Vad är er utopi?

Har hoppat runt lite här på flashback ikväll och jag tillhör ju den sidan av folket som är lite trött på er nationalister/nazister, för jag förstår er verkligen inte. Tråd efter tråd handlar om "hur man bör rädda Sverige" och "hur Sverige har gått under" osv, och jag SER verkligen inte er verklighet. Samtidigt tycker jag att era lösningar på allt ser så skrämmande ut; Det handlar ofta om att tysta alla kvinnor igen, att ta bort allt och alla som inte tillhör "äkta" svensk kultur, att bara tillåta en typ av relationer (heterosexuella) osv osv... Det låter bara så jävla mörkt, hårt och deppigt. Till vilken vinning? Vem skulle må bra i er vision?

I min verklighet är Sverige världens bästa land och har också ofta hamnat i topp 5 i alla möjliga undersökningar. Jag har alla slags människor omkring mig i min vardag, och folk lever i alla slags relationskonstellationer och har olika läggningar/ursprung osv utan att det är några som helst problem. Alla lever jävligt hyffsade liv, har jobb, pengar, billig sjukvård, osv. Kan verkligen inte klaga på något.

I min värld så har nationsgränser ingen betydelse just för att det är påhittade koncept och de allra flesta länder är bara hundratalet år gamla. Genetiskt/evolutionärt har det alltså noll betydelse. Historia är väl kul men har inte direkt någon betydelse för våra vardagsliv. Traditioner har ingen större betydelse för mig, livet går inte under om jag skippar julen eller hoppa grodorna eller vad nu äkta svenskt tradition är. Jag har mina egna små "traditioner" men jag hänger inte upp mitt liv på dem heller.

I min värld är utveckling att bli av med den där jävla världshungersnöden, att bota sjukdomar, att utbilda bort religionen, och att utbilda mer i allmänhet, att utveckla ren miljövänlig energi. Jag vill ha riktig utveckling, baserad på vetenskap; Inte hänga upp mig på påhittade koncept som "nationer", "religioner", "kulturer" osv. De har inget större egenvärde.

Jag tror också att Sverige på riktigt kan visa vägen för resten av världen. Så bra som vi har det här kan man bara få när man är ett sekulärt, humanistiskt och tolerant land.

Förlåt, men när jag ser ert sätt att beskriva världen låter det som om ni befinner i world of warcraft eller liknande. Det är alliance som måste besegra orcherna och det är machokultur och ni vadar runt i gegga och det är hårt och macho alltihop. Jag ser verkligen inte er verklighet. Och jag fattar inte vad ert mål är, för det verkar inte handla om att alla ska ha det så bra som möjligt heller. Har någon lust att utveckla? Och beskriv gärna betydelsen av nationen som koncept, vad meningen är?

Tack på förhand.

En utopi är en ouppnåelig drömbild av ett samhälle som aldrig riktigt har lyckats genom historien. Samhällen med återhållsam invandringspolitik och någorlunda homogena befolkningar har lyckats ett otaligt gånger. Det är snarare ert drömsamhälle om en värld utan gränser, där folk av alla etniciteter detta till trots kommer överens, som är en utopi. Folk som har växt ifrån de liberala illusionerna förstår att världen behöver skyddade samfund till varje befolkning för att undvika undanträngningar.

Du låter för övrigt som en riktig nihilist som inte tycks se något värde i existens hos någonting, allra mest när du hyllar Sveriges politik och hävdar att den borde vara ett föredöme för övriga världen. Vår regering hatar uppenbart svenskar och andra européer. Istället för att uppmuntra oss till högre fortplantning (som vilken stat som helst som bryr sig om sin befolkning skulle göra) bedriver de ivrigt ett demografiskt folkutbyte mot oss och kallar alla som på minsta sätt opponerar mot sig detta för "rasister".

Inget kan vara så missvisande som "undersökningar". Vad sa undersökningarna om presidentvalet i USA 2017? Jo, att Hillary Clinton skulle vinna med en jordskredsseger. Med facit i hand vet vi att dessa undersökningar var skit värda och speglade en felaktig verklighet. Ställ frågor till dina undersökningar; till vilka vänder de sig till? Rika, fattiga? Familjer, ensamstående? Du talar utifrån ett väldigt egocentriskt perspektiv vilket kan hämma en större helhetsanalys om samhället. Du kanske inte känner förortsgrabbbarna som ligger på gatorna med skotthål i magen eller om pensionärer som inte har råd med att köpa sig en varm vinterjacka, men de existerar ändå, utanför ditt till synes bekväma och privilegierade liv.


Återigen talar du utifrån ett egoistisk och nonchalant perspektiv. Varför flyttar du inte till Somalia eller Afghanistan? Jo, för de har inte de privilegier som du sitter på idag. Ser du skillnader mellan Sverige och dessa länder ser du nationsskillnader och kulturskillnader. De har inte gratis sjukvård, inte ens nära vår sociala trygghet. De är inte i närheten av vår sekularisering. Det är tack vare vår historia, våra förfäder och detta land (med nationsgränser), som du sitter i din stol med alla dina rättigheter och privilegier. Du negerar detta, vilket är sorgligt.


