I alla tider, eller iallafall sedan 1968, har vänstern varit känslostyrd och likt poeter fokuserat mer på tonaliteten i ord, medan övriga har använt språket som ett verktyg vars främsta syfte är att förmedla en poäng.
Detta har lett till dagens absurda samhällsdebatt där allvarliga problem och hot hamnar i skymundan för symbolfrågor och rena bagateller!
Till råga på allt använder vänstern retorikknepet att anklaga de som KRITISERAR symbolfrågorna för att vara de som hänger upp sig på oviktiga småsaker. Nej, att kritisera det felaktiga fokuset på småsaker är inte en småsak!
En av vänsterns största debatter har varit att dela upp oss individer i vi mot dem, för att därefter stämpla vissa grupper som evigt svaga och evigt starka. Kallas "maktanalys" inom marxismen. Därefter har man bestämt att de svaga grupperna måste döpas om. De som först kallades "negrer" skulle döpas om till "afrosvenskar". Iden är inte svensk, som så mycket annat var det vänstertomtar i det stora landet i väst som först fick för sig detta. Snart anklagades dock även "afro american" för att vara rasistiskt då afro faktiskt är en frisyr/hårtyp och inte en nationalitet. Då tvingades negrerna byta namn ännu en gång, denna gång till "african americans". Därefter påstod nån att "colored" var bättre, men detta påstods snart vara rasistiskt mot araber och asiater som då plötsligt tvingades dela namn med fler grupper. "Blacks" föreslogs då men även detta anklagades snart för rasism eftersom inte alla negrer är svarta i hyn, det finns ju faktiskt rentav negrer med tillståndet albinoism då man saknar pigment. Frågan är fortfarande inte löst men den trendigaste benämningen just nu verkar vara "person of color", alltså en extra ödmjuk variant på colored. Kommer jag som vit någonsin kallas "person av vithet"? Frågan var sarkastisk, jag förstår förstås svaret. Det görs skillnad på människor på PK-scenen och värdet avgörs av ras, precis som i nazityskland fast spegelvänt (och att judar fortfarande anses osympatiska även av nysocialisterna såväl som av nationalsocialisterna).
Redan tidigare har det ansetts nästan olagligt att säga ordet "neger". Folk som sagt "jävla neger" och menat att neger är dåligt att vara, har dömts, samtidigt som folk som sagt exempelvis "jävla svenne" inte har dömts, inte ens när det skett i samma ordväxling.
Men nu verkar det som om själva användningen i sig är olaglig, helt oavsett kontext!
http://www.friatider.se/r-cker-med-a...-f-r-att-d-mas
Hur härleder man egentligen ett ordförbud logiskt?
Visst, jag förstår varför de antiintellektuella postmodernisterna i staten vill tabuisera ordet. Det är en härskarteknik som staten vill tvinga folket att delta i, där alla ska säga "vi svenskar högaktar (afrosvenskar? eller vad var det de skulle kallas?) så mycket att vi använder eufemismer om dem".
Men med vilken rätt dömer domstolar människor för att ha menat saker som de inte menar? Jag vet ju med mig att om jag skulle säga "neger" så är det inte alls automatiskt för att jag vill racka ner på dem. Att jag ändå riskerar att dömas som om detta hade varit min avsikt, är därför en obehaglig lek som för tankarna till Kafka och Orwell. Vi har alltså här ett prejudikat som säger att man ibland SKA vantolka människor istället för att försöka förstå vad de egentligen menade, för att det ger fördelar som påstås vara önskvärda. Antiintellektualismen och skitsnackandet har upphöjts till lag!
Och får man säga "det råder negerförbud i Sverige" eller är man ordbrottsling då också? Får ens staten isåfall säga "det är förbjudet att säga neger" utan att bryta mot ordförbudet?
Kanske är det så att negerförbudet inte är totalt. Isåfall hade det varit lämpligt om domstolen hade härlett sin dom på ett logiskt sätt. Hur kan en folkgrupp vara så enormt skyddad att det räcker att säga ett eventuellt negativt klingande ord om dem för att åtalas för "hets" mot dem, samtidigt som inte ens den mest svavelosande ramsan om andra, "starka" grupper räcker för att det ska kallas "hets".
