Arton kvinnor anklagar Jean Claude Arnault för övergrepp. (namn tillagt /mod)

Det kan såklart vara justerat. Rydberg och Kandre går bort. Rydberg pga att hon skrev i en helt annan genre och Kandre för att hon varit död länge och inte kan ha lämnat sådana uppgifter till författaren. Här ska Stig Larsson fått sett ”Sannas” poesi och övertalat henne att skicka det till förlag. Tänkte ett tag att det kunde vara A** Jäderlu*d, som debuterade 1985, men det känns samtidigt helt osannolikt att det inte skulle varit ute redan eftersom hon är en så stor författare.

Hade övergivit den här tråden sedan länge då det mest blev dösnack mot slutet, och då vi nu med glädje har kunnat konstatera att SA gick segrande ur striden.

Kollade mest in nu för att se om någon vet vad Martina Montelius hävdade om Arnault? I detalj. Det var på East, tror jag. Nån som har artikeln och kan citera, eller ingick inte detaljerna där?


Var får du de "obestridliga faktan" från? Vem säger att det var Engdahl som ordnade till uppropet? EWB? Så här står det i "Klubben":

Vissa av vännerna bestämde sig för att skriva ett upprop efter Expressenartikeln. Ett försvar för Arnault och Forum. Horace Engdahl blev drivande i att samla in namnunderskrifter. En av Forums mångåriga assistenter minns att Arnault hade den hos sig på kontoret.
-Han visade mig den. Listan var signerad av akademiledamöter, konstutövare, akademiker. Han var väldigt stolt över den, och framförallt över att kända feminister hade skrivit under. Men som jag förstod det behövde den aldrig skickas någonstans.

Formuleringen om att Engdahl var drivande för att samla in underskrifter tyder snarare på att han inte var inblandad i författandet av själva texten, då man annars hade nämnt hans namn direkt när det var tal om "vissa av vännerna".

"kända feminister", förresten. Priceless. Jävla clowner.

Sen har det påpekats ofta nog, men tål att upprepas: det är fan inte Engdahls uppgift att yla hysteriskt över hans polares beteende. Det är kvinnorna själva som måste säga ifrån, alternativt deras "feministsystrar" som också hängde runt där. Som man har du inte mycket att säga om grisigt beteende så länge detta accepteras av de som är mottagare av det. Skriker tjejerna till när han tafsar på dem, ger honom en örfil och säger "vad fan gör du?!", ja, då kan man trycka upp honom mot väggen och säga att gör du om det där så vrider jag pungen av dig. Men det är rätt tydligt att det i princip aldrig hände. Arnaults beteende tolererades. Då är det i princip bara att ligga lågt. Och Engdahl hade förstås ingen koll på vad som hände bakom lyckta dörrar i Paris eller i diverse lägenheter i Stockholm.

Även DN och de andra tidningarna måste lyftas fram som stora syndare, på en helt annan nivå än SA, som inte har som uppgift att granska dylika saker:

Artikeln föll snabbt i glömska. Inga svenska medier skrev uppföljande artiklar. Inte en enda kultursida kommenterade avslöjandet. Inte ens Expressens.
Istället fortsatte Forums kvällar att recenseras med vördnad. I maj 1997 uttryckte Svenska Dagbladets kritiker att han inte kunde hitta tillräckligt stora ord för att beskriva en kväll som kretsade kring Tomas Tranströmer. Men på stolen snett framför honom hade det suttit "en flicka, kanske 18, i ljus tröja" och när hon mött poetens metaforer hade hon lett med "hela sig".

Så töntarna på DN och slaskpressen fortsatte att krypa i stoftet och suga Arnaults dolme, men ändå är det enligt dig Engdahl som borde rutit ifrån över något han inte ens kände till?

Plus om en tjej som Arnault ska ha förgripit sig på:

Emma kunde inte heller hitta artikeln. Det fanns inget Google. Inga sociala medier. När internet slog igenom blev Jean-Claude Arnaults namn en av hennes första sökningar, och hon upprepade den med jämna mellanrum. Ofta om nätterna. Men hon hittade aldrig några sådana uppgifter. Inte ens på Flashback.

Här kan man egentligen också tala om ett fallerande. Tråden om Jean-Claude Arnault skapades 2017, när den här skandalen slog igenom. Hade man suttit på feta rykten/vetskap om hans förehavanden före detta hade det varit ens samhälleliga plikt att gå in här på FB, starta en tråd och börja dela rykten. Ta bladet från munnen. Men ingen djävel gjorde det.


