Citat:
Ursprungligen postat av
Manskahahusvagn
Smulor från det svenska smörgåsbordet, slängda för att fåglarna ska stanna i buren istället är att lyfta på egna vingar.
Här har du det riktiga problemet:
https://kvartal.se/artiklar/hederskultur-under-radarn
Citat:
För den genomsnittlige medborgaren ter sig könsstympning, arrangerade äktenskap och hedersvåld fullkomligt bisarra. Människor som ägnar sig åt sådant framstår för dem som är präglade av ett individualistiskt demokratiskt stat-samhälle som barbarer. Och det förblir de så länge man inte förstår den inre logiken i hederskulturen.
Citat:
I klansamhällen utgör blodsband alltså det primära kittet mellan människor. Det finns naturligtvis andra kitt – religionen är ett sådant – men den viktigaste sociala enheten är familjen, den utvidgade. Ofta känner medlemmarna namnen på sina förfäder hundratals år tillbaka i tiden. I vissa fall kan man rabbla namn på förfäder i 30 generationer. I de flesta kulturer är det männens namn man lär sig. Om historiska blodsband är så viktiga måste nästa generations barn kunna föras in i släktlinjerna. Och eftersom man räknar släkten på faderns sida är det av vikt att han vet att det barn som kvinnan bär är hans. Reproduktionen av nya medlemmar avgör klanens styrka, makt och överlevnadsförmåga. Om kvinnor agerar sexuellt självsvåldigt riskerar själva samhällsorganisationsformen att krackelera. Det ses därför som ett allvarligt brott som i värsta fall, men inte alltid, kan leda till döden. Den svaga länken i kedjan måste avlägsnas för att skydda de övriga.
Citat:
Hederskultur är kollektivets kontroll och förtryck av individen. Män, såväl som kvinnor, är både offer och förövare om än med olika roller. Hederskulturen är sprungen ur en kollektivistisk samhällsorganisationsform. Den gemensamma nämnaren för det hedersrelaterade våldet med dess olika yttringar är därför varken sedvanligt patriarkalt förtryck, en viss social klass eller en specifik religion. Den gemensamma nämnaren är klansamhället.
Människor präglade av hederskulturens normer är knappast hjälpta av vare sig okunskap eller förment godhjärtad relativism. För att förbli en tillflyktsort för individer från kollektivistiska samhällssystem måste Sverige, ett av världens mest individualistiska länder, vara medvetet om att synen på stat, familj, sexualitet och barnuppfostran är en helt annan här än på många andra håll i världen.
Istället för att skylla på elaka Svenskar så är det bara att inse att den kravlösa livsstilen i kombination med klantraditioner har försett Sverige med ett parallellsamhälle.
Det är dags att ställa krav, och inte på individerna utan på familjerna.