Tacka vet jag den amerikanska konstitutionen som deklarerar att alla individer är "equal before the law". Då omöjliggörs marxismens "maktanalys".
Detta har lett till dagens absurda samhällsdebatt där allvarliga problem och hot hamnar i skymundan för symbolfrågor och rena bagateller!
Till råga på allt använder vänstern retorikknepet att anklaga de som KRITISERAR symbolfrågorna för att vara de som hänger upp sig på oviktiga småsaker. Nej, att kritisera det felaktiga fokuset på småsaker är inte en småsak!
En av vänsterns största debatter har varit att dela upp oss individer i vi mot dem, för att därefter stämpla vissa grupper som evigt svaga och evigt starka. Kallas "maktanalys" inom marxismen. Därefter har man bestämt att de svaga grupperna måste döpas om. De som först kallades "negrer" skulle döpas om till "afrosvenskar". Iden är inte svensk, som så mycket annat var det vänstertomtar i det stora landet i väst som först fick för sig detta. Snart anklagades dock även "afro american" för att vara rasistiskt då afro faktiskt är en frisyr/hårtyp och inte en nationalitet. Då tvingades negrerna byta namn ännu en gång, denna gång till "african americans". Därefter påstod nån att "colored" var bättre, men detta påstods snart vara rasistiskt mot araber och asiater som då plötsligt tvingades dela namn med fler grupper. "Blacks" föreslogs då men även detta anklagades snart för rasism eftersom inte alla negrer är svarta i hyn, det finns ju faktiskt rentav negrer med tillståndet albinoism då man saknar pigment. Frågan är fortfarande inte löst men den trendigaste benämningen just nu verkar vara "person of color", alltså en extra ödmjuk variant på colored. Kommer jag som vit någonsin kallas "person av vithet"? Frågan var sarkastisk, jag förstår förstås svaret. Det görs skillnad på människor på PK-scenen och värdet avgörs av ras, precis som i nazityskland fast spegelvänt (och att judar fortfarande anses osympatiska även av nysocialisterna såväl som av nationalsocialisterna).
Redan tidigare har det ansetts nästan olagligt att säga ordet "neger". Folk som sagt "jävla neger" och menat att neger är dåligt att vara, har dömts, samtidigt som folk som sagt exempelvis "jävla svenne" inte har dömts, inte ens när det skett i samma ordväxling.
Men nu verkar det som om själva användningen i sig är olaglig, helt oavsett kontext!
http://www.friatider.se/r-cker-med-a...-f-r-att-d-mas
Hur härleder man egentligen ett ordförbud logiskt?
Visst, jag förstår varför de antiintellektuella postmodernisterna i staten vill tabuisera ordet. Det är en härskarteknik som staten vill tvinga folket att delta i, där alla ska säga "vi svenskar högaktar (afrosvenskar? eller vad var det de skulle kallas?) så mycket att vi använder eufemismer om dem".
Men med vilken rätt dömer domstolar människor för att ha menat saker som de inte menar? Jag vet ju med mig att om jag skulle säga "neger" så är det inte alls automatiskt för att jag vill racka ner på dem. Att jag ändå riskerar att dömas som om detta hade varit min avsikt, är därför en obehaglig lek som för tankarna till Kafka och Orwell. Vi har alltså här ett prejudikat som säger att man ibland SKA vantolka människor istället för att försöka förstå vad de egentligen menade, för att det ger fördelar som påstås vara önskvärda. Antiintellektualismen och skitsnackandet har upphöjts till lag!
Och får man säga "det råder negerförbud i Sverige" eller är man ordbrottsling då också? Får ens staten isåfall säga "det är förbjudet att säga neger" utan att bryta mot ordförbudet?
Kanske är det så att negerförbudet inte är totalt. Isåfall hade det varit lämpligt om domstolen hade härlett sin dom på ett logiskt sätt. Hur kan en folkgrupp vara så enormt skyddad att det räcker att säga ett eventuellt negativt klingande ord om dem för att åtalas för "hets" mot dem, samtidigt som inte ens den mest svavelosande ramsan om andra, "starka" grupper räcker för att det ska kallas "hets".
Tacka vet jag den amerikanska konstitutionen som deklarerar att alla individer är "equal before the law". Då omöjliggörs marxismens "maktanalys".