Svenska Akademien vann. Get over it. Du som kulturell människa borde dessutom glädjas åt det. Eller sitter du med outoftheblue, Wiman och pöbeln och bölar över att nobelpriset fortfarande delas ut, och det av SA, och inte av Pascalidou och "Vitterhets"akademien?

Carina Rydberg debuterade faktiskt med poesi i BLM 1985, och var 23 år då, liksom "Sanna". Jäderlund är äldre. Men Rydberg markerade väl stöd för Arnault i denna sak, om jag minns rätt.

Oj då, här var vi riktigt, riktigt arga i efterhand.
Jag bölade inte i januari när jag skrev det här inlägget och jag bölar inte idag heller.
Men jag tycker inte att man ska kunna sitta kvar i Svenska Akademien då man fortsätter försvara en polare som blivit dömd för våldtäkt, och som många andra kvinnor vittnat om att de blivit trakasserade av. Att ingen skrev om Arnault på Flashback före hösten 2017 är i och för sig intressant, han var verkligen ökänd i kulturvärlden långt före metoo. Men Flashback är inte heltäckande och alla ser det inte som världens mitt. Långt mindre ser alla de som sin plikt att skriva här.
Så, nej du. Din aggressiva svada känns lite som att du har för lite att göra och är lite.... långsint?

Du måste lära dig att tyda smileys. Här har du de jag använde:

De har alla (undantaget tårarna, men de var inte mina) ett budskap av glädje. Inte aggression. Aggression ser ut som följer:



Jag är alltså på jävligt gott humör, så den gubben gick inte Kimbo.

Men låt oss skippa förspelet och gå direkt på sexet:

Har du nån källa på att Engdahl författade uppropet?

Respekterar dig som skribent, så jag är egentligen lite besviken att du undvek vad du måste förstått var den centrala frågan, och skälet till att jag citerade dig. Jag tolkar alltså Gustavssons bok (det utdraget, har inte läst hela, så jag motbevisas gärna) som att det är osannolikt, eller åtminstone som att det något man inte vet.

EWB - som är närmast notoriskt otillförlitlig i denna angelägenhet - skrev:

Old boys network: våren 1997 initierade sekreterare II ett upprop för att fria Arnault från anklagelserna. På hösten valdes han in i Svenska Akademien.

Även "initierade" här är jag benägen att tolka som att det inte finns mycket till text från Engdahl att citera här.

Ältandet om Engdahl är perifert, och har redan gjorts nog. Därför enbart kort:


"Försvarar" är din term. Du vrider sakförhållandena så att de passar dig. Domen är som du vet mycket tveksam, och inget är "bevisat". Att Arnault är ett äckel är jag den första att betona, men det stör mig att varken tidningar eller någon annan klarat av att säga ett knyst, i princip, under alla de år den där jeppen härjat. Engdahl är långt ifrån att vara den som betett sig värst här. Samma gäller förstås för Danius, som vissa ville hylla som värsta hjältinnan. Utöver det är det en viktig princip (precis som med professorer med "tenure") att man just sitter på livstid, och inte ska bli utkickad ur SA för att man vägrar böja sig efter mediadomstolarna.


Poängen kvarstår: varför öppnade ingen käften? Wiman? DN? Danius? Alla bara visslade och låtsades som inget hade hänt. Sen som Gustavsson påpekar är Flashback ett plejs där man skriver sånt där. Det är din plikt att tala ut om du blivit utsatt för något, en plikt mot alla de andra som kan råka illa ut för att du är för feg för att ta bladet från munnen.


Min "svada" innehöll jävligt mycket matnyttigt, vilket ni inte varit bortskämda med i tråden på senare tid, så försök inte. Hade du förresten nåt på Montelius, eller?

Jag har ingen källa på att Engdahl författade uppropet. Matilda Gustavsson är för övrigt ganska knapphändig i sin information om vem som formulerade det (det skriver hon inte alls) och vilka som skrev under det. På rak arm kan jag bara komma på att Ebba Witt-Brattström och Horace Engdahl nämnts som undertecknare.
Jag tycker att uppropet i sig är blamerande, inte minst för Ebba Witt-Brattström själv. Hon har inga ursäkter för att ha skrivit under det. Till skillnad från en del andra menar jag att hennes ansvar snarast var större än Horace Engdahls, eftersom hon var proffsfeminist.
Man lyckades tysta ner Expressens artikel och kvinnorna som hade blivit sextrakasserade (jag ifrågasätter alltså inte en sekund att de faktiskt blivit trakasserade, Arnault var ökänd för den saken).

