Idag är det 100 år sedan den ryska revolutionen.

Idag är det 100 år sedan massorna stormade vinterpalatset i Petrograd (S:t Petersburg), och världen har aldrig varit sig lik sedan dess. Den ryska revolutionen är 1900-talets i särklass viktigaste händelse, då det både är en händelse som markerar det första försöket att på nationell nivå nå socialismen samt då den har format stora delar av 1900-talets politiska historia.

Bolsjevikernas paroll inför revolutionen var "fred, bröd, jord", och detta gick hem hos de arbetande klasserna, vilka var trötta på kriget, trötta på att gå hungriga och trötta på de kulaker som likt slavdrivare härskade över hundratusentals ryssars livssituation. Allteftersom palatset hade intagits och inbördeskriget vägde till de rödas fördel, formade Lenin en socialistisk regering i samarbete med de sovjetiska arbetarråden. De avslutade kriget, de öppnade brödförråden och de gav jorden tillbaka till folket. Den nya parollen var nu "All makt åt sovjeterna, inte partiet", och till en början verkställdes detta löfte med gott resultat. Sovjeterna styrdes demokratiskt och råden hade en god påverkansgrad på deras arbetssituation. Dock skulle revolutionen komma att förrådas av en på många sätt stingslig figur. Josef Stalin.

I den sista textens som Lenin komponerade innan sin död skrev han att vad partiet nu än gör fick de inte anta Stalin som ordförande; Lenin anade att han var allt för maktfullkomlig och galen. Stalin behövde emellertid inte antas, han antog sig själv genom att förgöra sina motståndare. Under Lenins begravning var det sex män, där bland Stalin, som bar kistan. Efter endast sex månader hade Stalin rensat ut samtliga ur partiets korridorer. Med Stalin bakom rodret stod inte längre arbetarmakt och demokrati på agendan, istället byggde han upp sin hemliga polis, en myriad av gulagläger för meningsmotståndare samt militariserade den statsbudget som tidigare byggt på arbetarnas intressen (under inbördeskriget tog röda armén formen av en folkarmé).



Idag har 100 år passerat, och den ryska revolutionen är blott en avlägsen, röd stjärna i historiens oändliga valv. Men hur avlägsen är revolutionen, egentligen? The economist skrev nyligen att de förhållanden som skapade den ryska revolutionen är farligt lika de vi ser idag, och en majoritet av ryssarna vill idag tillbaka till den sovjetiska modellen i en uppdaterad form.

Så. Min diskussionsfråga är denna: Vad kan vi lära oss av den ryska revolutionen? Har den någon relevans idag, och i så fall på vilket sätt? Vad tror ni om vår världs framtidsutsikt i relation till den ryska revolutionen? Kan till synes konsoliderade demokratier även idag slungas ut i revolutionära situationer, allteftersom de små snöbollarna som idag är i rullning anhopas och tillsammans bildar en lavin?

Eder vänligast, Ebba-Busch-Taube, Flashbacks egen marxist.

Vi kan ju alltid dra lärdom utav de 100+ miljoner mördade i skenet utav den röda fanans 100 år...

Ja, som du kan se ovan har jag inget till övers för Stalin och hans jämlikar. Lenin däremot var ingen massmördare i jämförelse.

Det enda goda som kom med revolutionen i Ryssland var att Gorbatjov så småningom fick makten och kunde montera ned spektaklet.

Ryska revolutionen tvingades fram av Tsarens vanskötsel av landet, speciellt under första världskriget. Efter att miljoner ryssar dött tvingades bolsjevikerna ta makten och styra upp landet.

Som svar på din fråga: nej, våra dagars makthavare är smartare än då. De vet att om man ger folket lite bröd och skådespel, så håller de sig lugna och man slipper revolution. Om folk pressas alltför hårt av fattigdom och förtryck, kan det hända att de kastar av sig oket och störtar sina förtryckare.

Detta är en korrekt beskrivning av händelseförloppet.


