https://mitti.se/nyheter/brott/polisbrevet-illa-folk/
Vad säger ni om detta? Har Carolina Paasikivi och Palle Nilsson rätt? Bör Stockholms invånare vara nöjda med det polisen uträttar?
Själv vill jag påstå att dessa polischefer är en del av problemet. Istället för att erkänna problem och kunna åtgärda dessa (dvs avskeda Dan Eliasson och hans gelikar och storsatsa på fler poliser som verkligen passar som poliser), försöker dessa två polischefer med ord dölja problem.
Citat:
Polisbrevet: ”Inte så illa som folk kan tro”
I ett öppet brev till medborgare och poliser i södra Stockholm reagerar de högsta polischeferna mot vad de kallar en medierapportering av polisens arbete som saknar nyanser.
”Det skrivs i media om mord som tränger bort våldtäktsärenden, utredningar som ligger på hög och brottsoffer som blir ignorerade av polisen. Det finns felaktigheter men också sanningar i den rapporteringen. Det som bekymrar oss är att bilden saknar nyanser och riskerar att göra människor otrygga på felaktiga grunder.”
I ett öppet brev till medborgare och poliser i södra Stockholm reagerar de högsta polischeferna mot vad de kallar en medierapportering av polisens arbete som saknar nyanser.
”Det skrivs i media om mord som tränger bort våldtäktsärenden, utredningar som ligger på hög och brottsoffer som blir ignorerade av polisen. Det finns felaktigheter men också sanningar i den rapporteringen. Det som bekymrar oss är att bilden saknar nyanser och riskerar att göra människor otrygga på felaktiga grunder.”
”FRAMFÖR ALLT TILL MEDBORGARNA I STOCKHOLM SYD…
Det skrivs i media om mord som tränger bort våldtäktsärenden, utredningar som ligger på hög och brottsoffer som blir ignorerade av polisen. Det finns felaktigheter men också sanningar i den rapporteringen. Det som bekymrar oss är att bilden saknar nyanser och riskerar att göra människor otrygga på felaktiga grunder.
Vi är chefer i polisområde Stockholm Syd och leder en verksamhet som lider av resursbrist, så är det. Vi saknar såväl poliser som civilanställda och har tydligt talat om det. Det är ett angeläget problem; för medborgarna, för brottsoffer, för brottsmisstänkta, för våra medarbetare och för den övriga rättskedjans förmåga. Det betyder att vi måste prioritera hårdare än på länge, blir lite långsammare än tidigare i delar av vår utredningsverksamhet och riskerar en sämre arbetsmiljö.
Artiklar i flera medier nyligen ger intrycket av att det finns hundratals anmälningar om sexualbrott och våld i nära relationer i vårt polisområde som vi överhuvudtaget inte utreder. Det korrekta just den aktuella dagen var att det fanns ett tiotal våldtäktsärenden som ännu inte var fördelade på handläggare och att det finns ett stort antal ärenden ”i balans”.
Det är viktigt att förstå skillnaden. När man som vi har ett ärendeinflöde på över hundratusen ärenden per år, just det 100 000 – då är det nästan alltid några som ännu inte nått sin slutliga handläggare. Det är så, och har alltid varit så, att ärenden av olika skäl ibland läggs i det man kallar ”balans”. Det betyder INTE att man inte arbetat eller arbetar med ärendet. Dagligen och stundligen överväger vi balanser, gör omprioriteringar och omfördelningar för att det här ska fungera på ett rättssäkert sätt. Vi prioriterar bland mord, våldtäkter, människorov, rån, stölder, misshandel, övergrepp mot barn och åldringar, hot och alla andra typer av brott och ärenden och vi gör det med tillämpning av lag, omdöme och med vår gemensamma starka drivkraft att skipa rättvisa.
När man balanserar ett ärende beror det inte sällan på att de berörda utsatta personerna är onåbara, inte vill medverka, hindras av dålig hälsa eller att själva händelsen är av speciell karaktär på något sätt. Det händer att ärenden som vi skulle vilja arbeta mer aktivt i får vänta längre än vad vi skulle önska. Det är så det ser ut när resursbristen inom polisen möter verkligheten. Det är allvarligt och det skapar stark frustration hos oss och dem vi ska hjälpa.
Det finns en annan bild också. Medborgare i polisområde Stockholm Syd ska veta att vi har arbetat ner gamla balanser kraftigt de senaste två åren. Att grova brott i området har bland de högsta redovisningsgraderna i landet, dvs. fler ärenden hos oss redovisas till åklagare för åtal. Att lagstadgade tidsfrister i ungdomsärenden visserligen fortfarande överskrids men faktiskt allt mer sällan. Att vi har mer generösa öppettider för pass och reception. Att vi satsar hårt mot grov organiserad brottslighet och att det kommer många nyutbildade poliser till oss de närmaste två åren. I flera avseenden går utvecklingen åt rätt håll.
Vår drivkraft är att skydda er, hjälpa er och ställa till rätta. Ni har säkert tagit del av diskussionen om polislönerna. Då vet ni också att pengar inte är vår starkaste drivkraft. Vår starkaste drivkraft är att öka er trygghet och att bekämpa brott!
Nu utlovas stora ekonomiska tillskott till polisen och det är välkommet. Verkligheten är att tillskotten ännu inte nått oss och att stora delar av pengarna är intecknade för att leverera tidigare uppdrag från våra folkvalda, t ex terrorbekämpning och annan verksamhetsutveckling. Vi hoppas därför på ytterligare satsningar som ställer resursen hos svensk polis i relation till befolkningsutveckling, arten och graden av brottsutveckling och lyfter polisens tekniska hjälpmedel än mer in i det 21:a århundradet.
