Insett att droger styr mitt liv. Å det kommer bli min död

Det ända jah tänker på är droger, först var det alkohol i stora mängder ofta,, sen benzo i några år, å sen i september har det bara eskalerat . blivit amfettamin blandat med alkohol å olika benzo i stora mängder. Häromdagen tog jag min första spruta amfettamin å tog även rektalt. Troligtvis smutsiga nålar.
Är frivilligt på ett hvb hem . vatt där tre veckor men efter två veckor sa jag att jag skulle hälsa på min mamma några dagar, ljög ja om. Ist blev det alkohol med en kompis men lovade mig själv att bara hålla mig till det. Istället blev det värsta drogveckan med stans största narkomamer. Nu är jah tillbaka på behandlingshemmet å allt jah tänker på är droger. Inget e kul utan det, livet känns helt jävla mörkt när jah e ren. Så rädd för vart detta ska sluta.. Kan intr styra mig å känns som självmord får bli ett alternativ om jah aldrig mår bättre.
Precis börjat med ritalin. Första dagen å hoppas det kan stoppa mina impulser. Är 23 å har en dotter å gör så ont att veta att jah väljer denna vägen än att vara en bra ren mamma. Har såklart ej vårdnaden. Å bara för det finns personal här att prata med om mitt sug hjälper de inte. Vet serriöst inte hur detta ska sluta för det e inte jah som styr längre. Vet att det tar tid men har inget tålamod. Tappat hoppet helt. Allt annat som jah förr tyckt vatt kul är bara jobbigt å meningslöst. Sabbat förhållande pga missbruk å mitt dåliga mående. Tror ni ritalin kan va till ngn hjälp? Testat de mesta antidepp... Vet inte om jag ska be doktorn om litium igen. Åt de bara några vexckor men fick sluta för jah drack å tog droger på det. Utsätter mig för sån jävla fara när jag knarkar så är föfvånad över att jag lever. Har inga riktiga kompisar bara drogkontakter. Dumt nog är det bara sådana som jag vill ha kontakt med. Förlorat mej helt .. Hur länge ska jah va ren för att börja må bra? Alltid haft ett sug eftersubstaser sen jah var 13 och bara sett om missbruk på tvn. Då väcktes mitt intresse direkt känns som det inte går att stoppa..

Klart som fan att det går att stoppa,men du måste bestämma dig. Du har din dotter att leva för, ha det i åtanke. Kunde nikki sixx vara en heroinist som dog 2 gånger och sedan blev ren så kan du bli ren. Kämpa på helt enkelt, det är ingen lätt match alls. Men tänk på din dotter.

Tar minst ett år innan din hjärnas belöningssystem är någorlunda tillbax på noll.
Sikta på det.. de vita knogarnas kamp om inte annat.
De första veckorna nu är ångest och avtändning.

Det är ett slit, men det blir bättre.

Dvs om du bestämmer dig för ett rent liv

Det går om man vill, nu har jag inte brukat nå tyngre droger men har rökt cannabis i 20år och jag är nu ren sen ca 2mån tillbaka och det känns så jävla skönt

Du har iaf nånting att kämpa för iaf. Kan du intr bara skita i hur du själv mår sålänge ditt dotter får en nykter morsa

Tänk på din dotter varje gång du vill knarka. Jag kan förstå att du har det jävligt jobbigt. Var kvar på behandlingshemmet tills ditt sug har försvunnit. Det är mitt tips

Ja du Mjaoooo, var ska vi börja?

Tror vi börjar med att fastställa vad du har som är bra och fint inte alla får eller har.

1) Du är ung, 23 år är inte speciellt mycket, helt tillräckligt för att kunna svänga om. Men du har inte en massa tid kvar. Du måste hinna bli seriös till 30. Vi ska skriva om det sen.

2) Du har en dotter, du är en mor. På sikt kan du ta det ansvaret.

Sen till, det dåliga du har.

1) Du är helt jävla trasig, så trasig att du saknar konsekvenstänk. Så trasig att du tappat bort en dotter – om än tillfälligt. Sprutor, 23 år och mamma. Du hör ju själv. Vill du vara en förlorare resten av livet? Vore synd, för jag är säker på att du tvärtom kan fixa ett riktigt schysst innehållsrikt vackert liv. För din skull.

Innan vi talar om hur du bör börja din resa mot det bättre så kan vi fastslå några saker.

- Nej till Ritalin för dig. Du vill bara ha tjack för du mår bättre i din flykt på tjack. Ritalin är i alla fall ditåt. Släpp det. Det förstår du ju, eller behöver jag utveckla?

- Nej till en massa medel. Tala med din doktor, ta ut lugnande (inte alprazolam!). Förslagsvis diazepam. Trappa ut det under ett par månader från start på ditt nya liv.

Konstaterandet och frågorna

Du är ung, det har gått åt helvete med mycket för dig. Hade du varit trettio hade det varit värre. Men du är inte så ung att du kan vänta och fortsätta dina race.
Du har säkert – som vi alla – tusen anledningar till varför du är trasig. De spelar just nu ingen som helst roll. Skit i dem. Skit i självömkan. Du är den enda som kan laga dig, du är den enda som kan skaffa självförtroende åt dig, du är den enda som kan bli det du vill bli.
För om du ser på dig själv utifrån (tryck i dig LSD-25 om du inte kan normalt) så inte är det här den unga kvinna du vill vara? Eller. Vill du vara såhär?

