Hur kunde de kristna i Rom använda sig av katakomber ?

De kristna förföljdes hårt under de första 300 åren. Kan säkerligen förklara att många var anarkister. Hur kunde då de kristna i t.o.m själva Rom, lyckas använda sig av katakomber ?

Hade det varit 23-29 år senare,
hade de inte behövt katakomber.

Hur svårt kan de va'?

a) De kristna förföljdes inte särskilt hårt under romersk tid. Att de kristna retroaktivt ville framhålla sig som förföljda, och att de enda skrivkunniga under 1000 år var kristna munkar/präster vilka aktivt valde vilka historiska dokument vilka sparades/kopierades för framtiden. är en annan historia. Dagens historiker är extremt skeptiska till alla skildringar av anti-kristna pogromer vilka bara beskrevs av kristna biskopar 200 år efter de påstådda pogromerna, eller hur kejsare påstods vara för/mot kristna vid en tid då kristna var en extremt liten minoritet som ingen kejsare hade anledning att följa.

b) Staden Rom var en konservativ samling hedningar till långt att efter romarriket i väst föll, så de kristnas bedrifter i katakomberna var antagligen rent påhitt. Troligare är att inflytelserik och trendkänslig romare X "blev kristen" (vilket ingen vet vad det egentligen innebar) upplät sitt stora och prestigefulla hus i Rom åt andra "kristna" (eftersom väldigt få kunde se skillnad på kristna och judar på denna tid), ungefär som att folk idag upplåter sina bostäder åt politiska aktivister.

Katakomberna var inget annat än begravningsplatser. Att de skulle ha använts som någon sorts gömställen är omöjligt. De låg oftast längs huvudvägarna ut från Rom, så det skulle vara som att idag ha ett hemligt gömställe vid E4-an.

De kristna förföljdes av imperiet under totalt 10 år av imperiets historia, varav den längsta förföljelsen ur minnet varade i 18 månader. Hur många som dödades p.g.a. detta är okänt, men det torde ha varit ett mycket begränsat antal individer och i många fall så sökte dessa individer medveten martyrdöden, ungefär som en del islamister idag.

Vad gäller katakomberna så användes de tidvis som begravningsplatser av både kristna, judar och hedningar, från senantiken och fram till 1700-talet. Gravkammare och grottor har dock använts för begravningar från stenåldern och framåt.