Ett liv utan tramadol?

Äsch, det kommer du klara galant! Har gått av både opiat&benso missbruk CT, det var inte att leka med haha :P

@ThreeDogt

Hej,

Lite sent svar, men nittio dagar på tramadol är inte särskilt farligt, 1200 mg är rätt mycket, men man hamnar där ganska fort.
Jag tycker också att du ska trappa, det har jag gjort massor med gånger. Fundera först på varför du trammar. Antagligen som antidepressiv, mycket bra som det - i små doser. Sen tar opioidanden över och man trammar vidare tills man är uppe i 1200 m / dygnet. Fundera på vad / om du flyr med hjälp av trammen.
Trappa sedan.

Tycker din nedtrappning verkar ok.
Själv skulle jag lagt den, utgående från din första post enligt nedan.

- 800 en dag, 600 två dagar, 450 tre dagar, 200 tre dagar, 150 tre dagar, 100 en dag, 50 en vecka. Sen torde du vara klar. Vid de stora intagen kan man sänka ribban ganska mycket, det är på slutet när magen släpper och ångesten kryper man får klippa långsammare. Ha lite loperamid hemma liksom ibuprofen. Drick massor av vatten och pinka mycket. Sen är du fri.

Uppdatering
Jag utförde en relativ snabb nedtrappning. Första dagen var som sagt 200 mg kl 12.00, 200 mg kl 18.00 och 200 mg vid kl 24.00. Dagen därefter skippade jag intaget på 200 mg och höll mig till totalt 400 mg. Efter det höll jag mig till 200 mg som "putt i ryggen" för dagen och 150 mg innan läggdags. Vilket var igår, idag tog jag ingenting och det senaste intaget var på 150 mg för 14 timmar sen.
Det var ingen dans på rosor direkt, jag har känt mig nedstämd men det som gjorde det lätt för mig var att jag "tvinga in" mig en positiv inställning och var i de tankebanorna att jag håller på att bli drogfri och kan återgå till mitt drogfria liv, kanske inte helt drogfria liv då jag bruka götta mig med alkohol.
Jag är väl inte på mitt bästa humör men jag kämpar mig igenom. Nedstämd, trött och illamående är jag vid detta lag. Förmodligen går det över imorgon!
Jag började inte med opioider på grund av ångest, depression och dylikt. Den största bidragande faktorn var att på kvällarna hade jag faktiskt inget att göra och valde ta Tramadol som ett avslut på dagen. Ett tankesätt som gick till såhär ungefär.
"Bra jobbat, nu skall du få bli belönad för din arbetsprestation för idag"
Detta kommer jag framöver motverka genom att sysselsätta mig om kvällarna innan läggdags, har jag inget att göra kan det i värsta fall leda till att jag hamna i samma gamla banor som nu.

Alltså, opiat-abstinens är vidrig hur du än vrider och vänder dig, även om det kan lindras av att trappa ner. Det är ju bland annat ångesten och obehaget som abstinensen ger som gör att man fortsätter...
Men kom ihåg att det går över! Ja, man har några dagar då man önskar att man vore död, man sover inte och mår illa och svettas och fryser och har myrkrypningar i hela kroppen osv osv, men det går över. Allt går över.