Det centrala är att det var Horace Engdahl som var mest aktiv för insamlandet av namnunderskrifter.
Även nu långt senare har han försvarat Arnault (det är verkligen ingen förvrängning från min sida). Bland annat i en intervju i utrikisk media - jag orkar inte leta reda på artikeln nu men han gick mycket långt i sin attack mot det svenska rättssystemet. Jag anser alltså inte att domen är tveksam, men det hör egentligen inte hit. Någon som sitter i Akademien och angriper rättsapparaten för att försvara en kompis borde självklart ha gått avgå. Men han sitter där han sitter och det är inget jag bölar över.

Vem är "man"? Engdahl, eller de som författade uppropet? Enligt Gustavsson användes alltså det där upproret aldrig. Det tycks snarast vara tidningarna själva som inte lyckades följa upp skiten. Eller vad skulle Engdahl och Co gjort för att tysta dem? Att de hade lyckats med det med ett upprop är knappast troligt.



Hävdar nån, ja. Engdahl själv säger sig väl bara ha ett vagt minne av den där grejen.

Som i nästan allt annat med den här affären famlar man otroligt mycket i mörker. Vi vet fan knappt ett skit av vad som verkligen hänt. Att Arnault ballat ur rejält, ja det kan vi säga oss veta, men utöver det, vem som försvarat vem när det begav sig: oerhört många skuggor här.


Antar att det är detta du pratar om:

Akademiledamoten Horace Engdahl kommenterar nu domen i en intervju med den brittiska tidskriften The Times Literary Supplement.
– Jag är förvånad över att en man kan hamna i fängelse utan att väsentliga bevis om hans skuld presenteras under rättegången. Det är farliga tider vi lever i, säger Engdahl till tidskriften.

Har ärligt talat rätt svårt att se att detta är att gå "mycket långt i sin attack mot det svenska rättssystemet". Några väsentliga bevis presenterades ju inte heller, så han har ju rätt i sak. Han förklarar det egentligen rätt väl på annat ställe:

Horace Engdahl försvarar den våldtäktsdömda kulturprofilen Jean-Claude Arnault.
Svenska Akademien-ledamoten tycker alla som studerat fallet ska göra sin egen bedömning.
– Intellektuella har nästan en skyldighet att bilda sin egen uppfattning och att inte nödvändigtvis följa med i den bedömning som samhället gör, säger han i podcasten ”Schulman show”.

Observera ordvalet "försvara" här: högst tveksamt om det är ett försvar att säga att man bör bilda sin egen uppfattning.

Men jag orkar inte älta Engdahl en gång till. Tills nån har rotat fram det där famösa uppropet finns det inte mycket att säga just på den punkten. Om Arnault säger jag i princip good riddance, men utöver det var DNs häxjakt mot SA och Engdahl en ytterst osmaklig historia.

Kan du förklara det där igen varför man skall avgå t ex från SA för att man har fel åsikter i en fråga, är skarp kritisk mot det svenska rättssystemet eller ens försvarar en kompis man möjligen anser oskyldigt dömd?

Det är ju centralt i mycket av dagens att folk skall krävas avgå för att de har fel åsikt om ditten eller datten där man måste ha politiskt korrekta uppfattningar i vissa frågor.

Men är det något slags värdegrundsfråga här att man inte får vara kritisk mot enskilda domar eller svenskt rättsystem, menar du?

Horace Engdahl har en maktposition i svensk kulturvärld. Enskilda författare eller privatpersoner har förstås all rätt att tycka vad de vill och även uttrycka stöd för en kompis, även om de då givetvis får svar på tal och knappast kan anses särskilt objektiva.
Men när Horace Engdahl uttalar sig - i stället för att helt enkelt hålla tyst - så är det ytterligare ett försök att sopa oegentligheter under mattan och bagatellisera det många kvinnor blivit utsatta för. Det är ett slags påtryckning det handlar om. Det är oförsvarligt.
Det hade varit samma sak om en högt uppsatt chef i vilket företag som helst hade fortsatt att försvara en medarbetare som blivit dömd för ett brott. Kanske ännu värre om det hade varit en statlig myndighet, och Akademien innehar något slags halvt officiell position som kulturmyndighet.

Vad gör Horace och Arnault nuförtiden?

Finns det nån FUP?