Citat:
"Brist" är ett vagt begrepp som folk har svårt att definiera.Jag känner att det är för mycket som "klumpats" in under ingenjör. Var nånstans är det brist?
Såg t ex denna artikel idag och tänkte genast på denna tråden:
https://computersweden.idg.se/2.2683...ransch-it-jobb
En känsla jag har är att utbildningarna är långsamma på att ställa om och faktiskt inte manglar ut det som arbetsmarknaden efterfrågar. (Det som kommer ut är breda teoretiker med chefs-/ledarambitioner, det som behövs är nischade 'doeers').
Ett annat problem är att många ingenjörer inte har för avsikt att bli utvecklare.
Ett tredje problem är att dessa tjänster oftast är relativt oattraktiva, och längst ner i kedjan.
Kan ta ett snabbt exempel ur mitt eget arbetsliv via en person jag känner:
Hen:s arbetsgivare sökte en teknisk chef / lead developer: Över 300 ansökningar. Tjänsten tillsatt på typ 2 veckor.
Dom sökte även 3 programmerare som ska utöka gruppen som denne chef sitter i, dom har fortfarande efter månader inte tillsatt någon av dom 3 tjänsterna.
Min egen teori efter runt 15 år i branschen och efter att ha lyssnat på alla vänner/alumner/kollegor:
Från arbetstagarnas håll så låter det istället att det är brist på välbetalda kvalificerade positioner. "Alla" vill uppåt i hierarkin. Väldigt många av dessa är kodare. Klart som fan att det blir en horribel brist på kodare när många bara ser det som ett instegsjobb för att sedan kötta uppåt.
I min mening upplever "branschen" en brist eftersom att folket som utbildas, inte utbildas och har förväntningar mot det som behövs.
Några fler "snabba" som är MINA erfarenheter, oklart hur väl dom mappar generellt på branschen:
* Många duktiga kodare ledsnar tillslut, eller toppar lön, och går därför vidare att bli nån form av trötta projektledare/chefer = duktig kompetens försvinner bort från "golvet". Samtidigt går "projekten" och "personalvården" åt helvete efter som det ofta inte alls är rätt person på rätt plats utav rätt skäl.
* Stor personalomsättning, snabba deadlines ger dålig kvalité => stor teknisk skuld på många ställen. Folk ledsnar på soppan och går vidare. Moment 22.
* Där jag sitter idag (Som konsult
) är skiten drivet så ner i avgrunden att ungefär 70% handlar om att släcka bränder och rädda upp problem. Fastanställda ledsnar ur, slutar -> mer konsulter. "Branschen" och företagen klagar väldigt mycket, men det är deras egna soppa som gör att folk inte direkt är sugna att jobba kvar.
* På många ställen (dock inte överallt såklart) så är inte direkt kodare nått statusjobb längre. Hör många som kallar sig "kodslav" / "kodapa" och att dom själva jobbar i "kolgruvan" eller "saltgruvan". Många gör allt dom kan för att komma upp sig i hierarkin. Klart som fan det blir brist på folk då.
Såg t ex denna artikel idag och tänkte genast på denna tråden:
https://computersweden.idg.se/2.2683...ransch-it-jobb
En känsla jag har är att utbildningarna är långsamma på att ställa om och faktiskt inte manglar ut det som arbetsmarknaden efterfrågar. (Det som kommer ut är breda teoretiker med chefs-/ledarambitioner, det som behövs är nischade 'doeers').
Ett annat problem är att många ingenjörer inte har för avsikt att bli utvecklare.
Ett tredje problem är att dessa tjänster oftast är relativt oattraktiva, och längst ner i kedjan.
Kan ta ett snabbt exempel ur mitt eget arbetsliv via en person jag känner:
Hen:s arbetsgivare sökte en teknisk chef / lead developer: Över 300 ansökningar. Tjänsten tillsatt på typ 2 veckor.
Dom sökte även 3 programmerare som ska utöka gruppen som denne chef sitter i, dom har fortfarande efter månader inte tillsatt någon av dom 3 tjänsterna.
