Citat:
Ursprungligen postat av
urverksapelsin
Finns massor med exempel
Hela Sven Wernströms produktion
KPMLr på sjuttiotalet
Fem års straffarbetsläger i Sovjet
Koncentrationsläger på Kuba (till de slängdes ut till USA)
Arbetaren femtiotal Keijne och Hajby affärerna
Kommunistiska partier på trettiotalet - som antinazistiskt argument
Homohat var självklar i ALL vänster fram till sjuttiotalet. Och har aldrig försvunnit..... Och kan bli mainstream i vänstern igen när som helst.
Kommunisterna har givetvis aldrig förespråkat gay-rights. Allt annat är en efterhandskonstruktion.Manliga homosexuella ansågs vara "kvinno-hatare", "dekadent överklass", t.om "fascister" (Nazister).
Marx och Engels var uttalade homofober.
Många pekar på att kommunisterna "legaliserade" homosexualitet i Sovjetunionen. Detta är dock högst halv-sanning. Denna lag avskaffades bara i den ryska europeiska"delen av Sovjetunionen, pga homosexualitet & bisexualitet hade blivit så gott som accepterad och normaliserat i
Tsar-Ryssland.
Katarina den stora, Ivan den förskräcklige, Tjajkovski mfl mfl. var LBTQ och det var aldrig nån stor grej. Homosexualitet var även utbrett i den ortodoxa kyrkan (precis som inom den katolska).
Rysk homofobi är i verkligheten ett fenomen först 30-talet och framåt och med Gulags utbredning och skapande av den manliga ryska fängelse-kulturen (som enligt macho-logiken delades up i dominanta och passiva; varav endast de senare ansågs vara bögar, "blå"...)
Det är ingen slump att kommunisterna från 20/30-talet t.o.m betraktade manlig homosexualitet som en "fascistisk perversion". En tidig gay-pionjär var nationalsocialisten Ernst Röhm. Hans homosexualitet användes flitigt i propagandan av tyska marxister , vilket gjorde att Hitler slutligen vände sig emot sin gamle vapendragare och homosexuella i allmänhet..