Andres Lokko spyr över Morrisseys nya album: "SD-rock!"

Ha, ha, ha, eh eh hö,hö, åhh, åh, ha ha.... ja, jag kan fan i mig inte sluta skratta åt Andres Lokko:s infantial ruelse och ilska.
I en förhållandevis lång artikel spyr han galla och besvikelse om vart annat över att den så tidigare aktade (för att han var vänster, feminist, osv förstås) artisten nu svängt till "högerextrema" åsikter.
Så, och... ?
Jag vet att det flesta artister, som uttalar sig offentligt om sina politiska åsikter, är vänster. Jag kan ändå njuta av deras Konst, Musik, Skådespel eller what ever deras talanger består av. Man skulle ju kunna tycka att om en yrkesman (som lever på att kritisera andras talanger) levererar en recension av en musikers alster så skulle musiken bedömas och inget annat. Men nej, nej, nej.
Det skiter Andres Lokko (Poco) i. Han gnyr, gnäller, boffar som en gammal kärring över allt annat. I herr Loco-poco:s musikrecension finner jag inte inte ett endaste ord om vad han tycker om musiken.

Din pajas, ha haha, hö, hö, hö.... njuter av det... Man blir ju jättesugen nu på att lyssna hur Morrissey låter idag, tack för det Andres https://www.svd.se/popmusik-som-jimm...mmer-att-alska

Artikeln är bakom en betalvägg. Vad exakt är högerextremt med Morrisseys nya album?¨


Ja framgår verkligen inte, vilken journalistik... De närmsta han kommer är att påpeka att någon tröja han säljer är inspirerad av en förintelseförnekares verk... Och att folk bär t-shirts för att vissa att de inte gillar Morrissey längre.

Klent.

Här, en kopia https://cdn.pbrd.co/images/GTWxUxS.png

Det framgår inte, bara att Andres Lokko tycker det.

Det nämer Lokko aldrig i sin text, utan konstaterar endast "Att det är det första så gott som renodlade högerextremistiska konceptalbumet av en artist på den här nivån gör det smått omöjligt att se förbi ambitionen och lyriken." och "Men det är lika fascinerande som det är verkligt skrämmande att det liksom gick att komponera popmusik som Nigel Farage och Jimmie Åkesson kommer att älska. Och att det visade sig vara just Morrissey som frivilligt anmälde sig till detta sjävmordsuppdrag."



Ganska konstig text faktiskt, han skriver massa om hur vidrigt albumet är och refererar både till Hanif Bali, SD, Timbro och Nigel Farage - men han skriver aldrig varför albumet är så "högerextremt".

Ja att detta går i tryck är ju fan skam. Om "ambitionen och lyriken" inte går att förbise borde den kanske nämnas. Men klart mer relevant hur många t-shirts han har sett på sista

Låt från nya skivan.
Morrissey - I Wish You Lonely
https://www.youtube.com/watch?v=S0tJ0rc3zKY

Det Lokko skriver handlar väl mer om Morrisseys politiska åsikter än texten på skivan?

Ja, jag undrar också vad det är som är "högerextremt", man fick ju inga som helst exempel på vad det handlar om. Är omslaget fyllt utav koncentrationslägerbilder eller något ifrån Hitlers privata fotoalbum? Sjunger han covers på Die Fahne Hoch och Die Landpartie? Eller går han all in och gör rena Skrewdriverlåtar? Han drar ju trots allt en svag parallell till det sistnämnda bandet, så...

Eller är Morissey helt enkelt kritisk mot mångkulturen, SJW-hennar och globalisterna?


Kollade på videon, och jag kunde i texten hitta exakt 0st åsikter eller uttalanden särskilt åt höger. Snarare vänster, då han indirekt kritiserar monarkin, oligarler, head of state osv.

Sista versen är väl den som är lite politisk - men var fan den skulle barka på något sätt åt höger kan jag inte förstå - snarare tvärt om.

