonting i dem som ni tycker är riktigt intressant?
För min egna del handlar en väldigt intressant aspekt om konflikten religioner emellan, mellan den i England försvagade kristna kyrkan och den invaderande asatro som nordmännen för med sig. Trots att berättelsen utspelar sig i vikingatidens England kan vi här möjligtvis se en parallell med dagens motsättning med den alternativa högerrörelsen, som i vissa falanger motsäger sig den moderna kristna kyrkan och förespråkar en slags återgång till den tidigare och mer europeiska hedendomen. Kristendomen utstår i de delar jag har läst en hel del kritik och i viss mån svartmålning, där de kristna ofta begår tvivelaktiga handlingar och diverse fulspel. Alltså finns det en viss känsla i boken som antingen direkt eller indirekt förespråkar hedendom, enligt mig.
För övrigt tycker jag att Cornwell på ett relativt noggrant vis har lyckats göra en historisk roman till något som väcker intresset för den tidiga medeltiden och dess politiska och kulturella förvandling. Mina reflektioner behandlar mycket det ideologiska i berättelsen, men det finns självfallet en hel del att säga om formen och språket. Följ gärna upp med era egna reflektioner!
För min egna del handlar en väldigt intressant aspekt om konflikten religioner emellan, mellan den i England försvagade kristna kyrkan och den invaderande asatro som nordmännen för med sig. Trots att berättelsen utspelar sig i vikingatidens England kan vi här möjligtvis se en parallell med dagens motsättning med den alternativa högerrörelsen, som i vissa falanger motsäger sig den moderna kristna kyrkan och förespråkar en slags återgång till den tidigare och mer europeiska hedendomen. Kristendomen utstår i de delar jag har läst en hel del kritik och i viss mån svartmålning, där de kristna ofta begår tvivelaktiga handlingar och diverse fulspel. Alltså finns det en viss känsla i boken som antingen direkt eller indirekt förespråkar hedendom, enligt mig.
För övrigt tycker jag att Cornwell på ett relativt noggrant vis har lyckats göra en historisk roman till något som väcker intresset för den tidiga medeltiden och dess politiska och kulturella förvandling. Mina reflektioner behandlar mycket det ideologiska i berättelsen, men det finns självfallet en hel del att säga om formen och språket. Följ gärna upp med era egna reflektioner!