Detta håller jag delvis med om. Dagens liberala hegemoni är förvånansvärt effektiv vad gäller att få fram både makthavare och en samhällelig kultur som tillhandahåller folket bröd och cirkusar. Emellertid torde det ju ha någon sorts signifikans att en så respektabel tidning som The Economist jämför, och nästintill likställer, 1917s ekonomiska struktur med den vi befinner oss i idag. Lägg där till den oförutsägbara vänstervåg med Bernie, Corbyn, Melenchon, med Pikettys böcker på bästsäljarlistor.

Vad har detta att göra med med fråga som ställdes i trådens inledning?
Men när du ändå påstår saker, så är högerns krig genom historien betydligt dödligare.

Vår vän frange avfyrade endast ett intränat läte. Vad du skrivit ovan håller jag för övrigt med om. Kolonialismen mördade mångtaliga miljoner endast i Sydamerika, närmare bestämt dödades omkring 80% av kontinentens befolkning. I Indien var Churchill ansvarig för miljontals döda civila Indier i sviterna av det andra världskriget. Endast i Kambodja, Vietnam och Nordkorea har USA mördat och förnedrat miljontals människor, främst civila. Över Vietnam släppte USA omkring 20.000 ton bomber med sina B52-plan endast under december 1972. I Manchester dog kvinnor och barn som flugor under industrialiseringens vagga, de jobbade i fabrikerna utan arbetsrättsliga villkor (manchsterliberalism), de grävde fram stadens kanal med bara händer och de dog av förslitningar i lungorna medan de arbetade i de brittiska kolgruvorna.

Observera att jag ej försvarar de illdåd som exempelvis Stalin stod för, men ett historiskt resonemang måste innehålla en viss stringens och linjär konsekvens. De liberala försöken har alltsomoftast varit långt mycket blodigare än de socialistiska. Hegemonins finess ligger dock i att USAs atombomb över Japan aldrig, aldrig, aldrig skulle tillskrivas som ett ok för liberalismen.

De ideologier som regerar världen idag kommer inte att vara länge, de bygger på samma lära som föregick Ryska revolutionen, och även de allra flesta sådana händelser sedan dess.
Den läran går ut på orättvisor är en naturlig och av Gud bestämd ordning, vi rika förtjänar att bli rikare, de lever i uppfattningen att det är dem som håller upp samhället, medan de i själva verket utnyttjar världen för att suga ut så mycket förmögenhet åt sig själva som är möjligt, precis som under före och under medeltiden.
Att det är så visar väl alla skandaler med skatteparadis/skattefusk, senast denna vecka dök det upp nya uppgifter om sådana parasiter.
Dessa herrar kan sägas styra allt som sker inom olika områden i politiken, de tillsätter och avsätter regeringar efter eget behag, USA är ju ett lysande exempel på just detta, men det börjar sprida sig även till Europa.
Det nya i Sverige är att alliansen lyckades splittra befolkningen via sina "jobbskatteavdrag", vilket inte hade ett dugg att göra med just avdraget i sig, utan man lyckades lura i folk att just de som jobbar var mer värda än sjuka, arbetslösa och pensionärer, detta har de aldrig lyckats med tidigare.
Kallas "Härska genom att söndra", och Reinfeldt var briljant i sin strategi, så duktig att det fortfarande är en bärande idè bland de borgerliga partierna, och till viss del även bland sossar och MP. De enda som har en egen ideologi kvar är Vänsterpartiet, den är också den enda vägen till någorlunda rättvisa förhållanden även ute i världen.

Ja rikta blicken mot solen, ta ett djupt andetag , sup in den syrerika höstluften och tänk "vilken oerhörd framgångssaga det har varit" och DREAM ON!

Längre än så vill jag inte sträcka mig för att diskutera med kaosmänniskor som har en kaosideologi som tror att om man importerar mer kaosmänniskor till landet blir det ordning o reda i kaoset minsann ! Fn vad ni är tröttsamma

Jag tror det kunde gå mycket bättre för
socialism om inte samhället vore så
splittrat. I dag går arbetare till alt right och
högerextremister