Idag är det 100 år sedan massorna stormade vinterpalatset i Petrograd (S:t Petersburg), och världen har aldrig varit sig lik sedan dess. Den ryska revolutionen är 1900-talets i särklass viktigaste händelse, då det både är en händelse som markerar det första försöket att på nationell nivå nå socialismen samt då den har format stora delar av 1900-talets politiska historia.
Bolsjevikernas paroll inför revolutionen var "fred, bröd, jord", och detta gick hem hos de arbetande klasserna, vilka var trötta på kriget, trötta på att gå hungriga och trötta på de kulaker som likt slavdrivare härskade över hundratusentals ryssars livssituation. Allteftersom palatset hade intagits och inbördeskriget vägde till de rödas fördel, formade Lenin en socialistisk regering i samarbete med de sovjetiska arbetarråden. De avslutade kriget, de öppnade brödförråden och de gav jorden tillbaka till folket. Den nya parollen var nu "All makt åt sovjeterna, inte partiet", och till en början verkställdes detta löfte med gott resultat. Sovjeterna styrdes demokratiskt och råden hade en god påverkansgrad på deras arbetssituation. Dock skulle revolutionen komma att förrådas av en på många sätt stingslig figur. Josef Stalin.
I den sista textens som Lenin komponerade innan sin död skrev han att vad partiet nu än gör fick de inte anta Stalin som ordförande; Lenin anade att han var allt för maktfullkomlig och galen. Stalin behövde emellertid inte antas, han antog sig själv genom att förgöra sina motståndare. Under Lenins begravning var det sex män, där bland Stalin, som bar kistan. Efter endast sex månader hade Stalin rensat ut samtliga ur partiets korridorer. Med Stalin bakom rodret stod inte längre arbetarmakt och demokrati på agendan, istället byggde han upp sin hemliga polis, en myriad av gulagläger för meningsmotståndare samt militariserade den statsbudget som tidigare byggt på arbetarnas intressen (under inbördeskriget tog röda armén formen av en folkarmé).
Idag har 100 år passerat, och den ryska revolutionen är blott en avlägsen, röd stjärna i historiens oändliga valv. Men hur avlägsen är revolutionen, egentligen? The economist skrev nyligen att de förhållanden som skapade den ryska revolutionen är farligt lika de vi ser idag, och en majoritet av ryssarna vill idag tillbaka till den sovjetiska modellen i en uppdaterad form.
Så. Min diskussionsfråga är denna: Vad kan vi lära oss av den ryska revolutionen? Har den någon relevans idag, och i så fall på vilket sätt? Vad tror ni om vår världs framtidsutsikt i relation till den ryska revolutionen? Kan till synes konsoliderade demokratier även idag slungas ut i revolutionära situationer, allteftersom de små snöbollarna som idag är i rullning anhopas och tillsammans bildar en lavin?
Eder vänligast, Ebba-Busch-Taube, Flashbacks egen marxist.
Bolsjevikernas paroll inför revolutionen var "fred, bröd, jord", och detta gick hem hos de arbetande klasserna, vilka var trötta på kriget, trötta på att gå hungriga och trötta på de kulaker som likt slavdrivare härskade över hundratusentals ryssars livssituation. Allteftersom palatset hade intagits och inbördeskriget vägde till de rödas fördel, formade Lenin en socialistisk regering i samarbete med de sovjetiska arbetarråden. De avslutade kriget, de öppnade brödförråden och de gav jorden tillbaka till folket. Den nya parollen var nu "All makt åt sovjeterna, inte partiet", och till en början verkställdes detta löfte med gott resultat. Sovjeterna styrdes demokratiskt och råden hade en god påverkansgrad på deras arbetssituation. Dock skulle revolutionen komma att förrådas av en på många sätt stingslig figur. Josef Stalin.
I den sista textens som Lenin komponerade innan sin död skrev han att vad partiet nu än gör fick de inte anta Stalin som ordförande; Lenin anade att han var allt för maktfullkomlig och galen. Stalin behövde emellertid inte antas, han antog sig själv genom att förgöra sina motståndare. Under Lenins begravning var det sex män, där bland Stalin, som bar kistan. Efter endast sex månader hade Stalin rensat ut samtliga ur partiets korridorer. Med Stalin bakom rodret stod inte längre arbetarmakt och demokrati på agendan, istället byggde han upp sin hemliga polis, en myriad av gulagläger för meningsmotståndare samt militariserade den statsbudget som tidigare byggt på arbetarnas intressen (under inbördeskriget tog röda armén formen av en folkarmé).
Idag har 100 år passerat, och den ryska revolutionen är blott en avlägsen, röd stjärna i historiens oändliga valv. Men hur avlägsen är revolutionen, egentligen? The economist skrev nyligen att de förhållanden som skapade den ryska revolutionen är farligt lika de vi ser idag, och en majoritet av ryssarna vill idag tillbaka till den sovjetiska modellen i en uppdaterad form.
Så. Min diskussionsfråga är denna: Vad kan vi lära oss av den ryska revolutionen? Har den någon relevans idag, och i så fall på vilket sätt? Vad tror ni om vår världs framtidsutsikt i relation till den ryska revolutionen? Kan till synes konsoliderade demokratier även idag slungas ut i revolutionära situationer, allteftersom de små snöbollarna som idag är i rullning anhopas och tillsammans bildar en lavin?
Eder vänligast, Ebba-Busch-Taube, Flashbacks egen marxist.