Min egen teori efter runt 15 år i branschen och efter att ha lyssnat på alla vänner/alumner/kollegor:
Från arbetstagarnas håll så låter det istället att det är brist på välbetalda kvalificerade positioner. "Alla" vill uppåt i hierarkin. Väldigt många av dessa är kodare. Klart som fan att det blir en horribel brist på kodare när många bara ser det som ett instegsjobb för att sedan kötta uppåt.
I min mening upplever "branschen" en brist eftersom att folket som utbildas, inte utbildas och har förväntningar mot det som behövs.
Några fler "snabba" som är MINA erfarenheter, oklart hur väl dom mappar generellt på branschen:
* Många duktiga kodare ledsnar tillslut, eller toppar lön, och går därför vidare att bli nån form av trötta projektledare/chefer = duktig kompetens försvinner bort från "golvet". Samtidigt går "projekten" och "personalvården" åt helvete efter som det ofta inte alls är rätt person på rätt plats utav rätt skäl.
* Stor personalomsättning, snabba deadlines ger dålig kvalité => stor teknisk skuld på många ställen. Folk ledsnar på soppan och går vidare. Moment 22.
* Där jag sitter idag (Som konsult
) är skiten drivet så ner i avgrunden att ungefär 70% handlar om att släcka bränder och rädda upp problem. Fastanställda ledsnar ur, slutar -> mer konsulter. "Branschen" och företagen klagar väldigt mycket, men det är deras egna soppa som gör att folk inte direkt är sugna att jobba kvar.* På många ställen (dock inte överallt såklart) så är inte direkt kodare nått statusjobb längre. Hör många som kallar sig "kodslav" / "kodapa" och att dom själva jobbar i "kolgruvan" eller "saltgruvan". Många gör allt dom kan för att komma upp sig i hierarkin. Klart som fan det blir brist på folk då.
Låt oss i stället säga att civ ing har låg arbetslöshet. Och att en del arbetsgivare rekryterar utomlands för att klara sin egen efterfrågan.
Dvs vi skulle i Sverige kunna utbilda fler.
Dock kan vi se att genomsläppet på vår civ ing utbildningar är bara ca 50%. Vår inrikes rekryteringsbas räcker antagligen inte för att "producera" fler civ ing.
Alternativ kan man säga att om vi skall låta efterfrågan och inrikes tillgång matcha så behöver vårt näringsliv bli mindre högteknologiskt. (Företag som anställer civ ing för lämna landet).
Som det är nu får vi lov att importera duglig arbetskraft. Och det är lite svårt att se någon ändring på det under överskådlig tid. (Även SD har gjort omvändelse efter att ha konfronterats med verkligheten och förordar nu underlättad arbetskraftsinvandring liksom Alliansen gjort).
Programmerare är ett vanligt jobb, och det är riktigt att det är high tech industrins blue collar jobb. Men det behöver inte vara dåligt för det.
Många nyexade ser en snabb karriär framför sig. Självförtroendet är stort. Det dom inte vet är att linjechef, projektledare, teknikledare mm ställer krav som dom inte kommer att uppfylla. Dom är lite förblindade av statusjakt.
De frågor som linjechefer jobbar med är ganska väsensskilda från det som utvecklare/testare mm jobbar med. Ska man går från kodare till linjechef är det ett ganska stort steg som i stort sett ingen tar. Man måste ha visat någon slags duglighet för de frågor som linjechefer tar. Och även göra troligt att man kan leverera. Det är ganska få kodare som matchar detta.
Samma visa med projektledare även om de kan sägas stå närmare utveckling/testnings-jobbet. Men för att kunna fungera i en sådan roll behöver man förstå vad projektet skall leverera. Och allt jobb som ska göras. Hur sk man annars kunna leverera. Och detta kräver år av erfarenhet.
Det här brukar komma som insikter med åren. Och stöddigheten avklinga.
Jag tycker det är tråkigt att folk ser sig som "kodapor". Att kunna införa ny funktionalitet och få det rätt på ett effektivt sätt borde man kunna känna stolthet för. Fast det är klart, de som kallar sig kodapor kanske inte lever upp till det.
Lönemässigt ser jag inga stora skillnader mellan t ex en projektledare och en kodare av samma årgång. För att det ska bli nämnvärd skillnad måste ansvaret i kronor öka drastiskt.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