Att fostras i en viss nation lämnar dig en skyldighet att föra vidare arvet av vad de tidigare generationerna skapat. Föra vidare utvecklingen och göra det med stolthet, helt enkelt. Det handlar inte om att Sverige är bättre än andra länder i allt, utan att det finns en kärlek som i första hand går till fosterlandet och dess värden. Vad är det för fel med detta, egentligen? Och dra för all del inte "nationalism har lett till krig och förföljelse"-kortet, för det håller inte. Krig och katastrofer skapas under fler omständigheter än kärleken till den egna nationen.

Du tillför debatten en värdig kritik, och jag försöker nyansera detta med min kritik. Som sagt, om du inte kan tänka dig att bo och leva i Afrika eller andra världsdelar än Sverige så finns det ett värde i denna nation som du missar att se, om man läser ditt inlägg. Kulturer är inte påhittade koncept, som du antyder. De finns på riktigt, och det är denna verklighet som nationalister vill poängtera och därmed bevara nationernas värde.

Exakt. Vi västerlänningar hade inte turen att vår välfärd råkade växa upp här ur tomma intet medan andra inte hade den turen, och att vi därmed har en skuld att dela med oss av den till andra. Ännu mindre har vi den tack vare att det årligen väller in tusentals socialfall från tredje världen. Vi har snarare vår välfärd tack vare att vi har tagit ansvar, vår kapacitet att samarbeta sinsenellan och framför allt för att vi (åtminstone förr) har haft långsiktiga pliktkänslor. Utan nationsgränser hade hela världen varit en enda stor bananrepublik utan enhälliga moraler och seder. Med en vänsterregering vid makten är det dock det här bara en tidsfråga eftersom de har en tendens att ställa till det.

Utopier är sånt som vänstern sysslar med och det är just en sådan utopi som är på väg att gå i kras nu. TS måste ha huvudet uppstoppat i röven för att inte se hur det ”mångkulturella lyckoriket” är på väg att spricka i alla sömmar. Politikernas löften ligger alltid i framtiden, ”vi ska bara satsa mer pengar på integrationsåtgärder, sen kommer det att fungera”. Men så blir det givetvis inte. Mångkulturella statsbildningar har aldrig fungerat. När kreditfesten nu snart är slut och bank-och fastighetskris inleds så blir uppvaknandet för svensken brutalt.

Måste peka ut det löjliga påstående att man vill "tysta kvinnor igen" när det finns så många kvinnliga talare och skribenter! Rätt uppenbart att TS har aldrig hört talas om Vera Oredsson eller Paulina Forslund, kikat på en demonstrationståg och sett att det finns kvinnor med, eller bara kikat på alternativa medier, forum... Ja, vi finns överallt. Enda inofficiella kravet är att vara vettig och ha något att bidra med - vilket är grundkravet i alla sammanhang.

Dessutom, jag strävar inte efter en utopi. Jag tror mig inte kunna strida mot den mänskliga naturen som många idag tro sig kunna göra med att förneka kön, raser - ja, även att människan kan se skillnad på mitt och ditt, exempelvis gällande land och folk. Men jag vet att norden har varit homogen förr, att samhället har varit bättre, att sjukvården har fungerat med en förlossningsvård även i de mindre orterna, en tid där vi litade på varandra och la grunden för Sverige som vi ser idag. Det är ingen utopi, det var vad som fanns förr. Och även om saker och ting är annorlunda idag och kommer vara det även i framtiden, så tror jag på nordbons inre kraft att åter bygga ett starkt norden.

Utopi = No place.

Det existerar alltså inte, bara i idévärlden.

Tyckte TS ställde en intressant fråga! Att TS missade några detaljer som ni reagerade på och rättade till är föreståeligt, men jag är också nyfiken på originalfrågan. Hur ser samhället ni vill bo i ut? Nån vision måste väl finnas, även om ni väljer att kalla den något annat än utopi.

Artikeln nedan kan väl tjäna som en fingervisning rörande visioner.

https://www.nordfront.se/nationalsoc...isk-vision.smr

Tack för ett rakt svar! Jag ska läsa igenom det.

Edit: Aha, så nationalsocialism är nån slags low tech-kommunism fast med bara vita människor? Jag köper det inte alls, men då vet jag vad målet är iaf, återigen tack för länken!

”Low-tech kommunism”? Då har du nog missuppfattat. Men det var väl kanske det du ville göra.

Nej, nationalsocialismen kan lika gärna sätta ett annat folks fortlevnad och integritet i fokus, beroende på av vilket folk och var i världen ideologin praktiseras. Det enda de olika formerna har gemensamt är egentligen traditioner och familjevärden. Kommunismen, som däremot är en internationell och subversiv ideologi, är däremot likadan var än i världen den praktiseras. Det är ständigt människor av europeisk börd som ska tryckas ner och utomeuropéer som ska ha alla förmåner, vilket av dessa folk som än var först på plats. I Sydafrika mördades exempelvis vita boer under Mandelas regering, ett folkmord som har hyllats av kommunister världen över, och i Europa gör kommunisterna intensiv propaganda om hur "rasistiska" européer är för att de inte vill bli en minoritet i sina länder via medel av utomeuropeisk massinvandring. Så hur i hela världen ploppade "kommunism" in i ditt huvud när du läste på om nationalsocialism?