Citat:
Ursprungligen postat av
BuggaMigInte
Det finns många tillverkade system som har överordnade system som bevakar det underordnade systemet, ungefär som nyare delen av hjärnan sitter utanpå äldre delen av hjärnan. Uppstår ett subjekt där eller är det något speciellt som gör att subjekt uppstår i hjärnor?
På samma sätt kan man säga att det som reflekterar inte kan reflektera över sig själv (en karta kan inte innehålla sig själv eftersom den då måste innehålla sig själv igen och så vidare). Vi kan alltså sluta oss till att det som reflekteras över inte är det som reflekterar. Alltså är det bara självreflexion om det som reflekterar inte är "självet".
Håller med att det inte är primärt. Känslan av identitet / jag / ego kan upplevas.
Medvetande och "jag" är två olika saker från mitt perspektiv. I medvetandet dyker "jag" upp. Ofta genom identifiering med känslor eller tankar eller nåt annat som också dyker upp i medvetandet. Men medvetandet själv dyker aldrig upp i medvetandet som jag nämnde. Kniven kan inte skära sig själv.
Hjärnan består av runt 400 hjärncentra och genom indelningen i kluster så minimeras den kostsamma kommunikationen mellan olika delar av hjärnan. För att inte hjärnan skall explodera i information som skall skyfflas runt så måste beräkningarna vara informationsreducerande. Den stora mängden råa synintryck som når hjärnan i form av pixlar går in till syncentrum, bearbetas och rapporteras sedan vidare till andra delar av hjärnan som kondenserad information i form av bord och stolar. Någon annan del av hjärnan snappar upp att där finns en stol och föreslår att vi borde sätta oss ned.
Bara syncentrum har det primära synintrycken och alla andra hjärncentra som befattar sig med bilder ser världen genom tolkade abstraktioner. I vår inre kristallkula så ser vi informationsfattiga bord och stolar och betraktar dem som primära synintryck. Eftersom de flesta delarna av hjärnan aldrig sett några primära synintryck så är stolarna och borden så primära som någonting någonsin skulle kunna vara. Varför skulle hjärnan misstro sig själv och tolka sina egna inre bilder som något annat än äkta?
Det innebär också att syncentrum väljer vad övriga hjärnan skall se. Ett syncentrum som mår dåligt kan börja producera fabricerade inre bilder. Andra delar av hjärnan som mår bättre kan dock inte avgöra vad som är falskt och vad som är äkta och hjärnan börjar hallucinera.
I samma kristallkula ser vi även oss själva. Om något hjärncentrum rapporterar att vi upplever så syns det i kristallkulan och andra delar av hjärnan kommer att betrakta upplevelsen som lika primär som bord och stolar. Eftersom bord och stolar finns på riktigt så måste även upplevelsen finnas på riktigt.
Problemet reduceras till att någon del av hjärnan måste rapportera att den upplever. Mer än så behövs inte för att vi skall betrakta upplevelsen som konkret.