Svenska investeringar i portfölj

En sak jag skulle vilja ha hjälp med att begripa är varför långsiktiga passiva portföljer i detta land, tex Jan Bolmesons (Rika tillsammans) pengamaskiner, ofta har så låg exponering mot Sverige. Vi talar ofta en bra bit under 30%.

Även om svenska börsbolag ofta har en hög grad av handel med utlandet så blir ju valutarisken betydligt mindre än i tex en globalfond.

Sen tänker jag mig även att ens egen förmögenhets storlek till viss del mäts relativt till grannens, så om det går dåligt för Sverige så går det i alla fall inte sämre för mig.

Jag försöker inte övertala någon att ändra sin portfölj utan undrar bara om någon kan förklara varför utifall att jag själv missat något viktigt och bör se över mina egna investeringar...

Litet intresse för denna tråden men jag gör ett försök

Det svenska indexet är litet, snedbalanserat mellan sektorerna och har en hög risk för konkurs.

Redan 30% är en klar överexponering mot Sverige.

Handlar du regelbundet tar valutavinster och valutaförluster ut varandra.

Många svenska bolag värderas redan i dollar och förändringar i växelkursen påverkar den svenska aktiekursen.

... men till slut kom det! Tack för ett bra svar y.y!

Om någon har ytterligare synpunkter i ämnet så läser jag dem gärna!

Privatekonomi --> Värdepapper, valutor och råvaror: allmänt
/Moderator

Ja du tror det är lite inne att köra mer globalt än Sverige. Jag tycker Sverige får utgöra Max hälften

Kul att du vill vara med i diskussionen sistaforsoket!

Jag skulle vilja be dig att motivera varför innehav i Sverige får utgöra maximalt hälften.

Asså jag vet inte men jag har reagerat på hur rädda folk blivit för att ligga "för tungt i Sverige" och tycker att 20%-30% är absolut Max, och jag tror det är ganska nyligen det blivit så. Jag gissar att dom som är lite äldre kan intyga att en portfölj med enbart svenska aktier för tex 10 år sedan inte var något konstigt, medan idag "måste" man ha en global bas i portföljen av MINST 50%, gärna 70%-80%.

Det kan ju ha att göra med folks rädsla för bolånebubblan samt "förfallet" av Sverige med hög invandring osv som bidragit till detta men jag tror inte det är hela sanningen.

Jag tycker inte nåt är rätt eller fel men som svensk som bor i Sverige känner jag att jag vill ha iaf en betydande del i svenska bolag, men jag vill också ha bra geografisk diversifiering och därför känner jag att 30%-50% Sverige och 50%-70% global passar mig. Jag ligger gärna 50-50 också men jag vill inte komma under ca 30% svenskt eller under 50% globalt.

För er som är rädda för mkt sverigeexponering kan jag berätta att ca 20% av tex en Sverigefond är globalt, så har du 50% i Sverige så är bara 40% av det Sverige och 10% globalt. Så en 50/50 diversifiering betyder egentligen typ 60% global och 40% Sverige, vilket jag tycker låter jättebra

Eller vad tror ni?

Jag håller med dig i stort. Men, jag gillar inte fonder. Jag köper fonder om jag inte har några bra alternativ (t.ex. Asien).

Annars kör jag på vissa företag i vissa regioner. Jag väljer ut starka aktörer med progressiva utdelningar. Amerikanska, kanadensiska, tyska och franska företag.