Den interstellära asteroiden "Oumuamua" från annan solsystem...

Källa: https://www.expressen.se/omtalat/ast...nat-solsystem/

Intressant, synd att den märkliga asteroiden redan är på väg ut ur vår solsystem, så vi inte hann skicka en sond och undersöka det närmare.

Hursomhelst, det finns ingen annan asteroid i vår solsystem som ser ut så långsmalt, cigarrliknande utseende med måtten 800x80x80 meter, och har en medelhastighet på 26 km/s. (Vår snabbaste rymdfarkost är New Horizons som flög förbi Pluto hade bara 12,5 km/s)

Då kan man ju undra om "Oumuamua" egentligen är något kamouflage av ett utomjordiskt rymdskepp...?

Jag är i regel intresserad av "det okända", vilket det finns gott om i vårt universum. Men ärligt talat, varför är detta en sådan hype? På vissa låter det som att vi har funnit något nytt och spektakulärt, men för min del är det en svårdefinierad stenklump som far genom rymden, likt förmodligen många andra. Universum är väl mer grandiost för att vi ska bli så fascinerad över detta, även fast objektet liknar en cigarr?


Lugna dig, att TS talar om utomjordingar i detta sammanhang är mer en reflektion och inget forumavgörande. Föremålet för diskussionen är fortfarande det cigarrliknande objektet.

Det allra mest intressanta är naturligtvis dess skepnad. Med tanke på den lilla storleken så kanske den klarar sig, men föremål i rymden har en tendens att stretcha ut sig självt till en sfärliknande form. Det är därför som alla planeter och sådant vi hittar är som runda bollar.

Däremot så fungerar inte detta om objektet är för litet, och jag antar att denna är för liten. Är inte så insatt i asteroider och annat diverse "rymdskräp", men jag gissar att denna stenklump t.o.m. är väldigt liten jämfört med många asteroider.

Det här objektet är oerhört intressant. En gåva från universum med eventuella svar om vad som finns i andra solsystem.
Har andra solsystem utvecklats annorlunda än vårt? Det kan besvaras genom att analysera isotopförhållanden mellan olika grundämnen. Vad är dess övriga materieinnehåll?
Är vårt solsystem typiskt eller ovanlligt?
Och en massa annan information om det interstellära rummet vi ännu inte har en aning om.
Dessvärre är det svårt att hinna upp en kropp som denna, gräva ut lite, och åteföra till jorden. Men nästa gång liknande händer så kanske...

Det är faktiskt Solen som speedar mot och förbi I1 (interstellar object #1), för vi rör oss fortare i dess riktning relativt dess bakgrund i Vega-regionen, än vice versa. 60 AU på 10 år (från Neptunus avstånd via Solen tillbaka till Neptunus avstånd). Hoppas Rama inte uppfattar det som att vi hotar dem!

En astronom uppskattar att tusen såna interstellära objekt passerar genom solsystemet (innanför Neptunus bana antar jag) varje år. Vi har bara inte haft teknisk möjlighet att observera dem förrän nyligen.
https://youtu.be/NoVZNKTK_jA

Trenden är att vi blir allt mer interstellärt "connected" ju större speglar som byggs. Bruna dvärgar i vårt grannskap och vagabondplaneter och vagabondasteroider och kanske en stor gasplanet utanför Kuiperbältet och vad härnäst. Den som söker den finner.

Hubble ska ha börjat observera den typ igår. Kommer att vara inom synhåll bara några månader/halvår till. Bye bye!

Angående detta objekts extrema form, "a perfect fit":
https://xkcd.com/1919/

"Randezvous with Rama" är en sci fi-novell av Arthur C. Clarke, kommunikationssatellitens uppfinnare (konceptuellt i alla fall). Finns lagligt gratis online (via kommunikationssatellit! IT IS HAPPENING!!!). Handlar om precis detta scenario, men i en framtid när mänskligheten, nätt och jämnt, kan skramla ihop till en bemannad expedition till det plötsligt förbipasserande föremålet.
En av ljudböckerna på youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=Md8YwSuaZS0

Man kan undra vad mer som finns där ute. Vi, och även forskare, utgår för ofta från världen och universum som vi känner det, och det är ju inte mycket. Ändå blir det någon sorts norm för hur det borde vara trots att man inte har en aning om vad som är möjligt. Avlånga stenar kanske är väldigt vanliga på andra ställen, vatten kanske inte behöver vara förutsättning för liv osv.

Jag tyckte det var lite lustigt att fysiker redan dagen efter den första nobelprisvinnande detektionen av gravitationsvågen använde en enda observation som underlag för en statistisk bedömning av hur många svartahålskollisioner som de förväntas se per år: Mellan 2 och 400. Löjlig felmarginal, men det visade sig vara mitt i prick! Alltså typ 3 stycken per år plus ännu oredovisade och att detektorn bara varit igång deltid. Bulls eye!

Nu har någon astronom på astronomers vis räknat ut, baserat på en enda observation, att antalet interstellära kometer/asteroider/whatever som flyter omkring i rumtidens kurvor där ute i bara vår galax är "a quadrillion trillion". Give or take.
https://blogs.scientificamerican.com...ore-in-galaxy/

Det kan väl lika gärna vara ett vrak som är täckt av rymddamm som den dragit åt sig under miljontals års drivande.

Men mer troligt är att ursprunget är från en himlakropp som av någon anledning sprängts, antagligen i samband med en kollision med en annan himlakropp. Oumuamua kanske består av en järnkropp som bildats vid någon eruption i en planet med järnkärna. Den kan ha varit intakt efter kollisionen och därefter farit iväg ur det solsystemet den kommer ifrån.

Råkade höra Alan Stern (Plutokändis och Kuiperpionjär) intervjuas om ämnet i en bisepteminal radiocast. Han hade inte så mycket att säga som var nytt för mig, men han verkar bekräfta att objektets måttrelationer är i storleksordningen 1:1:10, vilket är rätt så fantastiskt.
Åsså att I1 är en dator befolkad av emoticons

https://starspotpodcast.com/2017/11/...-solar-system/

Beror nog på. Vatten är har definitivt alltid varit och är ett krav för de livsformer som funnits och finns på Jorden.

Att studera möjligheten av främmande rymdskepp är numera fullt legitim vetenskap. Sålunda skriver Scientific American om 'Oumuamua: Alien Probe or Galactic Driftwood?

Frågan är i högsta grad berättigad när ett 900 meter långt cigarrformat objekt dimper ned från ingenstans närmast vinkelrätt mot planetbanornas plan innanför Merkurius bana för att sedan i svindlande hastighet med hjälp av gravitationskjuts bege sig mot Jupiters håll, passerande i närheten av de övriga inre planeterna. En till synes närmast välplanerad tur, liknande de som NASA gjort för sina farkoster. Dessutom ett ytterst solitt objekt, som saknar kometsvans och har en relativt snabb rotation (tillräckligt för att allt löst skulle flyga iväg men även för att ge en svag gravitation "ombord"). Kompositionen är sten och metall, men även organiska ämnen.

Det stora Green Bank-radioobservatoriet har anlitats för att i några pass på 10 timmar var lyssna av objektet sedan i onsdags. Åtskilliga terabyte med data har redan samlats in, men ännu har inget uppseendeväckande iakttagits:
Green Bank Telescope turns its sights on cigar-shaped object moving rapidly through solar system.

http://www.independent.co.uk/life-st...-a8111506.html