Är det viktigt att sprida sin DNA?

Om du önskar att nya generationer ska följa på din och leka evolution så är det viktigt att sprida sin säd.

Om man inte önskar detta så är det inte viktigt.

Objektivt så är det meningslöst precis som hela våran existens.

Subjektivt så är det många som finner det meningsfullt.

Själv så pendlar jag mellan svaren beroende på känslotillstånd.

Det är väl "viktigt" om du själv tycker det.

Annars framstår du inte som bärare av arvsanlag som på nåt sätt är oumbärliga för arten: du ligger hemma och glor på porr, och är rätt nöjd efter att donerat säd i en kommersiell spermabank. Ok...

Så länge det känns bra för dig och du har fått en slant till folköl och chips så är väl allt i sin ordning. Du har ju lyckats "blocka" andra män...Grattis, Hugo.

Ja du har så rätt, precis så är det. Även för mig numera. Jag önskar och tror inte att man lever vidare genom sina barn efter att man är död. I så fall når man knappast nirvana, vilket i o f s ändå inte är särskilt troligt. Vissa skaffar barn för att de på något sätt vill bli odödliga. Så har jag aldrig känt. Istället har barnalstrandet varit, som afrikanen ovan skriver, för att ingen annan man ska få möjligheten, undanträngningseffekten. Vill inte bjuda andra män på nöjet.

Det enda som har betydelse är hur var och en av oss mår. Endast det egna jagets upplevelse kan ha betydelse. Sen om det finns ett behov av att sprida dna, ja då räknas det in där men återigen är det endast jaget och för att stilla ett begär som bara finns subjektivt i hjärnan. Jag känner att jag aldrig mer behöver ha sex om jag inte vill. Det är befriande. Kvinnor kommer inte åt mig längre, ingen. Jag kan ägna mig åt annat. Jag har gjort mitt. Jag har fört stafettpinnen vidare, tagit ansvar och förvaltat det förtroende mina föräldrar och mor- och farföräldrar i sin tur gav mig.

Vissa drag är ärftliga, en överdriven sexdrift hör nog dit. Syskon och barn har samma. Yngsta under tio, hen redan pilsk, har jag fattat. Till skillnad från andra har jag ätit det röda pillret, två tom, så jag blev istället tragiskt vis och erfaren med åren. Från glad, naiv och hoppfull till cynisk pessimisk glädjedödare. Ur en bubbla ut i en kall verklighet med vidöppna ögon. Men avtrubbad pga livet, allt tänkande och alla reflektioner och analyser. Det är brutalt att se allt så naket och klart. När jag säger så kan inte vanligt folk förstå. Så klart inte, eftersom de är kvar i sina resp. bubblor. Snävt som fan och lågt i tak är det hos dom.

Vissa brinner för politik, rädda glaciärerna, regnskog osv. Men när man ser på det objektivt så är det helt oväsentligt. Jag kommer med största sannolikhet ändå att vara död innan år 2050. Likaså de flesta andra. Det mesta som hör människans känsloregister och sysslor till är patetiskt. Det är förvisso mänskligt att vara vanlig människa men trots det förkastligt. De ser det inte själva. De har aldrig gjort en grundlig analys. Här är i.a.f. min; ingenting spelar någon roll förutom det egna jaget, dvs det man själv känner och upplever. Så hurvida det är viktigt att sprida sin DNA eller inte beror endast på vad man själv tycker i frågan.

Visst är det meningslöst men varför skulle det vara tragiskt? Utan mening inga bekymmer!
Ingen lycka heller för den delen, bara helt ... ingenting.

hur skulle vi någonsin kunna uppleva total frihet om det hela tiden fanns en mening att ta i beaktande?

Å andra sidan, var är glädjen med att vara fri om det inte finns någon mening?

Dessutom så är ingen människa bunden till det absoluta och objektiva perspektivet vi upplever livet högs subjektivt så go with the flow. Skratta om du känner för det eller gråt om du känner för det.

Vad som händer när livet tar slut ska bli spännande att se. Även om jag inte kommer att finnas kvar för att se det.

Du gör jobbet åt mig. Vi delar till 99.9% gener. Din unikhet (det som är "DU" i generna) halveras för varje generation. Efter X antal generationer är jag genetiskt lika mycket far till dina barns..barn..barn som du är trots att jag aldrig fått barn. Det är inte "dina" gener du sprider, du sprider generna av dina 2^g (g för generationer) förfäder bakom dig. För att göra en lång historia kort. Ditt "bidrag" är bara att upprätthålla existensen av de gener du för vidare, stort sett inget annat.

Den enda gången du gör skillnad och på riktigt sprider dina gener är när du får en unik och positiv mutation och den sprids, det kan röra sig om ett enda viktigt baspar i ditt DNA. De flesta mutationer gör ingenting eller är dåliga. Denna mutation hade kunna hamnat i vem som helst eftersom att våra gener som sagt är lika. Dina övriga gener består av andras gener, endast den muterade delen gör dig verkligen unik. Endast den delen kommer, om den är bra och med mycket tur, att vara det som består av "dig". Den delen, ett baspar, är inte du, den du tror du är. Dina ögon, din personlighet, hela köret, ligger inte i ett av dina 4 miljarder baspar. Din mutation kanske håller några generationer, men kan bli dålig när som helst.

Det där med att sprida sina gener är en grov missuppfattning. Det är genpolen och inte individen som är själva "organismen".

"Dina" gener kommer sedan att bli knullpartner åt svettiga män, ta spruten i munnen, bajsa, precis som alla andra människor. Kloakråttor och kackerlackor sprider också sina gener, tro inte att vår art är speciell. När allt är över spelar det ingen roll längre, om det ens skulle spela roll nu. Du gör inte kopior av dig själv, du gör kopior av en blandning av dina miljontals förfäder. Vissa blir som sagt knulldockor åt rika män, andra prostituerade... och även om dina direkta barn skulle vara lyckade så har du "kusiner" och "barnbarn" du inte vet om, även bakåt i tiden.

Ditt barnbarns barnbarn X generationer framåt är dig genetiskt likadan som en slumpmässig neger idag och Y generationer bakåt från idag.

Folk är så jävla naiva när det kommer till att "sprida sina gener". De har inte förstått vad som verkligen händer i längden mer än 1 generation framåt.