Varför är film så präktigt nu för tiden?

T.ex. så har nästan alla filmer numera det där fula nutidsfotot, film görs inte med samma känsla som förr, skittråkigt.

Exempel på hur jag menar:

1991 hade vi Batman med Michael Keaton och Jack Nicholson, idag har vi snortråkiga The Dark Knight.

1987 hade vi Aliens - Återkomsten, idag har vi Alien Covenant. En fullständigt värdelös film, trean är mästerlig i jämnförelse.

Vad jag menar är, varför är film på så stort allvar nu för tiden? Vad hände med kärleken? Varför är CGI så mycket bättre än riktiga effekter? Såna saker.

Jag håller med dig. Filmerna var mycket bättre förr. Det var bättre skådespelare plus att dem la nog ner mer tid på handlingen i filmen.

Utveckla gärna mer. Tycker förvisso att både Nolan-trilogin, samt Keatons Batman är fantastiska, men när det gäller Alien så tycker jag man kan lika gärna skylla på "sequel-fatigue" snarare än att film var bättre på 80-talet. Skulle väl knappast hävda att vi är inne i en cinematisk guldålder, men inte fan är vi inne i en stenålder heller.

Man kan säga vad man vill om MCU, men inte tar de sig själva på alltför stort allvar. Tre av topp-5 box office filmerna iår är Wonder Woman, Guardians 2, och Spider Man Homecoming. Ingendera är perfekt, men inte fan är någon gravallvarlig. Vi börjar även nå en punkt i CGIs-utveckling då det alltmer används selektivt snarare än ett substitut för riktiga effekter. Nolan är ett perfekt exempel på detta, likaså Fury Road.

Påståendet "film var bättre förr" kanske stämmer, men då får man artikulera det betydligt mer utförligt än TS och ge fler exempel än två.

Cgi ser betydligt mer verkligt ut än dockor och props i majoriteten av fallen. Utvecklingen där går åt rätt håll. Sedan när det gäller handling och karisma har utvecklingen mer eller mindre stått still.

Ni blir äldre och mer nostalgiska, känslan av att det var bättre förr är en trygg filt att virra in sig i.

Stämmer bra det.

CGI är inte på något sätt dåligt eller sämre än practical effects. Problemet är att folk klagar på CGI när det överanvänds, vilket inte är representativt för tekniken. Här en bra video som förklarar fenomenet: https://www.youtube.com/watch?v=bL6hp8BKB24

Rysare är ju skit nu för tiden samma trista story om nå kamera-team som ska filma nå spökhus och så stressar man igenom hela produktionen.

Det är väl den punkt jag kan hålla med vad det gäller modern film. Found footage är överanvänt. Jag fattar att det är billigt eftersom själva grejen är att det ska vara filmat med mobilen eller billig videokamera. Effekterna behöver inte vara så noga eftersom allting bara skakar och vimsar ändå. Dessutom ska man med fördel använda helt okända skådisar för att öka känslan av att det är på riktigt. Det är antagligen snorbilligt att producera found footage. Men bara för att man kan göra en film betyder inte att man ska göra den.

Blair Witch Projekt har sabbat skräckfilm alldeles för mycket. Efter den började found footage produceras på löpande band.

Sen åldras skräck värre än många andra genrer, så skulle säga det om någon genre är "worst of all worlds".

Det kan ju stämma förstås. Men jag stör mig på att läskigheten i found footage bygger på att tittaren ska tro att det man ser kan ha hänt på riktigt. Hela hypen och genomslagskraften med Blair Witch var ju inte att filmen faktiskt var synnerligen läskig jämfört med traditionell skräckfilm. Med just Blair Witch handlade det om genialisk marknadsföring där man flera månader före filmsläppet lagt upp bloggar och hemsidor som handlade om Blair Witch och det snackades om några filmstudenter som mystiskt försvunnit.

När filmen släpptes så var det med utgångspunkten att det man såg faktiskt var upphittat filmmaterial. Började man googla på det så hamnade man på deras sidor och bloggar. Folk var länge övertygade om att det hela var fullständigt på riktigt. Det tog något år innan producenter och skådisarna faktiskt gick ut och hade presskonferens och officiellt slutligen gjorde klart att det bara var ett PR-trick.

Samtidigt tog ju det död på formatet i sig. Det går liksom inte att med framgång numera hävda att found footage är äkta. Men eftersom det är billigt verkar man rutinmässigt producera så mycket man orkar. Trots att läskigheten som sagt bygger på att tittaren ska tro att det har hänt. Men det är fan inte läskigt att höra ungdomar skrika i skogen och se nån fladdrande bild av nån mörk figur. Inte när man redan vet att det här är lika mycket fiction som i the Shining.

Filmkonsten är död; all konst, btw, är död. Den sista av någon betydelse, Andy Warhol dog 1987. Allt är repetitioner.

Fel. Sjukt fel. Filmkonsten lever vidare med independent filmmakers.

Studios har alltid haft makten i Hollywood och bestämt hur filmer skall göras. Det har bara funnits en tidsperiod i historien då makten övergick från studios till de småskaliga filmmakarna, och det var 70-talet. Sedan var det en av dessa småskaliga filmmakare vid namn George Lucas som ofrivilligt skapade blockbuster-genren genom Star Wars 1977, och sen dess har makten återigen gått tillbaka till studios.

70-talet var därmed speciellt då filmkonsten helt plötsligt gick före det kommersiella, och något liknande har inte hänt sedan dess. MEN det betyder inte på något sätt att filmkonsten är död, men om man endast tittar på ytan är det lätt att tro det.