Är det värdigt att hänga med luffare och dela sprutor när man har en dotter och man är så pass ung att man kan vända? Om du inte vänder, hur ska du då leva med dig själv i framtiden. Strax är det för sent.
Tycker du självmord verkar som en bra lösning? Kanske. Eller?
Vill du lämna ditt intryck till din dotter och världen att du hellre tog livet av dig än ens testade att städa upp?

Botemedlet

Du är 23 år, men du skriver som en kratta, på ett sätt som avslöjar avsaknad på bildning. Det är bra, du har så mycket framför dig.

- flytta bort från staden omgående
- radera alla drogkontakter och knarkpolare
- begär den hjälp som ges, under förutsättning att du vill ändra ditt liv och kan förklara det för den hjälp som finns.

Kan du ta tag i detta? Nu?

- på nya orten ska du börja studera (jag och säkert andra i dessa forum kan hjälpa med tips på vad och var och hur du får studiemedel, stipendier etc.) Eftersom du kommer ha en god inkomst när du är en ännu ung kvinna med dotter vid trettio (definitivt attraktivare på alla sätt än du är idag), så är studielån inget problem. Du kan dessutom få det nedsatt efter slutförda studier vid uni eller högskola. Kanske gör du ett år eller två utomlands vid 26 – 28 års ålder.
- Någonstans här kan du komma fram som den kvinna som kan ha vårdanden om sin dotter. Utan att skämmas ett dugg. Men tiden tickar.

Alternativt kan du jobba, men jag vet att du behöver studera upp dig om du ska bli det du borde bli och kan bli. Så satsa på det. Men du måste bort från orten och ”vännerna” där. Du är du och inte en av dem. Fatta det. Din dotter är ett bevis av många på detta. Du ska fixa ett bra, spännande och innehållsrikt liv. Och som sagt är tiden ännu en liten stund på din sida. Men det är bråttom.

För att klara allt detta – som inte är speciellt svårt när din hjärna är ok igen – MÅSTE du bli ren. Det vet du med.
Därför ska du genast anmäla dig på den nya orten och visa att du tänker bli självständig och äntligen bli en vuxen ung kvinna.

Jag vet att du sen kan trappa bort benson på ett par mån som mest. Du får nya vänner via till exempel studierna, nya mål och kommer ödsla tiden på studier, nya vännerna och nya friska relationer.

Vad har du för skolning nu? Behöver du läsa in gymnasiet? Bra i så fall, du får lån och senare stipendier om du satsar ordentligt.

Så vad väntar du på? Du behöver lite skjuts bara. Det får du av oss här på forumet. Men du måste ta stegen själv. Kom igen.

Detta var en väg av många. Berätta vad du helst vill. Så stödjer vi så gott vi kan. Vill att det ska gå bra för dig. för det kan det!

Kram,
SI

Alltså jag läste din tråd och sedan läste jag svaren.
Jag tycker det inte är så bra svar egentligen.
Så jag tänkte skriva lite om mina reflexioner.
jag har ingen lust att säga 'du klarar det' - 'kämpa på' - osv
Du skriver ju om hur du känner att du har försökt kämpa, men att du håller på förlora.
Och så kan det vara.
Drogerna har tagit över dig.
I många andra trådar har folk här på flashback inget problem med att prata om döden, men när det just handlar om döden, då skriver folk uppmuntrande. (alltså jag anar en dödsångest hos dom som kommenterar).
Visst kan det vara så att du håller på att förlora. Och att du skriver om det - inte för att bli motsagd.
Det är väl så att alla dör. Det bara är så. Du väljer lite grann - hur du dör.

Ta inte Ritalin, det påverkar ditt mående mycket negativt. Dessa adhd-preparat är bara ångestframkallande när det går ut ur kroppen.

Vill helst ta detta i pm, men får tænka på gemenskapet lite också.

Kan säga så här:

Jo, substituering av vissa droger mot andra kan hjälpa dig, men lösningen är inte vare sig antidepp, hvb eller professionel hjälp. Substituering av medicin, medicinering och allt annat tjäner endast till en grej i sammanhanget: Att skapa ramar och kontroll så du kan börja fokusera på att lösa problemet. Och det handlar inte bara om drogerna, utan om att sätta sig realistiska mål med sitt liv iövrigt. Du kan klara av det. Jag har själv användt droger mer än hälften av livet och levt första delen av mitt liv utan ett uns av välmående utan skiten, och jag har upplevd att vara en levande död. Och sen har jag som tur fått uppleva att komma.igenom det och dessutom vara en bra, duktig förälder till ett barn som mår bra. Du kan, och om du vill, så stödjer jag gärna.Bars säg till.

Källa?

Läs på om Ibogaine. Lägg en timma eller två att researcha om det, finns massvis med text och youtube om det.

Sen glöm inte att du är inte nödvändigtvis beroende av en speciell substans, ditt beroende är grundat i att du har känslor som du inte har kunnat/vela deala med så du har börjar fly verkligheten med droger. Därifrån har det eskalerat. Roten är dock fortfarande densamma.

Som andra sagt så behöver du hålla dig ren en längre period, där hjärnan sakta men säkert återställer sig.

Du är bara 23 år, det är GARANTERAT att du kan vända på dethär och må bra igen. Dock måste du verkligen vilja och göra drastiska ändringar i livet på sätt som gör att det finns no going back. Flytta från staden du bor i. Byt umgänge helt. Åk iväg på ett Ibogaine retreat. Microdosa LSD/svamp. Meditera/träna.

Bygg dig ett nytt liv och kolla aldrig tillbaka.