Hur ser ni på meditation?

Fair enough!

När jag väl har mediterat tycker jag faktiskt att det har hjälpt, gör det lättare att leva i nuet, slappna av, andas, få bättre kontroll på allt kaos i hjärnan, etc.

Problemet är ju att det är så jävla tråkigt, finns alltid andra saker jag mycket hellre gör så det blir inte att jag får in vanan att göra det varje dag. Jag är väl för odisciplinerad? Hur får ni andra in det i vardagen? Vill ni inte hellre göra annat?

Känner igen dendär bristen på motivation. Vill göra det dagligen men ibland missar jag några dagar. Grejen är dock att jag känner jättefort efter jag missat nån dags meditation blir det svårare att leva i nuet, massa grubbel dyker upp som jag antingen försöker förtränga eller rationalisera. Meditation hjälper mig att ACCEPTERA allt grubbel osv. Alla andra sätt att tackla problem i första hand än acceptans är för mig kontraproduktivt.

Sen så medans jag mediterar djupt finns det inget tillstånd jag hellre skulle befinna mig i. Inget betyder något, allt är som det är och total acceptans sköljer över mig. Att påminna mig själv om detta samt de övriga fördelarna med daglig meditation är vad som driver mig till att sätta mig ner 15 minuter om dagen och bara.... andas

Jo jag antar att påminna sig själv om de positiva effekterna är en viktig nyckel för att få sig själv att fortsätta med att meditera. Sen har jag också märkt att för att få in rutinen bara börja med ca 5 min och sedan succesivt öka, men har ändå svårt med disciplinen och faller ur det

För mig har det varit ett ovärderligt verktyg för att hantera eller i varje fall komma till sans med min generella ångest som plågat mig större delen av mitt liv. Hur illa än det varit har jag alltid kunnat sätta mig ner och bara koncentrera mig på andning och hållning och efter 10-15 minuter känns allt lite lättare.

På gott och ont har jag börjat käka lyrica vilket på ett mycket effektivt sätt tar bort mycket av min vardagliga problematik men har också märkt tills hur det bidragit till en "fuck it"-attityd som är allt annat än "mindful" har nästan helt tappat motivation och intresse för meditationen tyvärr. Förr var det en viktig vana för mig, nu i bästa fall något jag gör halvhjärtat en gång i veckan.

Har alltid haft någon slags "andlig" längtan som jag har haft svårt att kombinera med materalistiska filosofiska övertygelser och överföra i någon slags praktik, (zen) meditation är, eller kanske mer korrekt var, ett utlopp för denna längtan och stillade i varje fall flumm-tarmen något. Har lite svårt för fluffet kring zen och inte minst dom starkt hierarkiska sociala ordningarna om man ger sig in i den världen mer på allvar men känner också att det är det, för mig hitills, minst sämsta alternativet.

Ber om ursäkt för rantflummm, borde sluta knapra mediciner, ta AT:n som en zenkrigare och möta verkligheten.

Tror världen skulle vara en lite lite bättre plats om fler mediterade lite grann då och då.

Jag har de flesta bokstavskombinationer så för mig är det hopplöst tyvärr.

Inbillar mig att dom med flest bokstavskombinationer egentligen skulle gynnas mest av meditation men att dom också har det allra svårast att sätta sig ner och göra det. Vet egentligen inte om det har något sanningsvärde, mest en känsla jag har.

Kanske går att träna sig till om man ger sig fan på det.

Meditation är guld värt för folk som har ADHD. Jag tror även att de som har adhd eller liknande får ut mest av meditation (men det kan vara väldigt svårt att skapa en rutin för dessa personer).

Lil-baba: Vad är din syn på meditation och vad utövar du? Någon tradition?

Vilket härligt samtalsämne, Jag hoppar in och kan dela min erfarenhet och tipps!

Jag har mediterat i ca 2 år nu vilket har vart otroligt vad det har gjort med mitt liv.
Dok så blev allt så mycket djupare nu i sommars då jag gick en meditations kurs ^^

Meditation är inte bara sitta ner och meditera i ex minuter och tänka på ingenting.
Meditation är ett "tillstånd"
Det är detta tillståndet som Buddhister/hinduister försöker uppnå.
Det här tillståndet är när man släpper sina tankar och det är tyst uppe i huvudet, vilket är en otrolig känsla.
Allt bara försvinner och det är tyst. Du är så medveten på detta nu och inga tankar kommer även med öppna ögon.

Om någon skulle säga att jag kunde få tyst på mina tankar för några år sedan skulle jag vara så skeptisk och tro att det är bara BS. Jag hade så problem med mina tankar, dom gick i 100 km/h och kunde inte sluta tänka.
Jag var så mycket uppe i mina tankar och planerade varenda ord och mening i förväg uppe i skallen. Jag hade så svårt att bara lyssna på någon som pratade. Innan ens personen pratat klar så hade jag redan planerat vad jag skulle säga när den va klar.

Mina tankar gjorde mig galen, fick aldrig tyst på dom. Tillslut blev det bara för mycket och jag orkade inte med mina egna tankar, så jag sökte runt på nätet och ramlade in på mediation. Läste då att meditation handlar om att hitta "stillheten"
Kontaktade då en bekant som jag visste mediterade och frågade hur man börjar. Fick förslag på en app som jag prövade några veckor. När jag själv kände på "stillheten" så var jag fast!

Nu mediterar jag 1h-1,30 varje dag och inte missat en dag på mer en ett år

det hjälper mig vara mer medveten om mina tankar, spänningar genom dagen osv.
känner typ mer ro