Btw, är inte Morrissey vegan, Trump-hatare och hela det köret? Så han är väl med andra ord raka motsatsen till höger"extrem", ens med svenska mått?

Egentligen symtomatiskt på hur media, inte minst Svenska Dagbladet, utvecklats. Minns någon att Svenskan en gång i tiden var en "högertidning", med "konservativa" åsikter?
Svenskan består precis som majoriteten av svensk massmedia av vänster(anti)liberala skribenter som tycker, känner och upplever sig fram här i livet. Allt annat vore rasistiskt - ju.

Andres må tycka vad han vill, han gör inte sitt arbete som musikrecensent. Det här är bara aktivism.

Det enda jag tidigare läst om albumet är att det är väldigt pro-Israeliskt (det dök upp en artikel från en israelisk tidning i min mobil, som verkade hylla skivan pga dess politiska budskap). Även om det inte är värre än så, får vi nog anta att Morrisseys regelbundna vädrande av åsikter av det slag vi vanligtvis inte förknippar med Lokko bidrar till bedömningen av skivan.

En för mig helt ointressant artist, men detta lät spännande ur ett samtidsanalytiskt perspektiv.

Lokko menar att "några plagg i hans senaste ”kollektion” är baserade på den förintelseförnekande orkestern Skrewdrivers form och idéer. " Suspekt! Detta är musik för SD, Ukip, Moderaterna, KD och Åkesson himself. Akta er kära lyssnare för att ta del av dylikt, piskar Lokko in.

Nöjesguidens recensent Patrik Forshage konstaterar "att Low in High School till sin lyrik är en geggig röra av reaktionär dumretorik, traditionsenliga auktoritetsangrepp och den sortens självömkande litanior som kan klä en hålögd 20-åring men blir enerverande när de kommer från välsituerade gubbar som trots både gikt och trivselvikt med stormsteg rör mot pensionsstrecket".

Lite skoj formulerat, men vad är det för textrader som föranleder ett gammalt super-fan som Forshage att lida? Fetat nedan.

"Hans allt grumligare politiska manifestationer är avsevärt mer svårsmälta. Med pukor och trumpeter inleder Morrissey sina samtidsbetraktelser med att i marschtakt ta ställning mot media på ett sätt som får Stephen Bannon att verka sansad i My Love, I’d Do Anything For You. ”Teach your kids to despise and recognise all the propaganda - filtered down by the mainstream media”. "

Att påstå att MSM är propaganda är mer eller mindre neo-fascism. Fler textrader citeras inte, vi får anta att detta är det värsta. Forshage fortsätter; "Med utgångspunkt i den sortens antiintellektuell världsfrånvändhet konstaterar han i All the Young People Must Fall in Love att presidenter avlöser varandra, men att de är allihop är menlösa eftersom de ändå inte får säga vad de egentligen tycker."

Uppenbar neo-fascism, således!

Forshages kärlek till Morrisey verkar ha svalnat redan vid konserten i Gbg; "När så Morrissey vill predika sina politiska ställningstaganden (nej, han tycker inte om Donald Trump, och nej, han tycker inte om Hillary Clinton, utan han tycker att vi istället ska vägra delta i sådana parlamentariska processer) blir det ännu lite svårare att älska honom förbehållslöst."

Det måste vara tråkigt att inte kunna uppleva konst utan att det tar en vända förbi överjaget och egot.

En klockren recension av en alltid briljant skribent. "Hanif Bali-rock"!
Och Morrisey är riktigt jävla pinsam nuförtiden, och har för all del alltid varit.

1s
In Swedens there is a Party Called the Sveriedomkrats, And they are inspired by the Nigel faradge
Who is the leader of a brithis party.
2s
There is A man in Sweden who we never understand, hes an immigrant who now is Not Tolerant.

Bridge
Toleraaaaaaaant.

Why cant everybody be like im, Im a liberal and a hypocrit thats all I ever be,
If u dont step in the Line were going to wrigth bad things, and put ur pictures in our Tweets.



Varsågoda. Det är den första låten. Så jag tror att han är helt rätt här.