Citat:
Ursprungligen postat av
aner0990
Objektivt så är det meningslöst precis som hela våran existens.
Subjektivt så är det många som finner det meningsfullt.
Själv så pendlar jag mellan svaren beroende på känslotillstånd.
Ja du har så rätt, precis så är det. Även för mig numera. Jag önskar och tror inte att man lever vidare genom sina barn efter att man är död. I så fall når man knappast nirvana, vilket i o f s ändå inte är särskilt troligt. Vissa skaffar barn för att de på något sätt vill bli odödliga. Så har jag aldrig känt. Istället har barnalstrandet varit, som afrikanen ovan skriver, för att ingen annan man ska få möjligheten, undanträngningseffekten. Vill inte bjuda andra män på nöjet.
Det enda som har betydelse är hur var och en av oss mår. Endast det egna jagets upplevelse
kan ha betydelse. Sen om det finns ett behov av att sprida dna, ja då räknas det in där men återigen är det endast jaget och för att stilla ett begär som bara finns subjektivt i hjärnan. Jag känner att jag aldrig mer behöver ha sex om jag inte vill. Det är befriande. Kvinnor kommer inte åt mig längre, ingen. Jag kan ägna mig åt annat. Jag har gjort mitt. Jag har fört stafettpinnen vidare, tagit ansvar och förvaltat det förtroende mina föräldrar och mor- och farföräldrar i sin tur gav mig.
Vissa drag är ärftliga, en överdriven sexdrift hör nog dit. Syskon och barn har samma. Yngsta under tio, hen redan pilsk, har jag fattat. Till skillnad från andra har jag ätit det röda pillret, två tom, så jag blev istället tragiskt vis och erfaren med åren. Från glad, naiv och hoppfull till cynisk pessimisk glädjedödare. Ur en bubbla ut i en kall verklighet med vidöppna ögon. Men avtrubbad pga livet, allt tänkande och alla reflektioner och analyser. Det är brutalt att se allt så naket och klart. När jag säger så kan inte vanligt folk förstå. Så klart inte, eftersom de är kvar i sina resp. bubblor. Snävt som fan och lågt i tak är det hos dom.
Vissa brinner för politik, rädda glaciärerna, regnskog osv. Men när man ser på det objektivt så är det helt oväsentligt. Jag kommer med största sannolikhet ändå att vara död innan år 2050. Likaså de flesta andra. Det mesta som hör människans känsloregister och sysslor till är patetiskt. Det är förvisso mänskligt att vara vanlig människa men trots det förkastligt. De ser det inte själva. De har aldrig gjort en grundlig analys. Här är i.a.f. min; ingenting spelar någon roll förutom det egna jaget, dvs det man själv känner och upplever. Så hurvida det är viktigt att sprida sin DNA eller inte beror endast på vad man själv tycker i frågan.