Retorik - en härskarteknik

Studerar man retorik får man lära sig knep som gör att man framstår som sympatisk. Det vet varje bilskojare eller telefonsäljare. Det viktiga sägs vara att orden man använder har en positiv klang, medan det man faktiskt säger spelar mindre roll - för syftet med ämnet retorik är ju att sminka den gris man nu har, för att travestera talesättet.

På det som vissa kallar PK-scenen (dvs den politiska scenen, den skattefinansierade scenen såsom "kulturen" samt samhällsdebatten i form av främst journalister men även författare, dansare, mimare och andra "kulturella" människor) är retorik inte bara en viktig detalj, utan det har övergått till att ha blivit hela grejen. Politik idag handlar UTESLUTANDE om att synas i rätt sammanhang för att skapa en tonalitet åt sig själv som rimmar med aktuella trender. Du kan rentav stå och säga att du "hatar, hatar, hatar" en grupp, ifall de trender som råder just då säger att man ska hata just denna grupp, och att du i övrigt har följt alla retoriska regler.

Har du däremot vägrat betala TV-licens, då kan du hälsa hem direkt! Till och med om du är politiker i ett parti som vill avskaffa TV-licensen.

Härmed förklarar jag krig mot alla som använder retorik, åtminstone i den betydelsen som tillämpas på PK-scenen. Kanske finns det bra retorik också? Jag har bara deltagit i en retorikföreläsning och där hävdade föreläsaren, som var smått känd, att tonaliteten var det enda viktiga. Jag ställde frågan huruvida man som LYSSNARE verkligen bör låta sig lyssna på en tonalitet eller om man snarare borde försöka förstå vad talaren egentligen menade, och den frågan viftade hon bort med en postmodernistisk klyscha om att det var omöjligt att bortse från detta så därför var det ingen ide att ens försöka. Det köper inte jag. Jag anser ju precis som vänstern att exempelvis Trumps tonalitet är osympatisk, men att han TROTS detta (och inte PÅ GRUND av detta) var den bästa presidentkandidaten, kanske främst för att han INTE köper retorikens regler utan tvärtom vågar begå uppror mot dem.

Gangsters, bilförsäljare och telesäljare kan de retoriska reglerna. De vet vilken jargong man ska ha när man snackar med folk för att de ska bemöta en som "en skön kille", trots att många kanske egentligen förstår (eller åtminstone borde förstå) att personen är farlig eller en bedragare. Endast PK-människor hävdar jag är så naiva att de är oförstående av att retorik är en härskarteknik!

Det vore önskvärt, men eftersom folk inte gör det måste man använda retorik. Det är ett moment 22.

Samhället är ett konglomerat av subjekt som strävar efter att få ge suggestionen. Överst finns slagordsfabrikanterna som förser slagordssväljarna med material. Slagordssväljarna ger sig sedan ut i samhället för att ansätta slagordsvägrarna med slagord tills de senares vilja stäcks. De flesta slagordsvägrarna klamrar sig tafatt fast vid urbilderna fram till den dag då de övermannas. Slagorden tränger då in i medvetandet, nya tankefrön sås på de gamla – den fordom blommande åkern vissnar och dör bort och kvar blir ogräs och tistlar. Så förvandlas slagordsvägrarna till slagordssväljare. Dock: de verkliga slagordsvägrarna, stoikerna, genomskådar retoriken, förbannar Ordet, avsäger sig suggestionsprivilegiet, iakttar en nobel tystnad och låter den andres ord gå in genom det ena örat och ut genom det andra.

Det är inget trick, om du säger att islam är bra för att 1.5 miljarder håller på detta kommer jag att
säga argumentum ad populum, du förlorar varje gång.

Du skriver själv ts:
"Studerar man retorik får man lära sig knep som gör att man framstår som sympatisk.".

Använder du en form av härskarteknik, är ditt syfte att trycka ner motståndaren.

Själva syftet med retorik är att övertyga folk. Huruvida du har rätt eller fel är i sammanhanget ointressant, även om det kan vara lämpligt att framstå som en sanningssägare.

En metadiskussion om huruvida retorik som ämne är bra eller dåligt platsar inte i Språk. Vi templåser så länge tills vi ser vem som vill ha tråden.

/Mod.