Tjejen tiger ihjäl problemen - konflikträdd/passiv agressiv

Har flickvän sedan 6 månader tillbaka. Det mesta är bra, men när vi bråkar, så vänder hon ryggen och går. Oftast i sällskap med ett "Orkar inte" eller "skit samma" precis innan. Detta är förstås sjukt frustrerande, särskilt som jag är all about att lösa konflikter, helst så fort de uppstår. Skiter i hur arg man blir eller vad som sagts, man går inte till sängs osams. Men hon har satt det i system, och det är fruktansvärt att leva med.

Efter att hon dragit så blir det iskall tystnad i 8-12 timmar. Kan inte få henne att starta ett försoningssamtal hur avväpnande jag än är. Jag är inte den som krusar någon, och då hon inte möter mig med blicken eller i ord när en konflikt uppstår, så får hon hållas och komma till mig. Men som sagt, det är 8-12 plågsamma timmar. Har svårt att tro att hon tycker detta upplägget är ultimat. Samtidigt är det precis som att hon själv inte är medveten om att hon gör det. Hon kan skaka på huvudet när jag påtalar konfliktfobin och passive-aggressive-grejen, bara för att i nästa sekund vända mig ryggen och gå, och tycks varje gång tro att hon där vänt mig ryggen för första gången.

Hon är inte omogen i övrigt, tvärtom skarp tjej, ansvarsfull mamma med ordning på livet.

Hur ska jag hantera henne? Går det att vänja henne av med det? Är det mitt fel?

Har ni barn tillsammans eller bara hon som har barn?

Du får förklara att det här är en deal breaker för dig, för det är det. Ni kommer garanterat ha konflikter i relationen, det är en del av livet, men ni kan inte "lösa" dem på detta sätt. Blir ohållbart i längden.

Vilka situationer är det som leder till konflikt?

Du måste sätta ner foten och säga att du inte klarar av att ha ett sådant förhållande.

Hon eskalerar för att hon testar dig. Sluta vara så mån om att göra henne till lags. Ignorera hennes temper tantrums och på detta sätt säg att du inte accepterar hennes beteende. Var kall tillbaka.

Man kan aldrig diskutera med kvinnor öppet, men får kommunicera i kroppspråk och känsloläge för att de ska förstå.

Jag ser det som att ni har olika mönster i hur man löser en konflikt. Det ena är inte mer rätt än det andra. Handlar för mig om hur man är lärd sedan liten att man löser konflikter.

Kanske inte så kul o bli anklagad för att vara konflikträdd o passivt-aggressiv. Jag tänker att även om du "vet" att det är så...så kanske försöka undvika att använda orden.


Snowbreak - Dra inte alla över en kant...du. "Kan inte diskutera med kvinnor öppet?!" Klart man kan...handlar om HUR man för dialogen...som alltid. Vilket gäller åt andra hållet också.

Det är med stor sannolikhet ett inlärt beteende. Hennes föräldrar bråkade säkert påsmeta sättet, antingen hennes mamma eller pappa var konflikträdd och vände på klacken när det vankades skilda meningar.

Ingen sätt är rätt eller fel. Det finns mer eller minsta bra sätt att hantera konflikter, men det finns inte ett enda sätt som är helt rätt (och alla andra är fel).
Kanske du själv ska prova en annan approach? Du vet vad dom säger, du kan aldrig förändra en annan människa men du KAN förändra dig själv.
Prova att köra spegling nästa gång ni bråkar.

En sak till. Att anklaga henne för att vara passiv-aggressiv är inte jättesmart. Det kan säkert vara så att hon känner sig träffad och vet att du har en poäng, men hon känner sig samtidig utsatt, ifrågasatt och ”hotad”.
Jag minns när min förra kille anklagade mig för att flacka mycket med blicken när jag pratade med människor jag inte kände. Han hade rätt, det gjorde jag pga blyghet, men OJ vad hans uttalande gjorde så att jag blev mer blyg och osäker på mig själv! Om något flackade jag med blicken ännu mer nästa gång jag pratade med någon obekant

Kan vara så att hon i tidigare relationer tyckt att prata inte funkat? Kanske att hon själv har svårt att föra ett konstruktivt samtal utan bara spårar ur? Eller så är hon inte särskilt verbalt begåvad och kan inte sätta ord på sina känslor.

Men hursomhelst kan ni ju inte ha en relation om ni inte kan kommunicera.

Ta det i "babysteps"...

Förklara lugnt hur du känner då hon vänder ryggen till, be snällt att hon kan försöka möta dig och prata lite, kanske inte lösa allt men bara prata lugnt...

säg att du uppskattar att hon tog sig tid...

för det är väldigt svårt för någon att förändras över en natt, så be om något litet och ge beröm... tids nog så får du mer och mer

Kanske hennes tidigare erfarenheter är att ingen brytt sig om hennes känslor och åsikter utan att alla, i en s k konflikt"lösning", mest fokuserat på att förminska henne och få henne att ändra åsikt?
Och kanske hon inte är redo att prata när du är det utan behöver mer tid?

Du kan ju faktiskt låta henne vara ett tag och sen sluta tänka att du "krusar" henne bara för att du väljer en annan tajming än den du har eller bara för att det i ditt tycke är "hennes" tur att ta steget. Ett sånt tänkesätt skapar en bild av två motståndare och inte av ett team. Målet bör ju vara att lösa konflikten oavsett vems sätt man gör det på.

Pröva dig fram i fråga om tiden och kanske kan du börja med en ursäkt; "förlåt, jag kanske sa nåt som sårade dig/förlåt om jag blir lite för på, jag lyssnar gärna på vad du har att säga nu/förlåt om jag fick dig att tro att det är dig jag inte gillar, det är din åsikt i frågan som jag inte riktigt förstår..." osv. Avbryt henne inte när hon pratar oavsett vad hon säger, utan lyssna noga. Tänk inte bara på orden utan försök att förstå henne, tänk på tonen och kroppsspråket för hon kanske har lite svårt att få fram det hon känner.

Märker du skillnad när du gör såna ansträngngar så är du på rätt väg, annars... ja annars blir det nog jobbigt i längden.

När ni inte är i affekt, sätt er ner och kom överrens om hur ni ska göra nästa gång. Vilka behov du har, vilka behov hon har.

Om hon inte lyssnar. Varför vara tillsammans? Med all sannolikhet kommer du sakta att brytas ner av det vidriga beteendet. Hon beter sig fullkomligt respektlöst.

Edit: Det är absolut inte ditt fel!
http://www.varningstecken.n.nu/passiv-aggressiv

Vad är det exakt ni är oense om?