Vad gör mig till jag?

Om jag skulle ta och kopiera min hjärna och sätta den i en annan kropp och sen dödade min nuvarande kropp, skulle jag transportera till den kroppen på något sätt? Eller skulle det vara någon annan person?
AFAIK finns det ingen svar till frågan, jag menar altså vad som gör att jag är jag, jag förstår ju att det inte finns en själ (förmodligen), men vad är det som gör att jag är jag. Då jävla mindfucking när man tänker på det.

Det var en bra fråga. Det borde bli du eftersom det är din hjärna

Akademisk filosofi --> Filosofi
/Moderator

Visst är det mindfuck. Jag har funderat många gånger på frågan och bästa svaret på frågan är väl att jag inte är jag. Om jag kollar på bilder från när jag var liten så är det ju ganska självklart att det inte är jag på bilden. Alla partiklar har troligtvis bytts ut. Jaget är bara en illusion som vi går och bär på.

Tror att det blir bara en klon av dig ungefär som när du gör kopior i dator de är i stort sett identiska men fortfarande två separata filer. Däremot bör det gå att flytta hela hjärnan till en ny kropp eller maskin för att behålla jaget.

Verkar mest logiskt för mig.

Personen som mottog ditt organ överlevde givetvis (fortfarande samma person, bara det att hen fick din dator), medan du dog och reinkarnerade.

Vad som gör att du är du?

Givetvis din odödliga själ, vad annars?

Det är ju du, det oföränderliga, medvetna jaget/själen/anden/atma/individen, som är det eviga subjektet, konstanten i kroppen och knoppen!

Hjärnan är ett omedvetet objekt, medan jaget/själen/individen är det medvetna subjektet!

Ett objekt kan ju aldrig vara subjektet, eller hur?

Eftersom ett test känns uteslutet så finns kanske svaret i din självbild.

Är DU en hjärna som som transporteras runt i en kropp, eller är DU helheten?

Blir väl en kopia av du i så fall, typ som en klon.

För mig tycks det som om det är helheten som gör mig till den jag är. Däremot skall hjärnans betydelse för denna helhet inte förringas. Hjärtat har också alltid genom historien betraktats som en viktig del av vilka vi är.

Om vi nu tar dessa funderingar om vad som händer om man transplanterar sin hjärna. Mot bakgrund av det jag skrivit så skulle vi få något helt nytt, vilket väl kan ses som ett litet bevis för att jaget inte existerar. Lite krasst uttryckt skulle man kunna säga att vi är bara maskiner som p.g.a. att vi alla är olika inbillar oss att jaget existerar. Det här sista är en stark förenkling mot bakgrund av att vi inte kan förklara vad medvetande är.

Det verkar som att du utgår från att du är ett jag. Då känns det förstås som att det är nåt som måste göra dig till ett jag. Så vad är ett jag?

1) Den negativa vägen försöker ta reda på det genom att sluta sig till vad ett jag inte är och det baseras på "jag är inte mina":
- tankar.
- känslor.
- handlingar.
- åsikter.
- relationer.
- äventyr.
- historier.
- minnen.
- sinnesintryck.
- och så vidare.

Skälet är förstås att tankarna eller känslorna eller nåt annat är mina vilket betyder att jag inte är dom. Jag upplever dom.

Om man tar den vägen så är det av vikt att man tittar på allting och inte ger sig förrän man inser att "jag" inte är nånting. Inget mer jag är sista hållplatsen. Enkelt att förklara och förstå men desto svårare att utföra.

2) Den positiva vägen är ett annat sätt att definiera ett jag och det baseras på att man tar bort den separation man fantiserar om och blir integrerad med allting.

Här handlar det om att jag inte bara är mina tankar, utan även mina känslor, och mina upplevelser, och mina handlingar, och relationer, och så vidare.

Sen får man ta det mot lite mer subtila saker också.

Vid vilken tidpunkt går maten som jag äter från att vara del av omvärlden till att vara del av mig?

Vid vilken tidpunkt går luften i mina lungor från att vara en extern resurs som inte har nåt med mig att göra till att vara en del av mina tankar och resten av mina kroppsliga funktioner (som syret driver) och därmed mina handlingar som är en del av mig?

En indisk snubbe hade ett väldigt fint citat angående den biten. "Hälften av våra lungor är utanför kroppen". Han pratade förstås om exempelvis träden som gör nytt syre.

Med den här vägen är sista hållplatsen också att jaget försvinner eftersom det integreras med precis allting. Det är ingen skillnad på att jaget är ingenting och att det är allting. I båda fallen kan man inte jämföra det med nånting och då finns det rent effektivt inte. En liknelse är att om man ska kunna se nåt så måste det finnas minst två färger. Om allt är samma färg så ser man ingenting och det är samma sak som att allt är ingen färg.

Hjärnans processer kan skapa jaget/individen/subjektet.

Vad får dig att tro att "själar" existerar utanför hjärnan?