Citat:
Ursprungligen postat av
bradstronger
Visar också en del hur pass stor skillnad det är på hur svenska försvaret och amerikanska utbildar sitt manskap. I tidigare nummer av tidningen så nämndes det att officerare och vanliga soldater inte får utbildas tillsammans i det amerikanska systemet men det är ju något som uppmuntras till stora delar inom svenska försvaret (så långt som det är möjligt så klart).
Mjae, jag vill modifiera det där lite. I USA är det i mycket stor utsträckning underofficerskåren som utbildar manskapet och officerarna och de räknas som en helt egen del av försvaret, till skillnad från i Sverige där vi valt att kalla våra underofficerare för specialistofficerare, och klumpar samman dem med fänrikar, löjtnanter, kaptener, majorer och överstelöjtnanter. Underofficerskåren var en helt egen kår i Sverige förr, men numera är den sammanflätad med taktiska officerare.
I USA är flera års tjänstgöring, samt kurser och prickfria resultat på tjänstgöring i manskapsgrader den enda vägen till underofficersgrad, d.v.s. staff sergeant och uppåt, medan vi i Sverige fram till nu kunnat utbilda människor mot vår staff sergeant-motsvarighet efter en kortare värnplikt.
D.v.s. att i Sverige så kan den första specialistofficersgraden innehas av någon med 9-11 månaders värnplikt plus 18 månaders specialistofficersutbildning, totalt 27-29 månader. I USA däremot så krävs, generellt sett, 8,5 års tjänstgöring (alltså 102 månader av tjänstgöring i lägre grader). Detta kan snabbas på ner till 48-72 månader, om aspiranten går fler kurser, spenderar tid i stridande förband, och/eller också läser på sig högskolepoäng.
Skillnaden är nog inte så stor som vill göras gällande, utan mer av en byråkratisk art.