Utfall när hunden ska kopplas

Hej.
Har ett problem med vår schäfferhane på 16 månader vi hade behövt hjälp med.
När det kommer till att ta på honom koppel inför tex promenader är det i dagsläget bara husse som kan koppla honom. På matte gör han utfall och biter när hon försöker närma sig med kopplet. Även andra personer i vår bekantskapskrets har försökt men backar då hunden morrar. När vi fick honom vid 6 månader var det inga problem utan det är något som eskalerat senaste månaderna. Om hunden kopplas när han sitter i sin bur i bilen är det aldrig några problem.
Snälla vad ska vi göra?

Kan du/andra vare med när husse kopplar så kan ni ju smyga in det. Husse håller i halsbandet/haken och du i ändan på kopplet.
Ge beröm och ev godis om hunden inte morrar osv. Öka sedan din delaktighet osv tills det är du som kopplar.

Har testat vid något tillfälle. Hunden gör ansatts att bita men fullföljer inte på samma sätt. Men kan absolut vara värt att träna mer på detta sätt. Tack 🙂

Här finns det massvis med olika tekniker och saker man kan testa.

Hunden kanske är osäker och känner sig otrygg så bryt mönstret och lek med honom istället och muta med godis så att hunden slappnar av.

Testa trä på halsbandet utanför förväntningen att gå ut. T.ex när ni ligger och myser i soffan, beröm med godis/lek eller annat skoj.

Håll halsbandet och håll en godis i mitten av halsbandet så att han naturligt kommer närmare halsbandet, efter varje gång håll godiset längre och längre bort så att han måste sträcka sig längre och längre igenom halsbandet för att få tag på godiset.

Ha roligt och ge mycket beröm så att han känner sig tryggare med dig.

Jag bruka tänka så här när det uppstår ett problem, omvänd problemet till nåt bra. Gör det till ett träningsmoment, ha tålamod och framförallt ha kul!

Låter som att hunden förknippar kopplingen med något obehagligt eller hotfullt.

Lutar du dig över hunden när du sätter på kopplet? Det uppfattar hundar ofta som en hotfull situation. I så fall kan man alltid testa att sätta sig på huk intill hunden och försöka koppla den.

Annars förknippa kopplingen med något roligt. Typ att hunden får leka/träna/godis och att ni då kopplar hunden när den är glad och har roligt, så blir det förknippat med något roligt snarare än något olustigt, som den verkar uppleva det nu.

Kanske överlag försöka bygga en bättre relation till hunden. Det låter som att den är något av en enmanshund, kanske för att mestadels husse tränat, skött och promenerat honom och att han därför är misstänksam mot alla andra. Kan vara bra att låta hunden träffa fler människor och att de människorna är glada och snälla mot hunden istället för rädda. Hunden lär inte bitas även om den morrar, låt folk sitta på huk och mata hunden med lite godis på hundens eget initiativ så brukar de vara bästisar sen.

Det läser inte direkt problemet med att han inte gillar bli kopplad, men matte kan prova att bära med sig kopplet titt som tätt när hon inte skall koppla hunden.

Kanske inget roligt svar men för mig låter det som en problemhund, dessutom ett ganska allvarligt problem, en stor schäferhanne som morrar, och dessutom biter, mot matte. Njae, inte bra, han kommer att fortsätta trassla så det elaka rådet är att ta bort hunden, han mår inte bra, och det kommer inte ni heller göra under 10-11 år till.

Har provat lite olika sätt att koppla honom på. Stående, sittande på golv,soffa och stol. Men alltid med samma resultat tyvärr.
Husse är den som haft huvudansvaret på de 3 kurserna vi gått på brukshundsklubben. Mest för att matte är rädd för att inte orka hålla honom om han vill på annat håll. Utöver vid kurstillfällena (1 kväll/vecka) är det jag som promenerat och lagt klart mest tid på hunden. Ändå är det husse som han lyssnar bäst på.

Ett par personer i vår omgivning som iallafall vi anser har bra koll på hundar har oberoende av varandra sagt att hunden är omogen och osäker. Har varit instruktörer, fodervärdskonsulent och ägaren till pensionatet vi lämnar honom till emellanåt.
Försöker låta honom träffa och leka med andra hundar. Men upplever det som att han leker bäst med andra schäfrar då de ofta leker på ett speciellt sätt. Men jobbar som sagt på att försöka få till fler hundträffar.

Jag är medveten om att det är ett stort problem. Men då det endast är i dessa tillfällen och ganska nytt beteende är jag beredd på att iaf försöka jobba på det.
Dessutom har han aldrig bitit hårt så att det går hål eller liknande utan mer markerar. Aldrig skadat någon.

det här låter inte så bra

hunden morrar/biter mot din tjej och bekanta när dom försöker ta på kopplet och dom backar undan, vilket är förståeligt för dom flesta. MEN!!! hunden har ju nu lärt sig att han bestämmer över dom. han vet hur han får sin vilja igenom. dåligt beteende som morrande och bitande ska fanimej inte försöka belönas med att hålla nån godisbit genom halsbandet som någon föreslog, hunden ska inte ha någon som helst belöning för att den INTE morrar/biter. det ska va ett naturligt beteende.

Detta är ett maktspel mellan din tjej och en hormonstinn tonnårshund. En fråga om rang, vem som bestämmer.
jag har haft jakthundar i hela mitt liv, vissa trevligare än andra. Oftast ett resultat av oppfostran.
En av mina nuvarande hundar tog jag över i 3 års ålder. det första han gjorde när han kom till mig, förutom att visa sin rang för mina andra hundar, var att lägga sig o soffan, vilket jag avskyr.
När jag beordrade honom därifrån morrade han åt mig, jag tog ett stadigt grepp runt nackskinnet och andra handen över bröstet på hunden och slet ner honom rätt bryskt på golvet på rygg, alltså i en undergiven position. han fortsatte och morrar, jag morrade ännu högre samtidigt som jag fortfarande höll fast honom i samma position. tillslut förstod han att jag bestämde och inte han, sen den dagen har han varken legat i soffan, morrar, försökt ta mat utan ett varsågod osv osv...

jag förespråkar absolut inte att man ska ge hunden stryk, men man ska va hård, konsekvent och kärleksfull för hunden är ett flockdjur och vill ha eller vill va ledare. de sistnämnda leder ofta till grisigt odrägliga jävlar likt dom här förbannade golvmopparna som ska sova i sängarna å bita å skäller å lever om.

Rang existerar inte mellan olika raser och en hund försöker inte ta rollen som alfa.

TS hund är osäker och du tycker en nacksving är i sin ordning så att hunden blir ännu mer osäker på människan?

Man belönar inte för att hunden "inte morrar" utan du ger godis och leker för att skapa en bättre och tryggare relation så att hunden inte blir lika osäker.

Jag tror på att försöka skapa en starkare relation mellan hund och matte, hantera hunden oftare och träna och leka och gosa och berömma den mer.

MissMD kom med en del bra förslag som avdramatiserar kopplingen, jag tycker det låter som att det kanske blir en lite spänd situation just då för att matte är rädd och hunden vant sig vid det.

Det kanske är något annat som hunden förknippar kopplingen med, den kanske får ont för att den går på ett visst sätt med matte eller matte håller i hunden på ett visst sätt? Har ni sele eller halsband?