Till de av er som nu eventuellt tror att läget innebär att det är lättare att komma undan med brott – glöm det! Vi kommer aldrig att släppa greppet om Stockholm söder om söder. Om du verkställer dina brottsplaner kommer du mycket snart att märka det.
Till alla våra medborgare i Polisområde Stockholm Syd vill vi säga att vi arbetar fortsatt hårt för er trygghet, säkerhet och rättvisa.”
Carolina Paasikivi, chef, polisområde Stockholm Syd
Palle Nilsson, biträdande chef, polisområde Stockholm Syd
Det skrivs i media om mord som tränger bort våldtäktsärenden, utredningar som ligger på hög och brottsoffer som blir ignorerade av polisen. Det finns felaktigheter men också sanningar i den rapporteringen. Det som bekymrar oss är att bilden saknar nyanser och riskerar att göra människor otrygga på felaktiga grunder.
Vi är chefer i polisområde Stockholm Syd och leder en verksamhet som lider av resursbrist, så är det. Vi saknar såväl poliser som civilanställda och har tydligt talat om det. Det är ett angeläget problem; för medborgarna, för brottsoffer, för brottsmisstänkta, för våra medarbetare och för den övriga rättskedjans förmåga. Det betyder att vi måste prioritera hårdare än på länge, blir lite långsammare än tidigare i delar av vår utredningsverksamhet och riskerar en sämre arbetsmiljö.
Artiklar i flera medier nyligen ger intrycket av att det finns hundratals anmälningar om sexualbrott och våld i nära relationer i vårt polisområde som vi överhuvudtaget inte utreder. Det korrekta just den aktuella dagen var att det fanns ett tiotal våldtäktsärenden som ännu inte var fördelade på handläggare och att det finns ett stort antal ärenden ”i balans”.
Det är viktigt att förstå skillnaden. När man som vi har ett ärendeinflöde på över hundratusen ärenden per år, just det 100 000 – då är det nästan alltid några som ännu inte nått sin slutliga handläggare. Det är så, och har alltid varit så, att ärenden av olika skäl ibland läggs i det man kallar ”balans”. Det betyder INTE att man inte arbetat eller arbetar med ärendet. Dagligen och stundligen överväger vi balanser, gör omprioriteringar och omfördelningar för att det här ska fungera på ett rättssäkert sätt. Vi prioriterar bland mord, våldtäkter, människorov, rån, stölder, misshandel, övergrepp mot barn och åldringar, hot och alla andra typer av brott och ärenden och vi gör det med tillämpning av lag, omdöme och med vår gemensamma starka drivkraft att skipa rättvisa.
När man balanserar ett ärende beror det inte sällan på att de berörda utsatta personerna är onåbara, inte vill medverka, hindras av dålig hälsa eller att själva händelsen är av speciell karaktär på något sätt. Det händer att ärenden som vi skulle vilja arbeta mer aktivt i får vänta längre än vad vi skulle önska. Det är så det ser ut när resursbristen inom polisen möter verkligheten. Det är allvarligt och det skapar stark frustration hos oss och dem vi ska hjälpa.
Det finns en annan bild också. Medborgare i polisområde Stockholm Syd ska veta att vi har arbetat ner gamla balanser kraftigt de senaste två åren. Att grova brott i området har bland de högsta redovisningsgraderna i landet, dvs. fler ärenden hos oss redovisas till åklagare för åtal. Att lagstadgade tidsfrister i ungdomsärenden visserligen fortfarande överskrids men faktiskt allt mer sällan. Att vi har mer generösa öppettider för pass och reception. Att vi satsar hårt mot grov organiserad brottslighet och att det kommer många nyutbildade poliser till oss de närmaste två åren. I flera avseenden går utvecklingen åt rätt håll.
Vår drivkraft är att skydda er, hjälpa er och ställa till rätta. Ni har säkert tagit del av diskussionen om polislönerna. Då vet ni också att pengar inte är vår starkaste drivkraft. Vår starkaste drivkraft är att öka er trygghet och att bekämpa brott!
Nu utlovas stora ekonomiska tillskott till polisen och det är välkommet. Verkligheten är att tillskotten ännu inte nått oss och att stora delar av pengarna är intecknade för att leverera tidigare uppdrag från våra folkvalda, t ex terrorbekämpning och annan verksamhetsutveckling. Vi hoppas därför på ytterligare satsningar som ställer resursen hos svensk polis i relation till befolkningsutveckling, arten och graden av brottsutveckling och lyfter polisens tekniska hjälpmedel än mer in i det 21:a århundradet.
Till de av er som nu eventuellt tror att läget innebär att det är lättare att komma undan med brott – glöm det! Vi kommer aldrig att släppa greppet om Stockholm söder om söder. Om du verkställer dina brottsplaner kommer du mycket snart att märka det.
Till alla våra medborgare i Polisområde Stockholm Syd vill vi säga att vi arbetar fortsatt hårt för er trygghet, säkerhet och rättvisa.”
Carolina Paasikivi, chef, polisområde Stockholm Syd
Palle Nilsson, biträdande chef, polisområde Stockholm Syd
Vad säger ni om detta? Har Carolina Paasikivi och Palle Nilsson rätt? Bör Stockholms invånare vara nöjda med det polisen uträttar?
Själv vill jag påstå att dessa polischefer är en del av problemet. Istället för att erkänna problem och kunna åtgärda dessa (dvs avskeda Dan Eliasson och hans gelikar och storsatsa på fler poliser som verkligen passar som poliser), försöker dessa två polischefer med ord dölja problem.
